Svarar ni alltid i telefonen?

Sant. Min utgångspunkt är nog lite annan, eftersom jag inte har någon mobil. När det ringer här hemma svarar jag.
Men även om man sitter hemma hos någon annan, kan man inte svara och säga att man är upptagen och kan vi höras senare? 

Ja, jag svarar alltid i telefonen, om jag hör den. 

Så du är alltid tillgänglig för dina vänner? Du har inte tålamod att vänta ett par timmar på ett svar eller att en vän ringer upp dig dagen efter? Om du umgås med folk och får ett sms, tar du upp telefonen och svarar på en gång då? Om det då utvecklas till en sms-konversation, tycker du inte att det är otrevligt mot personerna/personen du är med?

Om jag är med mina barn tex och gör något och telefonen ringer och jag ser att det är min bror, då kan jag gott göra klart det jag och barnen gjorde och ringa upp senare alternativt dagen efter. Får jag ett sms av en väninna när jag ser en film, så vill jag faktiskt fokusera på filmen och hennes sms kan mest troligt vänta tills den är slut.

Jag är för nyfiken för att inte svara, om jag inte är väldigt upptagen. Vill jag inte svara i mobilen, stänger jag av den eller lämnar den hemma om jag går ut. Hemtelefonen har vi på nedervåningen, så vi slipper höra när vi gått upp och lagt oss. Om jag inte kunde svara när det ringde, kollar jag så snart jag kan vem det vara som ringde och avgör från fall till fall om jag ringer upp så snart jag kan, lite senare eller väntar på att personen ringer igen om det var viktigt

Om jag hör telefonen så svarar jag alltid. Däremot lämnar jag ofta telefonen hemma eller stänger av den om jag inte känner för att vara kontaktbar.

 På kvällarna när jag är trött svarar jag bara om det är föräldrar eller syskon som ringer. På tunnelbanan svarar jag aldrig för jag avskyr att prata i telefon i en trång tunnelbanevagn, dessutom hör man knappt den andre.

Sms svarar jag på direkt om jag kan. Har några väninnor som aldrig bara kan skicka ett eller två sms på raken utan det blir ett jävla sms-marathon varenda gång. Fattar inte grejen med det.

Om det är jätteviktigt så tar jag för givet att personen som ringer lämnar ett röstmeddelande och då ringer jag upp direkt.

På jobbet svarar jag aldrig i mobilen.   

Om jag är på jobbet, och det passar sig så svarar jag när det ringer. På kvällarna, hemma svarar jag mer sällan.Nästan aldrig när jag tänker efter.

Svarar inte om jag är upptagen med något men när folk inte svarar på timmar undrar man ju vad som är fel (tur man kör med leveransrapport). Att svara flera dagar senare är att vara tyken, då blir man förbannad.

Jag svarar när jag vill svara. Håller man på med något och det ringer, så släpper jag inte allt för att svara, jag ringer upp senare eller dagen efter och de tycker de flesta inte är särskilt konstigt.
Ibland har jag ingen lust att svara, så då gör jag helt enkelt inte det
Sms kan ta några timmar innan jag svarar om jag är upptagen, ibland svarar jag direkt. Sitter inte klistrad vid telefonen

Jag har alltid min telefon på ljudlös. Den väcker mitt barn när det sover annars och jag har tröttnat på att sätta på och stänga av ljudet. Några gånger per dag kollar jag den (när jag råkar gå förbi där den ligger) och om någon har ringt så avgör jag beroende på person när det passar mig att ringa tillbaks (en del vill prata länge och det fungerar inte förrän mitt barn sover). Sms svarar jag oftast på med en gång jag ser dem, men inte om jag har bråttom med annat.
Jag tycker verkligen inte det är min plikt att alltid finnas tillgänglig. Jag upplever samma sak när jag ringer till vänner eller föräldrar. De svarar ofta inte med en gång. Vill jag något viktigt så ringer jag om en stund igen, eller skickar meddelande. Det tycker jag är helt ok.