Pitbulls!

Det sägs att det är ren pitbull i min (50%) men det är ju inget jag kan bevisa,men det ska alltså vara det iaf.. Han är som vilken hund som helst,lite skarp i huvudet ibland,men går oftast att övertala honom om det är något problem!  Skittrevlig hund att jobba med,och ärlig vilja att lära. Jättesnäll och glad i alla,dock gruffar han lite vid hundmöten,men det har blivit bättre nu när vi flyttat mer centralt och möter hundar dagligen,förr så mötte man kanske 1-3 i månade,MAX. Men det handlar om osäkerhet ,stannar man till och pratar några minuter så han får läsa av den andra i lugn och ro så blir han knäpptyst direkt och sitter snällt och lugnt och väntar och kan hälsa,men ska man bara passera på gångvägen så gurglar han lite ibland,men jag har svårt att tro att han skulle göra något då han är en riktig fegis innerst inne. Han älskar barn över allt på denna jord,och han hänger på ut till stallet,ut på ridturer m.m. Som sagt som vilken hund som helst,dock med lite hårdare skalle!

Nu är han strax över 9 år och har lite problem och skavanker (åldern börjar ta ut sin rätt,tyvär...) och jag fasar för det dagen vi får lov att ta bort honom. Han är en av mina bästa vänner,och vi har haft så himla härliga år tillsammans! Vi får se hur länge vi får ha honom kvar,han själv tror han fortfarande är en valp,men kroppen bekräftar hans verkliga ålder,har varit mycket veterinärbesök på slutet,lite blåsljud på hjärtat,och nu senast spondylos i ländryggen,men med rehabträning så håller han sig fräsch. Får se sen när kylan kommer,misstänker att det kommer bli för mycket då tyvär så det förvärras... Hur sorgligt det än är så ska han inte behöva lida,men än så länge så är han "ovanligt fräsch för sin ras och ålder" enligt veterinären.

I dag hoppade han över staketet på 120 cm,jämnfota,stillaståendes,så nog är det krut kvar i gubben än!

Vadå inte tillåtet att ha någon av dessa raser? Var har du hittat denna felaktiga information?

Har bara skumläst tråden! Tycker att många har för dåliga tankar kring dessa hundar! Och oavsett vilken ras det är så beror hundens beteende på ägaren. Är inte rädd för en "pitbull" om jag inte vet att det är "elak" tycker som många andra att med rätt ägare, motion, kärlek och uppfostran kan dessa hundar bli helt underbara! :) Tragiskt att vissa dömmer ut dessa hundar och dess ägare innan man vet hur hunden är! TS din hund verkar super go, försök förbise dumma kommentarer om rasen och njut av din vän. :)

gud va hemskt!! skulle aldrig acceptera om jag såg ett barn behandla en hund sådär!!! än värre skulle jag bli vansinnig på föräldern som bara står bredvid!! är inte konstigt att vissa hundar biter.

Ja, beteendet har väldigt mycket med ägaren att göra men för att dra en vapenparallell: Jag ser hellre en ärtpistol (typ dvärgpudel) i händerna på en galning än en älgstudsare (pitbull). Jag lät aldrig min hund leka med pitbullliknande hundar just för att OM det blev slagsmål så skulle skadorna bli så mycket värre. Dessutom, jag vet inte hur många gånger jag har hört frasen "så här har han aaaaldrig gjort förut" från hundägare efter att deras hund startat slagsmål i hundrastgården. 

ja det är klart att skadorna blir mindre av en liten hund än en stor. har själv varit med om en hundattack på min hund för några år sedan. min lilla tax blev attackerad av en stor hund. (blandras) ingen "kamphund" blev förödande konsekvenser då min hund fick opereras då den stora hunden bet sönder hans hals totalt. men allt beror ju fortfarande på ägaren! inte hunden i sig. hundar ska vara kopplad oavsett ras, och "kamphund" eller ej så kan andra hundar utföra minst lika stor skada, har själv varit med om det som sagt.

Det är inte bara storleken som avgör, det är sättet de slåss på också. Om man tar min egen ras, afghan, och jämför med pitbull/kamphund t.ex. så är afghanen förvisso stor men slåss genom att "småhugga" mot den andra hunden medan en kamphund sätter tänderna i en kroppsdel och sitter kvar och sliter och rycker. Gissa vem som gör störst skada. 

Jo jag vet vad som ger mest skada. Men är ju fortfarande upp till ägaren att tygla den hund man har. Hunden går bara på sin "natur" det kan man inte beskylla hunden för. Hunden som attackerade min tax var ingen kamphund alls men orsakade slit skador som var dödande ändå den låste käkarna runt min hunds hals och släppte inte. Med rätt uppfostran eller vad man ska säga så är nog en "kamphund" lika fin som vilken hund som helst. :)

Hehe, ja... Let´s agree to disagree ;) Jag vet att det finns ett "läger" med människor som gillar dessa hundar och det går vattentäta skott mellan dem och "oss andra". Jag har haft en massa diskussioner i detta ämne på ett hundforum och det slutar aldrig med att någon lyckas omvända den andra. 

Ja,så är det ju,"kamphundshatare" kan verkligen inte acceptera att det finns faktist väldigt trevliga individer,men även "kamphundsälskare" kan inte acceptera att det finns många förstörda hundar som inte borde få vara ute bland folk och fä.

Som sagt,det är en hund med hård skalle och mycket energi,men jobbar man dom rätt så använder dom det till att arbeta istället för att hitta på dumheter,och man får en VÄLDIGT trevlig och samarbetsvillig hund,som verkligen vill göra sin människa till lags. Min hund gör oftast mer än vad jag kräver att han ska göra,han har en massa energi,och jag älskar att se hur han använder den. nu är han till åren så jag har väll börjat trappa ner lite träning för honom,men han gör som sagt gärna mer än vad jag kräver,och hade han fått bestämms så skulle det inte finnas något slut alls! Jag vet inte om det är envisheten eller energin som håller i gång honom,men är med mig ut på ridturer och springer fram och tillbaka och rejsar runt under 1-2 timmar,och han är inte ens trött när vi är hemma igen! 

Jag tror det är där många gör fel,oseriösa köper en kamphund,dom luffsar ner på stan och sätter sig på en bänk och sitter där några timmar,sen lufsar dom hem,och hunden får enbart korta kissvändor. Inte undra på att vissa kampisar "ballar ur",dom har väll så mycket överskottsenergi så det blir till slut kortslutning i hjärnan,och dom måste få ur sig all frustation dom känner,att då flyga på en annan hund kommer ladda ur dom ordentligt. Sen blir dom stämplade som en mördarhund... Första halvåret-året går bra,man har vääääärldens snällaste hund,som aaaaldrig skulle göra något,sen PANG,smäller det en dag,och dom står där helt handfallna och fattar inte vad som hände. Då har den stackars hunden samlat på sig så mycket energi,tillslut vet dom inte vart dom ska göra av det,sen blir det bara en explosion av alla känslor..

Och dom seriösa hundägarna köper dessvärre oftast inte en kamphund,pga att dom ha sånt dåligt rykte. Det onda hjulet är igång.

Det är såååå mycket som försigår inne i huvudet på en kampis,att "bara" gå enkla promenader räcker oftast inte,utan man lär se till att aktivera psykiskt också,eller ha så pass mycket variation i promenaderna så dom får känna nya lukter och se nya platser,dom måste få träna hjärnan också då den blir trött!  Och att man varierar träningen! Det har jag märkt om man går samma vända/tränar samma sak några dagar i streck,då blir det liksom "aja,nu kan jag det här,nu är jag less" sen går han in i nått tunnelseende och bara stövlar på rakt fram. Man måste underhålla deras sinnen!

Jag är jätteglad över min hund,men nästa ras kommer jag nog inte välja en kampis, inte  för att det är några dåliga hundar,tvärt om,men jag känner att jag har inte längre tid/ork att pyssla ihop allt så mycket runt honom för att få det bästa för han,jag vill kunna ta vovven och gå samma vända under en vecka om det krävs,kunna släppa ut på gården bara under dagarna om jag är sjuk,osv. Däremot har jag aldrig ångrat mig över mitt hundval,han har varit en underbar individ som gett och lärt mig sååå mycket,men nu har det gått 9 år,så det har ju hänt mycket i mitt liv,bla en liten bebis som tar mycket tid,och jag känner att jag har inte orken att kunna hålla igång en hund så pass mycket som han faktist kräver i 9-10 år till. Nu har vi börjat tagga ner träningen pga hans ålder,och det känns som ett bra beslut,han får hänga kvar så länge han mår bra,och mitt hjärta kommer gå sönder den dagen det är dags för han att vandra vidare,för en sån personlighet han har har ingen annan någonsin kommit i närheten av,han är en av mina bästa vänner,och jag älskar honom så otroligt!

Att säga att "med rätt uppfostran blir en kamphund som vilken hund som helst" är förödande, och har lett till dess dåliga rykte.

Kamp är inget man lär dessa hundar, det är en instinkt och rasegenskap. Hur mycket sv det det finns i varje individ varierar, men det finns där. Dess kamplus är dessutom man utnyttjar i olika grenar, tex FL och är inget negativt.

Jag älskar dessa hundar, och blir då förbannad på alla som säger:
-De blir vad man gör dom till (då borde ju BCs kunna en ändas som ställande jakthundar och en cavalier användas som vallhund)

-De kampar inte om man inte lär dom. (Det är en RASEGENSKAP, precis som BC vallar)

-Det är synd om de hundarna som TVINGAS att slåss mot andra hundar. (Icke, de är framavlade för att tycka att det är skit kul att slåss med andra hundar. Hundkamper är jätte hemska på alla sätt, men dessa hundar är framavlade för att älska det)

-De låser käken. (Det finns ingen ras som låser käken, det är en myt. Däremot är dom oerhört starka och är byggda för att maximera kraften i bettet)

Kan väl inte vara så jävla svårt att skaffa sig lite grundläggande kunskap innan man köper en ras?!

Jag gillar stadiga fysiska hundar som man kan  brottas med, och det inkluderar pitbulls. Jag upplever de även som några av de trognare raserna jag har stött på, har dock inte ägt någon själv men har under perioder haft väldigt måna omkring mig och redan som liten campat med flertalet pitbulls i sovsäcken och tältet så att säga.

Kort och gott, jag gillar pitbulls, men dess storlek och de krav de ställer gör dessvärre att jag inte skulle kunna ha en själv.

Fibbe: Fast jag tror inte att de seriösa ägarna väljer bort Pitbull och Amstaff för deras rykte utan för att de ofta har ett mål med sitt hundägande där andra raser kämpar sig bättre tex skydd, jakt eller vad ägaren nu vill satsa på. Överlag tycker jag inte det är konstigt att folk är räddare för vissa raser än andra, man kan inte förneka att rejäla olyckor med dödlig utgång hänt med en del raser jämfört med andra och att tex en arg Amstaff är farligare än en arg Pudel tex. Sedan att det till största delen beror på ägaren det köper jag men jag tror inte det är det första man tänker på när olyckan väl hänt oavsett ras.

Vill man ha en ras så skiter man i ryktet.

Problemet med amstaff (och även engelsk staff) är att det finns sån satans skitavel även inom den SKK-registrerade aveln. Man avlar på dåliga höfter, man avlar på allergier, det är näst intill mer vanligt än ovanligt med demodex. Det är helt enkelt svårt att få tag i en bra, frisk och stabil hund. Till det lägger vi att man kanske har ett mål med sin hund och då vill se att det i alla fall finns potential i hunden genom att föräldrar och övrig släkt jobbat med något (annat än viltspår). Många med staff, oavsett storlek, snackar vitt och brett om hur bra deras hundar är på både den ena och den andra hundsporten men det är sällan de kommer ut på tävlingsbanorna och bevisar hur bra de är med opartiska bedömare.

Jag gillar "smågrisarna" (engelsk staff) men det finns ungefär en person som jag skulle köpa valp av eller någon hen rekommenderar som uppfödare (vilket är väldigt få). Gamblingen i övrigt att få en frisk och sund hund är för stor.