Borde otrohet vara straffbart?

Kärlek känner inte till dokument. 

En lag är inget värd om den som bryter mot det inte kan lagföras. Uppsåt i tanken räcker inte eftersom det är ett sluttande plan och öppnar upp för skrämmande möjligheter att lagföras för saker som är fundamentalt den unika individens rätt att tänka.

jaaa med riktigt saftiga böter =)

][quote-nick]Gräsrot skrev 2013-08-13 19:52:51 följande:[ ]Hahahah.. Snubbar som du gör min dag helt.

Varför ska hon/han berätta för denna person att man planerar att vara otrogen. Så ni kan sitta och skratta tillsammans? Ska det vara inskickat ;skriftligt 2 veckor i förväg. Ska det vara med medgivande från kommunstyrelsen??

Det här var så dumt att det blev kul ;[/quote]

Men va? Hon/han menade väl att då kunde den tilltänkta sexpartnern dra sej ur, om man får veta att den man just skulle gå i säng med är gift. Om man inte vill ha nån som är upptagen.

Ser man på äktenskapet som en juridisk förbindelse (vilket TS verkar göra med hänvisningar till lagrum, årtal då straffet togs bort, resonemang runt kontraktsbrott, osv) så skulle äktenskapsbrott solklart innebära att man ska dömas och straffas.

Den sista meningen i TS tycker jag dock är lite märklig: "Vill man kunna vara otrogen får man väl helt enkelt låta bli att ingå äktenskap?".  TS har ju själv gjort jämförelsen med avtalsbrott där den juridiska grundregeln är pacta sunt servanda - avtal skall hållas.  Men hur ser det ut i resten av världen?  Begås avtalsbrott någon gång? Givetvis!  Varför räcker det inte att veta att "om man inte tänker leverera varan i tid så ska man inte ingå avtal om försäljning"?  Eller varför är det inte tillräckligt att i förväg känna till att "om jag inte klarar av att betala för tjänsten jag vill ha så ska jag inte beställa den"?  Svaret är ju att man inte alltid känner till alla omständigheter runt affären när avtalet ingås: underleverantören kan inte tillhandahålla skruvarna till den cykel jag just lovat tillverka för försäljning, eller så känner jag inte till att jag kommer att få sparken och bli utan lön när räkningen på min veckostädning kommer.  Och då räcker det inte att säga "förlåt" - man riskerar att bli dömd för sitt avtalsbrott.

Detta resonemang gäller naturligtvis även äktenskap - du visste inte 1997 att kvinnan du gifte dig med skulle börja supa och slå barnen, eller att kärleken helt enkelt dog ut längs vägen. Eller att mannen du var smygkär i under gymnasiet plötsligt dyker upp och bekänner sin kärlek till dig.  Argumentet "men skilj dig då" är rimligt men håller inte hela vägen.  Med små barn, ekonomisk press, husrenoveringar och annat är det inte alltid självklart att man gör "rätt".  Eller ens halvrätt.

Den viktiga punkten i just det här sammanhanget -  ska äktenskapsbrott vara straffbart? - är om ett juridiskt straff över huvud taget fyller någon funktion.  Skulle en berusad karl på tjänsteresa backa från att ligga med en kvinnlig försäljare på samma hotell om frågan inte bara gällde hans fru och barn, utan även böter på 3000 kr?  (Fängelse eller liknande kommer ju knappast på tal i dessa sammanhang.)  Jag tror inte att hand värdesätter dessa kronor mer än familjen.  Alltså tror jag inte på straffets avskräckande effekt.  I den situationen gör man ju det för att man (tror att man) kan smyga med det - man är inte otrogen för att det inte kostar pengar. Och då avskräcker inte ett bötesstraff.

Jag tror att många bedragna män och kvinnor gärna skulle se ett straff för att hämnas på sin svekfulla partner, men detta är inte på något sätt lagens mening.  I avtalsbrott handlar det inte om att städfirman ska få njuta av att den nyligen arbetslöse som inte kan betala räkningarna ska få ruttna i helvetet. Det handlar om att stipulera regler om att man inte får lova vad som helst.  Och i äktenskapet har man lovat varandra trohet - frågan är återigen hur man ska hantera brottet?

Så om jag inte tror att den avskräckande effekten är något att lita på och inte anser att hämnd är en rimlig grund för straff, varför införa straffet över huvud taget?
Om äktenskap ingås med känslor och kärlek som grund ska brott mot detta förbund bestraffas med att äktenskapet upplöses - eftersom man åsidosatt känslor och kärlek med sin handling.  Och det står de båda i äktenskapet fritt att avstå detta straff om de kan komma överens. Att också få en räkning i brevlådan fyller ingen som helst funktion. 
Och där är vi ju redan idag. Man får skilja sig efter otrohet om man vill, och man får avstå.  Det tillför ingen människa något ytterligare genom att införa ett straff för otrohet.