• Anonym (dålig­självk­änsla)
    Äldre 27 maj 09:01
    9336 visningar
    20 svar
    20
    9336

    Någon som haft dålig självkänsla men som övervunnit det?

    Jag har haft dålig självkänsla så länge jag kan minnas, antagligen på grund av mobbing och utanförskap under hela grundskoletiden. Jag hade nästan ingen vän under de åren, jag kom alltid i "andra hand" och det följer mig än idag. Jag tänker ofta fortfarande om jag hör någon flina brevid mig att "det är säkert mig de skrattar åt" osv. Detta gör att jag ofta tänker att människor i min närhet "umgås för att de känner att de inte kan säga nej när jag frågar om vi ska hitta på nåt i helgen". Jag är säker på att det inte är så alla gånger men jag känner mig ensam, har svårt att lära känna nya för jag vågar knappt tro att folk skulle gilla mig o det är klart att man inte är nog framåt då. 
    Det blir också problematiskt i min relation sen några år tillbaka, vi har oftast ett kärleksfullt förhållande men jag blir sur för småsaker. När vi inledde förhållandet var jag väldigt mån om mitt utseende, fixade håret o hade snygga kläder, sminkade mig osv men efter ett tag så slutade jag göra mig fin, eller ens "vardagsfin" inför min pojkvän (jag trodde väl att det inte spelade roll) o efter ett tag så tog han upp att han tycker att det är viktigt att man inte helt slutar bry sig om sitt utseende inför varandra, eftersom jag fortsatte göra mig fin inför skolan och alla andra men struntade i det jämt inför honom, jag blev otroligt ledsen när han sa så och tänkte att han tycker jag är ful men vänder jag på steken så tycker jag ju det är viktigt att han rakar sig och har hela o rena kläder, det är klart att han ska förvänta sig en sån sak av mig. SÅ.. mitt dilemma är. Jag är känslig för att han "önskar" så enkla o naturliga saker av mig(han säger det inte ofta o är inte otrevlig i ton men jag tar åt mig ändå de få gånger vi kommer in på det) men jag kan ju uttrycka önskemål om samma saker av honom. 

    Nån med liknande känslor?  

  • Svar på tråden Någon som haft dålig självkänsla men som övervunnit det?
  • Anonym (säker­)
    Äldre 27 maj 09:04
    #1

    Jag har haft dålig självkänsla som barn,tonåring och ung vuxen.
    Nu är jag 33 och min självkänsla har växt med tiden och det är sååå skönt och ger mig ett välbehövligt lugn,jag VET att jag duger bra precis som jag är!
    Jag tror att åldern gör sitt,att man får perspektiv på saker men jag har även gått i terapi i olika perioder.
    Det kanske kan vara något för dig också?Det är ju en väldig effektiv metod för förändring.

  • Anonym (dålig­självk­änsla) Trådstartaren
    Äldre 27 maj 09:10
    #2
    Anonym (säker) skrev 2013-05-27 09:04:35 följande:

    Jag har haft dålig självkänsla som barn,tonåring och ung vuxen.
    Nu är jag 33 och min självkänsla har växt med tiden och det är sååå skönt och ger mig ett välbehövligt lugn,jag VET att jag duger bra precis som jag är!
    Jag tror att åldern gör sitt,att man får perspektiv på saker men jag har även gått i terapi i olika perioder.
    Det kanske kan vara något för dig också?Det är ju en väldig effektiv metod för förändring.


    det skulle jag också vilja känna, jag bara jämför mig med andra o klarar jag inte vad de klarar så känner jag mig sämst. Ens värde sitter ju inte i vad man presterar men så känns det för mig ibland. Jag har gått till kurator några gånger men det hjälper väl knappt. Vart kan man gå i terapi? är det KBT du menar då?
  • Äldre 27 maj 09:26
    #3

    Hej ts

    Jag måste först fråga dig hur du vill att andra ska behandla dig?

    kram  Solig 

  • Anonym (B)
    Äldre 27 maj 09:30
    #4

    Jag är man, 32 år och har levt hela mitt liv med dålig självkänsla. Större delen av det utan att vara medveten om det. När det inte gick längre (hoppade av studier, isolerade mig, panikångestattacker, osv) började jag gå i KBT. Det var INTE bra för mig. Min dåliga självkänsla låg djupare. Efter år av KBT var jag i princip nedbruten. Som ett sista halmstrå tog jag kontakt med en psykoterapi-klinik och började genomgå psykodynamisk psykoterapi hos en leg. psykolog leg. psykoterapeut. Med hjälp av hen fick jag hjälp att bearbeta min dåliga självkänsla på djupet. Även om det tar några år så kan jag starkt rekommendera den terapi-formen!

  • Anonym (B)
    Äldre 27 maj 09:31
    #5

    Vill tilläga att jag känner igen mig mycket i min tidigare personlighet gentemot den du beskriver.

  • Anonym (dålig­självk­änsla) Trådstartaren
    Äldre 27 maj 09:41
    #6
    Musik skrev 2013-05-27 09:26:54 följande:
    Hej ts

    Jag måste först fråga dig hur du vill att andra ska behandla dig?

    kram  Solig 
    Numera så tror jag inte att jag blir oftare dåligt bemött eller behandlad sämre än andra i samhället, visst träffar man på riktigt otrevliga människor ute i samhället ibland o tar jag åt mig otroligt mkt och tar det personligt, även fast jag inser efteråt att just den personen beter sig speciellt och otrevligt mot andra också, men de tar lång tid innan jag kan se det med klara ögon, förstår du vad jag menar? jag hade en sån handledare på en praktik till ex, skit otrevlig o jag tänkte i ett år "det var mitt fel, jag var dålig, dum, oduglig" men sen minns jag ju att så var hon ju mot andra också.
    Jag tänker mig noga för hur jag beter mig mot andra, jag anses nog ofta som en bra person men blyg o tråkig skulle jag tro. Jag vill att andra ska behandla mig likadant. Jag tycker nog att man ska kunna säga lite vad man tycker till varandra i ett förhållande, jag kan till exempel säga till min kille "ska jag klippa dig lite idag?tycker det börjar bli lite långt kanske?" o jag säger det ju för att det är fint med lite kortare men jag skulle ju älska honom ändå med några cm längre hår, o han tycker det är finare när jag har håret utsläppt än uppsatt o säger ibland de att jag "kan väl ha det nedsläppt ibland" o ja han vet att jag gillar ha det nedsläppt ibland(när jag inte pluggar) men att få höra det känns som "jag duger inte med uppsatt" och det är ju knappast de han menar men jag ser allt i svart eller vitt när det gäller mitt utseende, antingen är jag ful eller skitsnygg i nåt. att jag inte kan läsa hans tankar är jobbigt, fast jag borde ju lita på hans ord.
  • Äldre 27 maj 09:49
    #7
    Anonym (dåligsjälvkänsla) skrev 2013-05-27 09:41:15 följande:
    Numera så tror jag inte att jag blir oftare dåligt bemött eller behandlad sämre än andra i samhället, visst träffar man på riktigt otrevliga människor ute i samhället ibland o tar jag åt mig otroligt mkt och tar det personligt, även fast jag inser efteråt att just den personen beter sig speciellt och otrevligt mot andra också, men de tar lång tid innan jag kan se det med klara ögon, förstår du vad jag menar? jag hade en sån handledare på en praktik till ex, skit otrevlig o jag tänkte i ett år "det var mitt fel, jag var dålig, dum, oduglig" men sen minns jag ju att så var hon ju mot andra också.
    Jag tänker mig noga för hur jag beter mig mot andra, jag anses nog ofta som en bra person men blyg o tråkig skulle jag tro. Jag vill att andra ska behandla mig likadant. Jag tycker nog att man ska kunna säga lite vad man tycker till varandra i ett förhållande, jag kan till exempel säga till min kille "ska jag klippa dig lite idag?tycker det börjar bli lite långt kanske?" o jag säger det ju för att det är fint med lite kortare men jag skulle ju älska honom ändå med några cm längre hår, o han tycker det är finare när jag har håret utsläppt än uppsatt o säger ibland de att jag "kan väl ha det nedsläppt ibland" o ja han vet att jag gillar ha det nedsläppt ibland(när jag inte pluggar) men att få höra det känns som "jag duger inte med uppsatt" och det är ju knappast de han menar men jag ser allt i svart eller vitt när det gäller mitt utseende, antingen är jag ful eller skitsnygg i nåt. att jag inte kan läsa hans tankar är jobbigt, fast jag borde ju lita på hans ord.
    Det var ett långt svar, fast inget svar på min fråga. (Vilket jag nästan kände på mig)

    Fundera igen på frågan jag ställde i #3 och svara endast på själva frågan, inget annat. Jag vill hjälpa dig ts  Solig 
  • Anonym (dålig­självk­änsla) Trådstartaren
    Äldre 27 maj 10:05
    #8
    Musik skrev 2013-05-27 09:49:00 följande:
    Det var ett långt svar, fast inget svar på min fråga. (Vilket jag nästan kände på mig)

    Fundera igen på frågan jag ställde i #3 och svara endast på själva frågan, inget annat. Jag vill hjälpa dig ts  Solig 
    Hur andra ska behandla mig..vara trevliga o respektfulla, veta att människor är olika och inte kan jämföras med varandra, lyssna på mig, inte ignorera, acceptera val som att "jag vill inte dricka ikväll" utan att bli frågad om man tog bilen till restaurangen. jag brukar köra med den gyllene regeln, alla dessa saker gör jag mitt bästa för att göra mot andra. Behandla andra som du vill bli behandlad själv.
    Jag har alltid blivit lite ledsen av att få tips om "det där plagget skulle ju va snyggt på dig! du blir lite blek utan mascara, det borde du ha! du har inte tillräckligt snygga skor!" är saker jag fått höra av min mamma o liknande saker som "den där matchningen av kläder kan du ju ha?" av kompisar, syskon,föräldrar  ja alla nära relationer så "alla" gör väl så mot de det har närmast, har jag en känsla av, o jag förstår inte varför jag inte kan ta det som en bra sak bara, för det behöver ju inte var nåt kritiserande jämt( o inte mena att "gör du inte som jag säger älskar jag inte dig")att jag säger till min mamma eller pojkvän "du passar bättre i den färgen än den färgen" eller "du passar bra i den frisyren du hade då" är ju inget illa menat.Så det är väl ett dilemma för mig. 
  • shaken­notstö­rd
    Äldre 27 maj 10:34
    #9
    Anonym (dåligsjälvkänsla) skrev 2013-05-27 09:41:15 följande:
    Numera så tror jag inte att jag blir oftare dåligt bemött eller behandlad sämre än andra i samhället, visst träffar man på riktigt otrevliga människor ute i samhället ibland o tar jag åt mig otroligt mkt och tar det personligt, även fast jag inser efteråt att just den personen beter sig speciellt och otrevligt mot andra också, men de tar lång tid innan jag kan se det med klara ögon, förstår du vad jag menar? jag hade en sån handledare på en praktik till ex, skit otrevlig o jag tänkte i ett år "det var mitt fel, jag var dålig, dum, oduglig" men sen minns jag ju att så var hon ju mot andra också.
    Jag tänker mig noga för hur jag beter mig mot andra, jag anses nog ofta som en bra person men blyg o tråkig skulle jag tro. Jag vill att andra ska behandla mig likadant. Jag tycker nog att man ska kunna säga lite vad man tycker till varandra i ett förhållande, jag kan till exempel säga till min kille "ska jag klippa dig lite idag?tycker det börjar bli lite långt kanske?" o jag säger det ju för att det är fint med lite kortare men jag skulle ju älska honom ändå med några cm längre hår, o han tycker det är finare när jag har håret utsläppt än uppsatt o säger ibland de att jag "kan väl ha det nedsläppt ibland" o ja han vet att jag gillar ha det nedsläppt ibland(när jag inte pluggar) men att få höra det känns som "jag duger inte med uppsatt" och det är ju knappast de han menar men jag ser allt i svart eller vitt när det gäller mitt utseende, antingen är jag ful eller skitsnygg i nåt. att jag inte kan läsa hans tankar är jobbigt, fast jag borde ju lita på hans ord.
    Jag tänker att i mitt fall är inte problemet hur ANDRA behandlar mig utan hur JAG själv behandlar mig!
    Inte i ord men i tanke. Jag har liksom lärt mig att man inte snackar illa som sig själv eller nedvärderar sig själv för att det avslöjar låg självkänsla men i tanken är det fortfarande lika illa.

    Till skillnad från sign. (B) så tycker jag att det är KBT och inte psykodynamisk psykoterapi som har haft effekt på mig men det är möjligt att den psykodynamiska terapin låg till grund för de konkreta resultat jag ändå sett med hjälp av KBT. Jag gjorde den psykodynamiska först. KBT är pågående i mitt fall. Nu är jag i alla fall mer och mer medveten om mina tankar om mig själv - och det ska väll vara första steget till förändring. Förhoppningsvis!

    Sedan så tror jag inte man ska se det som att man läggar alla ägg i en korg så att säga. Oavsett vilken metod eller strategi man har så behöver man många verktyg som kompliterar varandra.      
      
  • Äldre 27 maj 10:40
    #10

    Så essensen av det du sa just nu är att du vill att människor ska vara snälla och trevliga mot dig. Visa respekt mot dig. Du vill bli hörd. Folk ska acceptera den du är.

    Det är högst mänskliga krav du har ts och jag tror att alla önskar sig detta. 

    Det där med att behandla andra så som du själv vill bli behandlad, det ska du ändra på ts. Från och med nu ska du behandla dig själv så som du vill att andra ska behandla dig. Förstår du skillnaden?

    Titta på det du har skrivit hitintills...


    Anonym (dåligsjälvkänsla) skrev 2013-05-27 09:01:07 följande:
    ... Jag tänker ofta fortfarande om jag hör någon flina brevid mig att "det är säkert mig de skrattar åt" osv.

    ...umgås för att de känner att de inte kan säga nej när jag frågar om vi ska hitta på nåt i helgen

    ... jag vågar knappt tro att folk skulle gilla mig

    ... efter ett tag så slutade jag göra mig fin, eller ens "vardagsfin" inför min pojkvän

    ...och tänkte att han tycker jag är ful

    ...men jag tar åt mig ändå de få gånger vi kommer in på det) men jag kan ju uttrycka önskemål om samma saker av honom. 
    Anonym (dåligsjälvkänsla) skrev 2013-05-27 09:10:27 följande:
    ... klarar jag inte vad de klarar så känner jag mig sämst.

    ...Ens värde sitter ju inte i vad man presterar men så känns det för mig ibland. 
    Anonym (dåligsjälvkänsla) skrev 2013-05-27 09:41:15 följande:
    ... jag tänkte i ett år "det var mitt fel, jag var dålig, dum, oduglig" men sen minns jag ju att så var hon ju mot andra också.

    ... men blyg o tråkig skulle jag tro.

    ...men att få höra det känns som "jag duger inte med uppsatt" och det är ju knappast de han menar 
    Anonym (dåligsjälvkänsla) skrev 2013-05-27 10:05:14 följande:
    ... jag förstår inte varför jag inte kan ta det som en bra sak bara


    Du gör vad du kan för att trycka till dig och trycka ner dig. Du är inget värd säger du till dig själv.
     

     
  • Anonym (dålig­självk­änsla) Trådstartaren
    Äldre 27 maj 10:51
    #11
    Musik skrev 2013-05-27 10:40:58 följande:
    Så essensen av det du sa just nu är att du vill att människor ska vara snälla och trevliga mot dig. Visa respekt mot dig. Du vill bli hörd. Folk ska acceptera den du är.

    Det är högst mänskliga krav du har ts och jag tror att alla önskar sig detta. 

    Det där med att behandla andra så som du själv vill bli behandlad, det ska du ändra på ts. Från och med nu ska du behandla dig själv så som du vill att andra ska behandla dig. Förstår du skillnaden?

    Titta på det du har skrivit hitintills...



    Du gör vad du kan för att trycka till dig och trycka ner dig. Du är inget värd säger du till dig själv.
     

     
    jag vet inte om jag förstår skillnaden ? menar du att jag ska tänka bra tankar om mig själv, bygga upp en känsla av att jag duger själv? förklara gärna mer om du kan :)
  • Äldre 27 maj 11:01
    #12
    Anonym (dåligsjälvkänsla) skrev 2013-05-27 10:51:04 följande:
    jag vet inte om jag förstår skillnaden ? menar du att jag ska tänka bra tankar om mig själv, bygga upp en känsla av att jag duger själv? förklara gärna mer om du kan :)
    Du håller på att tala om för dig hela tiden att du är kass, värdelös och tråkig. Efter en längre tid så blir det till en "sanning" för dig. Du är mot dig själv som du aldrig skulle tolerera att någon annan behandlade dig.

    Så från och med nu ska du vara snäll mot dig själv. Du vet med dig att du är bra på vissa saker. Du vet med dig att du är snäll mot andra. Lyft fram detta och njut av att vara bra på vissa saker.

    Du ska även våga att göra fel ibland. Och acceptera att du gör fel. För hur trevligt är det med perfekta människor egentligen? Om det finns saker du vet att du inte är bra på, så dölj inte detta. Våga stå för det. Sånt är respekt ts. Att inte erkänna detta beror på att man inte vill bli straffad av sig själv. För det finns ingen annan som dömer dig hårdare än du själv. Så då blundar man hellre. Gör inte det längre. Det är helt okey att göra fel ibland, bara du kan erkänna det och stå för det.

    Om du är snäll mot dig själv och visar respekt för dig själv, så kommer andra att göra det också. Men så länge du anser att du inte är värd vatten så kommer du att tolka andras beteenden som något negativt och givetvis helt rättvist mot dig. För du är ju inte värd så mycket mer. 
  • Anonym (Sandp­uts)
    Äldre 27 maj 11:09
    #13

    Det bästa receptet för att öka sitt självförtroende och sin självkänsla måste vara att anta utmaningar i livet och göra det bästa av det som man kan. Ibland räcker det inte hela vägen - men allt som ofta förundras jag över hur mycket jag faktiskt kan klara av och göra det bra! Då växer jag så det knakar i mig själv! Det handla om att från skola, jobb till relationer.

  • Anonym (dålig­självk­änsla) Trådstartaren
    Äldre 27 maj 11:10
    #14
    Musik skrev 2013-05-27 11:01:55 följande:
    Du håller på att tala om för dig hela tiden att du är kass, värdelös och tråkig. Efter en längre tid så blir det till en "sanning" för dig. Du är mot dig själv som du aldrig skulle tolerera att någon annan behandlade dig.

    Så från och med nu ska du vara snäll mot dig själv. Du vet med dig att du är bra på vissa saker. Du vet med dig att du är snäll mot andra. Lyft fram detta och njut av att vara bra på vissa saker.

    Du ska även våga att göra fel ibland. Och acceptera att du gör fel. För hur trevligt är det med perfekta människor egentligen? Om det finns saker du vet att du inte är bra på, så dölj inte detta. Våga stå för det. Sånt är respekt ts. Att inte erkänna detta beror på att man inte vill bli straffad av sig själv. För det finns ingen annan som dömer dig hårdare än du själv. Så då blundar man hellre. Gör inte det längre. Det är helt okey att göra fel ibland, bara du kan erkänna det och stå för det.

    Om du är snäll mot dig själv och visar respekt för dig själv, så kommer andra att göra det också. Men så länge du anser att du inte är värd vatten så kommer du att tolka andras beteenden som något negativt och givetvis helt rättvist mot dig. För du är ju inte värd så mycket mer. 
    Tack du har så rätt, det vet jag ju någonstans där inne. Jag måste behandla mig själv lika bra som jag behandlar andra. Jag ska försöka förbättra detta :)
  • Äldre 27 maj 17:12
    #15

    Ibland kan det hjälpa att ha ett stöd bakom sig, någon som finns där att prata med och få hjälp av när man mår dåligt. Jag personligen har svårt att ta mig iväg till en fysisk person, dels för att jag skäms och dels för att jag har svårt att sitta i ett rum med någon som jag inte känner och prata ur hjärtat. Jag har istället fått hjälp på distans, vilket var perfekt för mig, då jag har lättare för det skrivna ordet och då kunde jag dessutom vara så anonym som jag vill vara. Kanske kan vara värt att prova om du inte vill gå igenom allt på egen hand.  

  • Äldre 27 maj 17:54
    #16

    Har också haft dålig självkänsla största delen av mitt liv. Allt förändrades dock till det bättre efter att jag träffat min man. Han har salt men säkert hjälpt mig att stärka min självkänsla. I början av förhållandet gick jag bara och väntade på att han skulle vara otrogen eller att han skulle dumpa mig. Tog ett bra tag innan jag förstod att det var mig och bara mig han ville vara ihop med. Vi har varit ihop i snart 11 år och han fortsätter hjälpa mig må bättre med mig själv.

  • Anonym (Kan)
    Fre 17 sep 2021 09:34
    #17

    Kan en person ha bra självförtroende men även ha en dålig självkänsla hur går det ihop?

  • Anonym (Öka)
    Lör 20 nov 2021 10:36
    #18

    Går det att öka sin självkänsla

  • Anonym (Bra självf­örtroe­nde, men dålig självk­änsla)
    Mån 28 feb 11:10
    #19
    Anonym (Kan) skrev 2021-09-17 09:34:53 följande:

    Kan en person ha bra självförtroende men även ha en dålig självkänsla hur går det ihop?


    Ja. Jag har tyvärr dålig självkänsla men kan samtidigt ändå ha bra självförtroende. 

    Exempelvis så vet jag med mig och känner själv att jag är bra på vissa saker, eller att jag inte är "ful" utan ser helt ok ut osv. 

    Däremot har jag även dålig självkänsla, jag tvivlar på mig själv exempelvis gällande om jag duger som flickvän osv. Kan då tänka negativa tankar om mig själv, känna att "han kanske tycker andra är finare", eller att nu är jag tråkig eller vad det nu kan vara som man kommer på kan tänkas vara negativt om sig själv osv. 

    Jag vet med mig att han tycker om mig, precis som jag är men min dåliga självkänsla kan då göra att jag själv får för mig att jag inte duger. 

    Självförtroende kan jag ändå ha genom att jag vet att jag är duktig på det jag gör och att jag är socialt kompetent osv. Men tyvärr så innebär min ibland dåliga självkänsla att jag själv får för mig/intalar mig själv att jag nog inte duger. Jag har då i mitt huvud bestämt åt andra vad dom kan tänkas tycka om mig, vilket jag egentligen är medveten om att det inte stämmer (troligtvis). Utan är mer hjärnan som spelar en ett spratt. 

  • Anonym (Bra självf­örtroe­nde, men dålig självk­änsla)
    Mån 28 feb 11:10
    #20

    Hoppsan, såg nu att jag var i en gammal tråd och skrev.. 

Svar på tråden Någon som haft dålig självkänsla men som övervunnit det?
Logga in
Bli medlem