Ni med ca 20 års åldersskillnad i erat förhållande, lite frågor.

Ni hade rätt. Det var inga problem alls!

Gissar att du är TS? Vad bra, kul att höra! Lycka till med kärleken!

Härlig tråd!
Jag är 27 och mannen jag träffar är 46... 19 års skillnad. Har berättat för min mamma och vänner.. Vi har varit på semester ihop i sommar med hand vänner med barn. Känns bra.. Det enda är vad min pappa ska säga.. (Mina föräldrar är inte tillsammans).

Jag har bara hört positiva kommentarer. Förutom mamma som i efterhand berättat att hon va tvungen att tänka och fundera mm. Han är 3 år yngre än min mamma bara. Haha! Men hon säger. Kör! Följ ditt hjärta.

Ganska nyseparerad mena gör d om man springer in i kärleken? Jag har två små barn. Han har 2 vuxna barn. Mina barn avgudar honom. Jag vill ha fler barn, men har inte vågat ta upp den frågan än...
Vi får se vad framtiden utvisar. ð???❤

Heja dej TS! Skicka mail om du vill!!

Gillar tråden!
I mitt förhållande så är jag 19 och min man 42. Men han är ändå ung för sin ålder och på något sätt så är det något häftigt med att ha en sån skillnad. Något normbrytande men när man läser här verkar det ju ändå inte ovanligt

Han är 7 år yngre än min mamma och jag är 7 år äldre än hans äldsta dotter. Själv  har jag alltid sagt att så länge min kille är yngre än min egen far (32 år äldre) så borde det vara lugnt. Mina föräldrar vet dock inget ännu.

Funderat lite kring pension och så och tänkte att varför tänka så nu, om man inte vågar satsa utan istället ska söka efter någon jämngammal och kanske inte bli lyckligast i världen för att man går och grubblar på och till och med ångrar att man inte vågade chansa och saknar den äldre.
Livet är något man får ta dag för dag, och även unga dör så jag kanske dör först, vem vet?

Hoppas på att  kunna få leva ett långt och lyckligt liv tillsammans!

Härligt att höra Lyckans tjej! ð???ð??ð???❤

Jisses! Hade totalt glömt bort min egna tråd.

Allt har gått jättebra, och går fortfarande jättebra! Hans barn accepterar mig, mina barn har bara träffat honom flyktigt ute ett par gånger och då har han bara varit "en vän till mamma", men han är jättefin med dem och de gillar honom.

Min mor och hennes make plus min lillasyster tycker väldigt bra om honom. Till och med min folkskygga katt har fallit för honom.

Vi umgås, vi njuter, vi älskar varandras sällskap. Han är underbar!

Oj vet inte om denna tråd fortfarande är aktiv, men ville bara säga att åldersskillnaden inte är nånting, Jag var 16 då jag träffade min sambo o han var 31, i slutet av oktober är det 10 år sedan vi träffades o nu väntar vi vårat första barn, har aldrig känt mig så lycklig!!

Omgivningen reagerade så klart men nu funkar allt jätte bra, tog nog bara nån månad innan folk accepterade det och den som fortfarande har svårt för det är min pappa. 

Nu skiljer det "bara" 14 år på oss. Jag är 25 och han 39. Vi har varit gifta i snart 2 år och har en 11månaders gemensamt. Inga kommentarer förutom skämtsamma kommentarer. Men nog mest jag som retas med honom ;)

Det som kan kännas jobbigt/konstigt är att han har en 17årig son som bor hos oss på heltid.

Kör på och njut av kärleken! :)

Det är 17 år mellan mig och min sambo, jag är 21 och han är 38. Nu har vi visserligen bara varit tillsammans i 9 månader men det är ändå det längsta förhållande jag har haft. Jag har dom senaste två åren enbart dejtat män över 30 min inte riktigt hittat någon jag fastnat för, men sedan så träffade jag min nuvarande av en slump (som också är den äldsta jag någonsin varit med) och det var kärlek vid första ögonkastet. Värt att nämna är att jag i många år kämpat med tunga depressioner och självdestruktivitet vilket många killar har problem med och backar undan när jag mår mindre bra men min sambo har enda sedan början varit en klippa i stormen att luta sig emot och många gånger känns det lite som att han var min räddning. Vet inte om det kan ha med hans mognadsgrad att göra men fantastisk är han i alla fall! Vi har också gemensamma mål med livet och vill samma saker så visst är vi ett bra par. Det där med folks reaktioner har aldrig varit några problem, mina föräldrar avgudar honom, mina vänner är bara glada för min skull att jag äntligen hittat en så bra människa att dela livet med. Hans kompisar tycker mest det är roligt att han hittar någon såpass ung och skojar lite om det, hans mamma är hur gullig som helst. Det enda har väl varit ett "ex" till mig Som i ren svartsjuka kallade min sambo för pedofil i början av relationen men det är bara att skaka av sig och fokusera på hur bra man faktiskt har det. Så mitt råd är att det bara är till att tuta och köra! Lycka till :D

Mellan mina föräldrar skiljer det 18 år. Mamma var 20 och pappa 38 när det blev ihop och idag ca 20 år senare är de fortfarande gifta. Mammas släktingar tyckte att pappa var för gammal och sa att det aldrig skulle hålla. Tji fick dom! 

Sen finns det ju lite roliga anekdoter som åldern bidragit till. T.ex när min mamma var gravid med mig och barnmorskan trodde det var hennes pappa som var med på ultraljudet, haha.

Vet inte om det är mina pärons förhållande som påverkat mig. Men jag tycker att åldern har ingen betydelse! Gillar man varandra så ska man köra oavsett vad reaktionerna blir! :D Lycka till!