Närmar sig 30 och längtar efter +

Jaha då kom mensen här med!! Va fan ska de vara så orättvist för!!

Jag har oxå min mens nu. Nytt försök snart hörni! :)

Tänkte att jag ska följa den här tråden :)
Är 29 och fyller 30 år i maj redan så snart är jag en kvinna på 30+... Jag har pcos och får ingen ägglossning, har ätit en omgång med Pergotime utan resultat och äter nu Metformin 3 gånger per dag. Jag har tagit en paus från bebisverkstan denna månad. Trots att vi "bara" hållit på i ett år är det ås otroligt psykiskt påfrestande tycker jag. Hela relationen tar stryk av att behöva ligga efter ett schema och så den där blanka stickan varje månad som gör en så ledsen. Så nu har jag paus: tränar för fullt, festar, har kul, kramas med maken, njuter.
Nästa gång jag får mens (i april förhoppningsvis) tar jag en dubbeldos Pergotime så får vi se om det blir något!

hej! Idag har vi varit på läkarbesök och det värsta som kunde hända hände. Vi kommer inte att kunna få några barn!!!! FY  FAAAAAAANN!!! Jag vet inte vad jag ska säga mer, är ju helt obeskrivligt sorgligt. Har gråtit hela dagen. Känner mig tom och har nu insomnia så nu sitter jag här och skriver till er istället.
Hoppas ni aldrig någonsin behöver uppleva det här!
Vi har alltså alternativen att använda donator eller adoptera. Just nu har jag svårt att se det här med donator. Är kanske inte mogen för den frågan men vad folk än säger så är det faktiskt så att jag valde min karl för att han är underbar och den finaste jag vet och det är hans barn som jag ville ha. Om jag inte kan få våra barn så vet jag inte.....vi skulle kunna ha ett underbart liv tillsammans utan barn också, så frågan blir hur desperat är vi efter just barn. Är barn meningen med livet eller klarar vi oss utan?
Adoptera.......är inte överhuvudtaget mogen för den frågan.
Jag har hoppats och hoppats att vi inte skulle hamna just där vi är nu.....är oerhört smärtsamt för själen!

Vet inte vad mer jag ska säga men ta hand om er och skriv i tråden!
Jag kommer förbi när jag har orken.
Ta hand om er!
kram

Jessica 85: finner inga ord..min sorg är så stor för er skull. Jag undrar många gånger varför världen är så orättvis? Hur ödet kan straffa såna fina personer som dig för att sen låta knarkare / alkolister /barnmisshandlare få barn. Hur kan de vara möjligt? Jag blir så arg bara jag tänker på det. Jag skänker alla mina tankar idag till dig. Jag hoppas ni finner styrka att gå vidare. Stor kram o mycket kärlek

Stor kram till dig Jessica, förstår att det känns skit just nu och att det inte finns nåt som vi kan säga som gör situationen bättre.
Det jag känner är dock ändå att jag inte tycker ni ska ge upp hoppet om barn. Att använda donator blir självklart inte din mans barn genetiskt men det kommer ju ändå att vara "hans" barn, han är med från början från befruktning till förlossning och kommer säkert skapa samma kontakt med barnet som om det vore hans gener.

Gällande adoption så har jag en kollega som under många många års tid försökte skaffa barn, flera ivf:er men ingenting fungerade, hon har nu världens finaste dotter adopterad från kina som hon älskar mest på denna jord och hon brukar säga att det var meningen att hon skulle få just detta barn, och att om  livet varit annorlunda så skulle hon ju inte haft henne. Jag förstår att du inte är mogen att planera vidare med adoption och liknande men vill ändå  inte att du ger upp alla drömmar om barn för det går ändå, bara att man ibland får ta en liten omväg för att nå sitt mål.

Skänker dig en massa tankar och kramar och är övertygad om allt allt kommer lösa sig i slutändan, på ett eller annat sätt!
Och om du behöver någon utomstående att prata och ventilera lite med kan du gärna få mitt nr jessica så kan du ringa när du behöver!  <3 <3 <3

Shit! Beklagar verkligen, vet inte hur jag skulle hantera ett sådant besked.

Jag har en kompis som är homosexuell och gift med en kvinna, hennes fru är nu gravid via en donator (såklart eftersom min kompis inte har spermier) och därför känner jag att det ändå inte skulle vara så främmande för mig. Men det krävs såklart mycket eftertanke och diskussioner mellan er hur långt ni är villiga att gå för att få ett barn.

Styrkekram

Åh va ledsen jag blir för er skull Jessica! Måste vara ett hemskt besked att få...
Ni fattar säkert ett bra beslut om hur ni ska gå vidare när det har fått sjunka in lite.
Stor kram till dig!

Jessica85, vad tråkigt att höra. Förstår att det har vänt upp-o-ner på din tillvaro just nu. Jag/vi har varit där, fick också reda på att jag inte kan få biologiska barn (har kommit in i för tidigt klimakterium). Det tog tid att ta in, men nu när alla tankar och funderingar har fått lagt sig är vi igång med äggdonation (i Riga). Skickar en massa styrkekramar till dig/er...jag vet inte varför ni inte kan få barn...men vad ni än bestämmer er för så finns det en massa bra trådar här på Familjeliv. Trådar med en massa information, när ni känner er redo för det. Förstår att ni måste ta lite tid att landa just nu...

Massor med kramar

Hej

Var med här och skrev typ förra sommaren men har fortsatt att läsa lite för att se hur det går för er alla.

Tänkte bara säga till dig Jessica att vi är i just er situation men vi fick beskedet i slutet av januari så vi har hunnit smälta det lite och tänka ut en plan. Vi har inte gjort någon PESA/TESA  men vi har beslutat att testa med TESE på Carlanderska. Är det så att de inte hittar något då så blir det donation för oss. Vi känner att på det sättet blir det så mycket vårt barn det bara kan bli med tanke på hur det är. Du får väldigt gärna skicka ett meddelande till mig om du känner för det.