• Anonym (TS)

    Hatar min man

    Jag träffade min absoluta drömkille och vi blev förälskade i varandra med en gång. När vi berättar om hur vi blev tillsammans låter det som en saga och vår kärlek var jättestark. Vi har varit tillsammans länge och jag trodde att vi kände varandra jättebra.

    Det var svårt att oss att få barn. När vi väl lyckades fick vi trillingar. Överallt tycker folk synd om oss, men vi ville ha tre barn så det är bortkastat ojande. Barnen är roliga och fantastiska. Det är min make jag inte klarar av längre. Han blev som förbytt av att bli pappa.

    Från att ha varit någon jag beundrat och sett upp till tycker jag nu att han är SVAG och jobbig. Han har skitstora problem med att sätta gränser. Antingen låter han barnen köra över honom totalt, eller så är han bäng i bollen och bara ryter som en galning. Noll balans. Stackars barn. Jag hatar honom faktiskt när jag ser honom med barnen.

    En del av mig vill bara ta ut skilsmässa på en gång och slippa token, men samtidigt tänker jag att han då kommer att ha barnen 50 % av tiden och jag litar inte på att han klarar av det, helt ärligt.

    Känner mig lurad. Det här är inte alls killen jag valde som partner. Vad f-n hände?

    Det hjälper inte att tala med honom heller för han blir bara arg och sur. Det är som att vår familj är en fin sommardag och han är regnmolnet som pajar allt.

    P.S. Barnen är nu tre år och toppenglada, men förvirrade av alla dubbla signaler. Rynkar på näsan

  • Svar på tråden Hatar min man
  • Anonym (TS)
    Respekt skrev 2013-07-28 00:36:46 följande:
    Du delar alltså ditt liv o säng med någon du hatar !!

    Varför ???  
    För att jag någonstans hoppas att den jag lärde känna, blev kär i och gifte mig med ska komma tillbaka. Jag älskade honom så mycket att jag knappt kan skriva det utan att gråta. Vi har ett helt liv tillsammans, både bakom oss och framför oss - om det går. Jag vet bara inte hur jag ska kunna få honom att "vakna", eller inse att det är jag som behöver vakna om han aldrig kommer att bli sig själv igen.
  • Respekt
    Anonym (TS) skrev 2013-07-28 00:40:55 följande:
    För att jag någonstans hoppas att den jag lärde känna, blev kär i och gifte mig med ska komma tillbaka. Jag älskade honom så mycket att jag knappt kan skriva det utan att gråta. Vi har ett helt liv tillsammans, både bakom oss och framför oss - om det går. Jag vet bara inte hur jag ska kunna få honom att "vakna", eller inse att det är jag som behöver vakna om han aldrig kommer att bli sig själv igen.

    När man blir förälder förändras förhållandet från att vara kille/tjej till att bli mamma/pappa o på den resan växer vissa ifrån varandra o vissa inte.

    Jag TROR inte du kan få honom att vakna upp, men jag kanske har fel.

    Många förhållanden kraschar ju när man skaffar barn, men kanske ni kan rädda det, hoppas det för eran o barnens skull Solig

    Men har man börjat känna hatkänslor är det svårt     
  • Julia1245

    Jag har svårt att se hur du skulle kunna börja älska honom igen. Du hatar honom ju. Även om han börjar må bättre och ändrar sitt beteende mot barnen och dig så kommer du alltid minnas att du hatat honom. Jag förstår inte hur den känslan skulle kunna gå över i kärlek. Men jag är ingen psykolog. Om jag får fortsätta gissa så låter det som om han har komplex gentemot dig, vilket gör honom bitter. När du säger åt honom känner han sig tillrättavisad som en unge och eftersom han inte kan hantera det blir det värre och värre. Det är förstås inte ditt fel, en vuxen människa ska man kunna resonera med.

  • Lindsey Egot NO1

    Du kanske skulle låta honom ta över rollen att laga mat så han får känna på hur det är när du sticker till dom en banan 5 minuter innan maten är färdig. Ibland måste de få upptäcka besvikelsen själva. Sedan är familjeterapi oerhört bra!

  • Anonym (???)
    Anonym (TS) skrev 2013-07-28 00:08:34 följande:
    Varför så många frågetecken?

    Jag har också ställt mig den frågan, för jag vill vara rättvis mot honom, men nej. Jag var väldigt kär i min man väldigt länge efter att barnen fötts trots att han ändrades redan när de var nyfödda. Han blev som förbytt. Till saken hör att han alltid har blivit väldigt grinig när han varit trött. Jag har ju vetat om det och har därför aldrig brytt mig om att han muttrat de gånger han sovit dåligt. Jag visste ju att det skulle lossa direkt efter att han fått sova en stund.

    Men nu är han ju konstant trött och därför också konstant grinig. Jag har haft en make som varit sur och butter i över tre år nu. Vem orkar med det ovanpå allt annat?

    Jag brukar ofta säga till honom att han är en bra pappa och säga uppmuntrande saker när jag kan och det känns bra.
    övriga frågetecken var upptagna :) 

    jamen om du inte älskar din man-lämna honom ! man kan ju inte leva med nån man hatar då går man under, det kommer äta upp dig illa kvickt och då har dina 3 ingen mamma utan bara en sur och arg pappa

    eftersom det är han som är den trötta arga sura så får han väl ta och flytta ut ?  
  • Anonym (what)
    Anonym (TS) skrev 2013-07-28 00:08:34 följande:
    Varför så många frågetecken?

    Jag har också ställt mig den frågan, för jag vill vara rättvis mot honom, men nej. Jag var väldigt kär i min man väldigt länge efter att barnen fötts trots att han ändrades redan när de var nyfödda. Han blev som förbytt. Till saken hör att han alltid har blivit väldigt grinig när han varit trött. Jag har ju vetat om det och har därför aldrig brytt mig om att han muttrat de gånger han sovit dåligt. Jag visste ju att det skulle lossa direkt efter att han fått sova en stund.

    Men nu är han ju konstant trött och därför också konstant grinig. Jag har haft en make som varit sur och butter i över tre år nu. Vem orkar med det ovanpå allt annat?

    Jag brukar ofta säga till honom att han är en bra pappa och säga uppmuntrande saker när jag kan och det känns bra.
  • Anonym (what)
    Anonym (TS) skrev 2013-07-28 00:08:34 följande:
    Varför så många frågetecken?

    Jag har också ställt mig den frågan, för jag vill vara rättvis mot honom, men nej. Jag var väldigt kär i min man väldigt länge efter att barnen fötts trots att han ändrades redan när de var nyfödda. Han blev som förbytt. Till saken hör att han alltid har blivit väldigt grinig när han varit trött. Jag har ju vetat om det och har därför aldrig brytt mig om att han muttrat de gånger han sovit dåligt. Jag visste ju att det skulle lossa direkt efter att han fått sova en stund.

    Men nu är han ju konstant trött och därför också konstant grinig. Jag har haft en make som varit sur och butter i över tre år nu. Vem orkar med det ovanpå allt annat?

    Jag brukar ofta säga till honom att han är en bra pappa och säga uppmuntrande saker när jag kan och det känns bra.
    Han förändrades direkt... Du då?

    Klart man blir grinig om man är trött! Hur mycket bidrar du till era gemensamma kostnader osv?

    Han behöver kanske gå ner i arbetstid medan du kanske behöver arbeta mer för att fylla upp hålet det blir i ekonomin?

    Varför ljuger du för honom?
  • traveler
    Anonym (TS) skrev 2013-07-27 23:50:54 följande:
    Hjärta

    Ja, vi har tyvärr stora "bromsklossar" och min man är den som lyckats bäst vad gäller inkomst. Vi skulle inte ha råd att bo kvar här och det är lång kötid till bostäder (jag står i kö). Köpa bostad på egen hand går inte i dagsläget. Jag älskar att bo här. Barnen har gott om lekkamrater och det är ett tryggt område.

    Jag bryr mig inte så mycket om prylar och sådant. Däremot äter vi ganska dyrt. Jag handlar specialmat. Det är dock ingen anledning att stanna. Man klarar sig alltid på något sätt. Jag får sluta vara ett sådant hälsofreak och nöja mig med havregrynsgröt och blodpudding ett par år i så fall. Men ja... det hade ju varit lättare att lämna om jag haft en ekonomisk frihet.

    Samtidigt känner jag att den största "bromsklossen" är att jag är förbrukad på något vis... Inte som älskarinna eller vän, tvärtom har jag mycket att ge där, men vilken man skulle vilja satsa på någon som har tre så små barn att ta hand om? Jag satsade på den här mannen och det vore ju bäst för alla parter om det gick att få någon slags familjelycka istället.

    Oj, oj, ja det är inte lätt men jag vet inte om jag håller med om det där med att du skulle vara förbrukad. Även om du skulle ha sån otur att du inte skulle träffa någon ny så säger man ju hellre ensam singel än ensam i tvåsamhet. Det tråkiga är ju att han inte vill ändra sitt beteende utan blir arg när du för det på tal.

    Det tråkiga är att det här problemet är så vanligt. Oftast är det tjejen som tröttnat på killen men har svårt att lämna pga barnen, det ekonomiska, etc. På sätt och vis så blir det ju som ett slags psykologiskt fängelse. 

    Jag antar att du får följa ditt hjärta... Lycka till        
  • FOA

    Har du föreslagit att ni går går och pratar med någon?

  • traveler
    FOA skrev 2013-07-28 09:15:00 följande:
    Har du föreslagit att ni går går och pratar med någon?

    När hon föreslår det så blir han sur och arg som jag förstått det. Han anser ju inte att det är ett problem och då är det ju svårt att göra något
Svar på tråden Hatar min man