Varför vill ni ha barn?

Worky: Jo, det stämmer att många par inte klarar att hålla ihop med barn...knepigt, hur man än gör riskerar man att bli lämnad eller hur! Jag tror förhållandet gärna ska vara "starkt" i grunden då man får barn, för då blir man arbetsteam, snarare än kärleksteam bara då kan barnen stärka, snarare än splittra.

Vårt se*xliv har aldrig varit *rodnar* mer aktivt än under gravidteterna tror jag
Dock väntade vi en månad efter förlossningen, de flesta väntar typ 8-9 veckor iaf
Jag såg ut som sprängsfylld Dolly Parton som nybliven mamma vilket uppskattades av maken så s*xlivet var aktivt även senare, vi fick barn med ett års mellanrum

S'xlivet är nog svårare med större barn, runt 3-4 år och uppåt, verkar det som. iaf för oss....himla tur att Bolibompa finns

Jag tror att många med barn VILL prata om annat iaf med dem som inte har barn, men...ja, det är lätt att folk börjar fråga om barnen åsså är man där igen...men jag är en sådan som försöker hålla tyst om barnen, men visst blir man förändrad som förälder. Till det "bättre" vill jag påstå....att inte bara prata och bry sig om sig själv...utan att sätta någon annan först, det gör att man "mognar" tror jag...oftast iaf

På det hela har jag och "gubben" definitivt kommit varandra närmare. Men risken finns alltid, oavsett hur man lever, att man utvecklas åt olika håll.

Allt blir till det man gör det. Är du fullt inställd på att sexlivet ska funka perfekt under och efter och att ni minsann ska ta er igenom barnets första år galant så har du ju iaf kommit en bit på vägen. Jag tror att mycket har med inställningen att göra. Inte allt, men mycket. Kan ni tåla att det kanske blir lite slitningar i början och acceptera det utan vidare, så kanske ni kommer ur det första året ännu starkare i ert förhållande.
Vad vet jag. Jag tror att man har mer att påverka än man tror. Man är ju 2 om att gå in i det här, och då får man jobba som ett team, helt enkelt.

Linda 1976: Härligt att höra! Den föreställningen har jag också. Att man bli någon annan, en trist och vuxen person som bara pratar om sitt barn.

Sen jag skrev mitt första inlägg här på FL har jag verkligen tänkt igenom saker på ett annat sätt, ett nytt perspektiv. Man har så mkt att lära av andra..

Worky: Ja, man ibillar sig mycket! Jag är _exakt_ som innan, men med lite andra prioriteringar. Jag älskar att prata i telefon om min bästis senaste ragg, kolla på såpor, shoppa dyrt smink, laga mat och sova länge. Maken och jag tar en sovmorgon var på helgen. Allt blir vad man gör det till. Jag sa redan när jag blev gravid, att jag _inte_ skulle sunka till mig!

Indianica: Ja det finns aldrig några garantier för att kärleken håller för evigt. Skönt att ert sexliv funkar bra och att ni är ett starkt team:o)

Jag undrar vart alla vanföreställningar om barn och graviditet kommer ifrån, jag måste ha tagit till mig precis allt negativt man kan hitta om just det.

Jag har faktiskt aldig hört någon ångrat att de skaffat barn,, fast om man skulle göra det, frågan är om man skulle våga säga det. Det är tabu..

Jo, jag tror att det finns de som ångrar sig, men de skulle väl hellre dö än erkänna.

Men kan du tänka såhär...
Att du har ett underbart liv (vet jag ju iofs inte om du har men jag tar det som ett exempel) och gör det du tycker om mår bra får känna av livets härligheter och så.. det har du dina föräldrar att tacka för för hade de inte velat ha barn så hade du inte funnits till.. skulle du inte vilja att någon upplevde livet genom dig och också få ett underbart liv?

"Jag kan ibland uppleva att många föräldrar förvinner från sitt ursprunliga jag, de blir bara en mamma eller en pappa. De pratar BARA om sina barn.. förstår ni vad trist det är att höra på? "
---------------------------------------------------------------------------------------------------

DET håller jag verkligen med om. Det blir nästan galet. Vissa tror att hela världen är intresserade av hur mycket det senaste lasset i blöjan vägde liksom. Har mycket svårt att umgås med folk med barn, just därför att dom är så oerhört centrerade kring sina barn, och tror att dessa barn betyder lika mycket för alla andra som det gör för dom.

Jag hade oförändrat sexliv i största delen av graviditeten och lite mindre fram till nu, de första månaderna.
Jag var också rädd att bli en annan person förut. Men såg på min syster, som är väldigt lik mig, att man är samma fast mer.
Lite ändrade prioriteringar men förgyllt liv.

Tja, att man pratar mycket om sina barn är inte så konstigt! De är ens stora kärlek och av det hjärtat är fullt talar munnen! De flesta som är nykära håller på likadant; antingen det är en ny kille eller en bebis! Det tillhör ju en ny fas i livet att bli förälder, så det klart man kan komma i ofas med vänner som inte har barn. Många föräldrar tycker ju deras gamla vänner blir ointressanta att umgås med när de fortfarande bara vill prata om mode, party eller liknande. Man får söka sig till likasinnade!

Det ÄR svårt att inse att andra inte har samma intresse som en själv! Bara tjatet i denna tråd om hur kroppen förändras av en graviditet tycker jag är vansinnigt tråkigt och ointressant att höra på! Det är mycket roligare att diskutera bajsblöjor