• Worky

    Varför vill ni ha barn?

    Jag är en tjej som närmar mig 30 och kan inte föstå denna hysteri att skaffa barn. Hur kan man vilja ge upp sitt liv för att ta hand om någon annan. Varför vill man förstöra sin kropp och få fula bristningar och hängbröst? Min sambo vill ha barn någon gång i sitt liv men jag känner inte alls för det. Jag gillar inte barn helt enkelt.

    Alla som skaffar barn säger att de älskar sina barn mest i hela världen, är det inte meningen att man ska älska sin partner mest i hela världen. Jag vill inte komma i andra hand för min sambo.
    Jag vet att det låter helt sjuk men jag känner verkligen så här. Jag blir störd när folk tar med sina ungar till jobbet och sedan förväntas man gulla och prata med dem.

    Tänk om jag känner så här i resten av mitt liv och min sambo lämnar mig för att han vill ha barn!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2006-01-31 10:48:52:
    Tack alla ni för era svar! Det är så intressant att höra vad alla har att säga i denna fråga. Någon undrade varför jag valde just detta forum för min fundering, men här är de flesta föräldrar och det är ju deras åsikter jag vill höra. Det var skönt att höra att fler inte vill ha barn.

    Många har också sagt att jag måste vara ärlig med min sambo, det har jag varit från dag 1. Vi pratade om detta igår och han tycker att det är onödigt att göra detta till ett problem när det inte är aktuellt än. Han vill inte ha barn nu. Men frågan är vad som är starkast i längden, vår kärlek eller hans önskan om barn?

    Angående "förfulning" av kroppen hos kvinnor fått barn står jag för att jag är ytlig. Jag sliter varje dag för att ha en snygg kropp, och skulle inte klara det förfall som en gravidet och en förlossning ger.

    Jag har ett välbetalt jobb med fast anställning och en underbar kille, vi är förlovade och ska gifta oss, men skulle jag bli gravid skulle jag aldrig välja att behålla det.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2006-01-31 17:02:07:
    Det här med kroppen kan jag hålla med om att är ett egoistiskt argument, men jag står för det. Jag mår dåligt om jag inte är form.

    Sen tycker jag det är grymt orättvist att killen inte lider av någon åkomma i en graviditet el barnafödande. Inte tvingas vara hemma från jobbet, foglossningar och allt vad det är. Detta är inget man kan påverka men det är ändå orättvist!

    Som jag skrev förut, grymt kul att så många kommer med åsikter. Det får mig att tänka till.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2006-01-31 17:06:07:
    En grej till. Hur kan ni tycka att kärleken i ert liv ska vara ett barn, jag kan bara inte förstå det. Jag älskar min kille så otroligt mycket och han mig. Tanken på att jag skulle komma i andra hand för honom efter ett barn gör mig sorgsen och rädd.

  • Svar på tråden Varför vill ni ha barn?
  • sukkubus

    Worky - Nu kom du med en motråga utan att ha svarat men jag svarar ändå.
    Jag tycker att du poängterar väldigt mycket att du är ytlig och då undrar jag naturligt hur det är med självkänslan.

    Själv har jag haft en dålig sådan och istället sett till att allt runtomkring mig är perfekt.
    Mitt hem har varit perfekt, jag har skött jobben oklanderligt, saker ligger på sin plats på millimetern. Mitt smink har också varit pillat dit på millimetern.
    Mitt dåliga mående blev ju värre för att jag söp till mig en alkoholism.
    Men tanken var att om man är för självupptagen så lyckas man kanske inte tänka längre än till utseende? Jag kom iallafall aldrig vidare till att seriöst tänka på barn.
    Jag är 27 och fick mitt första för tre månader sedan.

  • Indianica

    För min de fick utseendet mindre betydelse sedan barnen kom. Vet inte varför. Men jag är väl trygg i att folk älskar mig för den jag är och jag behöver inte leva upp till något. Låter kanske klyschigt...

  • Worky

    Sukkubus: Jag mår väldigt bra, är glad och trivs med mitt liv i största allmänhet. Jag har ett bra självförtroende, nästan så det stör ;o) Det enda i mitt liv som jag grubblar över är om jag aldrig kommer att vilja ha barn (som jag känner nu) och hur det kommer att påverka mitt förhållande.

    Intressant kommentar om att man inte tänker längre än sitt utseende, kanske det är så? Vad fick dig att behålla ditt barn när du blev gravid?

  • Mamba

    Jag lovar dig att du inte bryr dig om kroppen längre om du får barn. (klart man gör till enviss del men det är int elika viktigt)
    Det viktiga är helt enkelt sitt barn!

    Sen vill jag bara säga så här:

    Jag älskar min son sanslöst mycket! Han är nummer 1 för mig. Men samtidigt älskar jag min man hur mycket som helst, han är också nummer 1 för mig. Det är 2 olika saker..
    Kan inte säga att jag älskar min son mer det är bara på ett annat sätt.
    sen älskar jag min man ÄNNU mer för att han givit mig min son.

    I mitt liv är relationer och vänner det viktiga! Familj och vänner är det som gör mig glad och jag älskar att umgås med folk. Sen tycker jag att det är kul med mode och kläder så klart..men ja det är ytligt. Och kläderna vill väl inte dela mina kommande julaftonar?

  • Indianica

    Det var faktiskt en fin krönika (ja, det lär inte natasja eller vad hon heter tycka )

    Nämen, vadå, en vacker dag tror jag de flesta tröttningar på yta, kul, pengar, pengar och sig själv. Det finns väl en gräns för hur kul det är att lägga all tid på egotrippar som är ytliga. Och när man är 50 kommer tiden för ego tillbaka, om man inte gör en pirnsessancaroline förstås

  • sukkubus

    Worky - Men om du mår bra så är det nog bra Men jag förstår dig.
    Innan jag blev gravid så var jag också orolig att inte den där längtan efter barn skulle infinna sig, kände mig konstig. Och tänk om önskan kommer när det är för sent?

    Jag blev rädd när jag fick positivt på testet. Mitt liv och mående var förvisso ordnat och jag drack inte alls längre. Jag mådde bra men hade inget jobb och pappan satt i fängelse (kort tid).
    Jag tänkte direkt abort och bokade t.o.m. en tid. Det fanns ju inte på min karta att bli mamma.
    Det var alla kvinnorna i min familj som avdramatiserade det hela. Jag insåg via dem att jag faktiskt fortfarande kommer kunna göra det jag vill men lite annorlunda.
    Jag var fortfaeande rädd när jag bestämde mig men det kändes rätt.

    Nu har jag förstått att det känns olika för alla. Man behöver inte få himlastormande känslor och ett rosa skimmer.
    Själv känner jag en enorm kärlek och beskyddarinstinkter (det sista kom direkt jag visste att han existerade trots aborttiden).

    Man får strunta lite i sitt utseende ett tag menså snart det lugnar sig ska jag träna ordentligt .

    Jag tycker inte du ska skaffa barn enbart för din killes skull, det är ju en stor sak.
    Men om han så gärna vill så borde det betyda att han tänker ta stort ansvar också. Så du får det andrum du behöver.

  • Linda1976

    Mamba: Jag håller inte med dig där. Jag bryr mig lika mycket om hur jag ser ut nu, som innan Alice. Jag förändrades ju inte i min personlighet för att jag fått barn, däremot så har livet fått ytterligare en, underbar, dimension! Så hur mycket man bryr sig är väldigt olika!

  • Worky

    Jag kan ibland uppleva att många föräldrar förvinner från sitt ursprunliga jag, de blir bara en mamma eller en pappa. De pratar BARA om sina barn.. förstår ni vad trist det är att höra på?

    En annan kanske ganska privat fråga.. Jag har läst att sexlivet blir kass under en graviditet och efter förlossning. (ganska naturligt att man inte vill ha sex direkt man fött, det säger jag inget om) men sen.. Har sexlivet förändrats? har också läst att många par går isär första året med ett nytt barn. Hur har det varit för er? Har det varit slitningar el har ni kommit närmare?

  • Linda1976

    Worky: Håller med dig, det är enormt irriterande med folk som bara _ÄR MAMMA_ 100% av tiden. Men mina vänner så pratar jag nog om Alice 10% och 90% om allt annat, film, nyheter, musik, tv-program mm mm.... Ja, allt det där som fanns innan Alice fanns....

    Har man ett förhållande som är 100% stabilt sen innan, så är jag övertygad om att det inte blir sämre av ett barn, om man går in i det hela med öppna ögon. Dvs inte tror att allt är rosenrött med en bebis hela tiden.

    Sexlivet blir inte alls kass... Visst, under de sista grav.veckorna är man väl mindre sugen, och 3-4 månader efter är bebisen prio 1, och man vill mest sova när tillfälle ges, men nu är det precis som vanligt, både kroppsligen och själsligen....

    Innan jag fick barn så hade jag nån konstig föreställning om att man blev en ny person när man fick barn, "Förälder"-typen, men nån sån typ finns inte. Jag är precis som jag alltid har varit, skillnaden är att Alice finns och hon har berikat mitt liv enormt!

Svar på tråden Varför vill ni ha barn?