Pitbulls!

Självklart bör ägarna ta ansvar, det har dock inte med alla "kamphundsraser" att göra, dit även din hund tillhör.

Du kan utan vidare släppa ihop två bostonterrierhanar utan att något händer. Försök att släppa ihop två amstaffhanar................................ Det är en mycket stor skillnad!!!!!!!!!!!!

Det ändrar dock inte din hunds historia och jodå de amstaffar jag känner har inga problem med andra hundar. Det där är individuellt även för boston

Jag kan utan problem släppa ihop min renrasiga amstaff hane med VILKEN hund som helst! Han skulle aldrig göra något, han viker sig direkt.. Även om den andra hunden vill bråka!

Han är även med mig på jobbet, och jag är dagmamma, och barnen 1-5 år kan göra PRECIS vad dom vill med honom. Barnen älskar honom, och han älskar dom. Så säg inte att alla är likadana!

Jag har haft amstaff, pitbulls och "shitbulls" (blocket-mixar), dobermann, och cane corso och jag har aldrig nånsin träffat på en elak individ! Det är INTE hunden det är felppå, utan den som håller i kopplet!!

usch, sånt här gör mig gaalen!!!

OKUNDSKAP är vad det handlar om!!!

Folk har fördomar för att det finns så vasinnigt många idioter som inte borde ha hund överhuvudtaget som har pitbulls och liknande raser. Köper en hund för att spela allan och tar noll ansvar. Jag har haft en amstaffhane som blev 12 år gammal, han är den bästa hund jag haft. Mer väluppfostrad och familjekär hund får man leta efter, MEN det låg hårt arbete bakom. Det är riktiga kraftpaket vi pratar om som behöver ordentlig fysisk och psykisk stimulans varje dag, man kan inte köpa en stor hund och tro att det räcker med tre små promenader runt kvarteret per dag. Lägger man ner tid och energi på sin hund så har man det tillbaka hundra gånger om. Jag fick också fula kommentarer när jag var ute med min hund ibland, oftast av damer med små hundar som skällde och hängde i kopplet medan min fina herre inte ägnade dem en blick ...men små hundar behöver väl inte uppfostras?!

Men hundens historia eller rasegenskaper har väl ingen betydelse om hunden blir oprovocerat attackerad av en annan hund.
Min mamma har en liten bichon havanais hane som flera gånger har blivit oprovocerat attackerad av grannens rottweilerhane som öppnar dörren och tar sig ut och hoppar över staketet och in på min mammas uteplats om hon är därute med sin hund. Den är lös på gården titt som tätt och ägaren tar inget ansvar. Hon kan t om åka hemifrån och lämna dörren olåst med vetskapen om att hunden kan ta sig ut!
Nej,det är inte hundens fel. Det är oansvariga hundägare som skaffar sig raser de uppenbarligen inte kan hantera.  
Jag vågar inte tänka på vad som kan hända nästa gång. Mina barn brukar vara där och leka på gården och det är skrämmande att tänka på att den där hunden kan komma ut när som helst. 

Ang den lösspringande rottisen, samt andra hundar som man märker är instabila, skulle jag ringt till polisens djurenhet och förklarat. Dom tar sig mer än gärna till platsen och tar en titt på läget och samtalar med ägaren. Man kan vara anonym.

För några månader sedan levde min granne rövare (psykiskt sjuk och var då i ett skov, ringde på min dörr, ropade i brevlådan, slog på dörren osv) så när jag inte var hemma skällde hunden i stort sett i ett. En person som gått förbi flera dagar hade hört hunden men inte grannen. Djurenheten kontaktade mig, bad att få kolla läget, hörde min historia och släppte orosanmälan (självklart efter faktakoll).

Grannen är för övrigt lugn och medicineras nu. Och när jag fick veta att hon höll på så när jag inte var hemma tog jag såklart hunden till en kompis till mig under tiden jag var på jobbet, för att hon skulle slippa höra.

Blir trött på alla fördomar. Att man inte kan ge det en chans. Men jag förstår att det finns med tanke på alla oseriösa hundägare som inte vet vad som krävs utan köper en hund för att vara tuffa och balla.

Min mamma sa till mig när jag berättade att jag köpt en amstaff
"MEN HERREGUD! Har du köpt dig en kamphund?! Se den kommer aldrig komma innanför min dörr!"
Nu älskar hon hunden lika mycket som jag gör. Och min pappa som varit hundrädd sedan han blev biten i ansiktet av en schäfer när han var sex ligger med min mördarmaskin i soffan, på golvet, låter henne pussa i ansiktet och går ensam med henne på promenader.

Min kusin på 2,5 år brukar ligga PÅ henne och sova, dra henne i svansen, stoppa händerna i munnen på henne osv. Det enda hon gör är att fortsätta vifta på svansen och ge henne en puss.
Dom brukar även ha dragkamp och hunden ger sig ALLTID så fort hon märker att lilltjejen tar i för kung och fosterland.

Men som jag sagt innan. Det ligger mycket arbete bakom.

Jag har påpekat detta för mamma. Och hon kommer att göra det om detta händer igen,oavsett om det sker med hennes hund eller någon annans. Med risk för att tvingas ringa till "Grannfejden" sen.

Låter jättebra!