Någon mer som varit osäker innan ni skaffat barn?

Tack Saken86: Jag hade sjukt jobbig molvärk, vaknade ibland mitt i natten och hade som kramp. Har det fortfarande, det kommer och går. Det är som värst på eftermiddagen/kvällen. Sen har mina bröst blivit väldigt ömma och bröstvårtorna större, brukar aldrig ha ömma bröst annars och definitivt inte större bröstvårtor .
Sen vaknade jag i går morse och mådde lite dåligt men det hjälpte när jag hade ätit lite frukost  Min mens var 7 dagar sen, jag har oregelbunden mens så jag avvaktade att testa mig. Men fick ett klart plus igår. Var tvungen att testa idag igen och det var också ett plus Svårt att förstå att jag är gravid. 

Nu snurrar allt i mitt huvud, allt till hur gör jag nu, när ska jag ringa barnmorska, vad ska jag äta och förlossningen även om jag vet att det är långt dit, men tanken skrämmer mig att föda. Nu oroar jag mig inte så mycket om hur det blir sen när barnet är fött utan mer om barnet i magen och förlossningen och allt som ska hinnas ordna innan bebisen kommer. Men samtidigt väldigt glad och förväntansfull

Grattis majsan!! Detta klarar du/ni galant :) ni har nio månader på er som tur är.

Sätt milstolpar, det har jag gjort. Första 12 veckor = uthärda illamående, vänja sig vid tanken och komma förbi den kritiska perioden. 13-20 ultraljuden och halvvägs. 20-30 njuta, hoppas slippa foglossning, kanske gå föräldrakurs. Vecka 30-40 börja tänka på förlossning och inköpen.

Tänk inte på förlossningen nu. Det är långt kvar! Jag är inte alls orolig över den och jag är halvvägs :)

Tack Amalian83! Ja tur att vi har nio månader Tack för dina ord!  Än mår jag inte illa men det kommer nog. 
Allt är så nytt då det är vårt första barn. Du har helt rätt, det är långt kvar till förlossningen. Ska försöka att inte tänka så mycket på det. När gör man ultraljud, har du gjort det? Vilken vecka är du i? 

Jag bor i Norge så lite andra rutiner här eventuellt, men jag gjorde första rutinultraljudet i vecka 18. Jag gjorde ett privat i vecka 13 också. Vad jag läst i en annan tråd är vecka 17-19 vanligt för första ultraljud. Det verkar variera mellan kommunerna i Sverige om man bokas in på en tid vid inskrivning till barnmorska eller om man bokas senare.

Jag skulle iallafall börja med att ringa en barnmorska på din vårdcentral. Hon guidar dig vidare sen :)

Jag är exakt halvvägs! Vecka 20 (19+3)

Tack Amalian! Ja okej, funderar på att göra kub test sen, det görs nog i v.13 tror jag. Vill gärna gå på ultraljud innan vecka 18. Ringde barnmorska i går, fick en tid för inskrivning den 17 februari. Känns så långt fram, borde vara i vecka 11 då. Men fick en bra barnmorska enligt vad jag läst på nätet av vad andra har skrivit.
Spännande att vara halvvägs -) Måste varit spännande att se bebisen på ultraljudet första gången. Just nu känns det så overkligt, har nog inte riktigt insett att jag är gravid tror jag.

Usch är så orolig, är rädd för att jag och sambon aldrig kommer få en ledig tid tillsammans när barnet är fött, vi har ju ingen som kan hjälpa oss där vi bor. Har en syrra här men är inte så säker på att hon kommer ställa upp så mycket... :( Det här med att jag skulle lugna ner mig när jag nu är gravid är ingen sanning. Oroar mig mycket redan om förlossning också. Har svårt att sova om nätterna ibland. 
Vad gör ni som inte har någon som ställer upp eller finns i närheten när man behöver? Barnflicka?

Vi har inte heller några självklara personer som kan hjälpa oss (läs far- och morföräldrar).

Vi ska öppna ett date night sparkonto. Med de pengarna ska vi åka till farmor och farfar 5 timmar bort, lämna bebisen och åka vidare till Sthlm för en finare middag och hotellövernattning. Det blir liksom lyxen kanske en gång i halvåret.

Förutom det tänkte jag försöka vänja min bebis med några av våra vänner tidigt, både de med barn och de utan. På så sätt kan vi turas om att vara barnvakt. En biokväll behöver inte innebära mer än 3 timmar. Skulle kris uppstå bor vi så centralt i stan att det är nära hem från bion.

Slutligen hoppas jag på att far- och morföräldrar vill komma och hälsa på med jämna mellanrum.

Har du några vänner som ni är såpass bära att de kan komma att vilja hjälpa till? Som du kan "träna upp" i barnpassning :)

Och just det, angående förlossningsoro så har jag tänkt så här: jag är ett kontroll freak. Allt som kan förberedas ska förberedas. Det leder ofta till stress och en oförmåga att slappna av. Förlossningen däremot, den kan man bara glömma att tro att den går att planera. Precis vad som helst kan ske och jag har ingen aning om vad jag kan förvänta av smärta, utmattning, adrenalin. Med andra ord känner jag mig märkligt lugn inför förlossningen. It's out of my control. Det ska bli sjukt spännande!

Nu har ju vi min mamma precis i närheten, så vi har inte haft svårt att få barnvakt. Men, vi funderade ett tag på en au pair ändå. Det är mycket som ska fixas när man bor på gård och har en bäbis. Vi beslutade oss till slut för att inte ha nån au pair, men jag tror fortfarande att det är en bra idé.

Att ha en person boende i huset blir kanske ansträngande, men om man kan hitta nån i närheten är det nog toppen. Skönt om man kan bygga upp förtroende för en person så att det känns tryggt att lämna barnet hos denne.

Det är ju inte det att man behöver gå ut så ofta, men någon gång vore det kul kanske en bio. Men då kanske som du säger vänner eller syster kan hjälpa till. Det kanske ändras när bebisen väl är här också. Hade bara varit så tryggt att ha mor- eller far föräldrar i närheten. 

Gillar din inställning inför förlossningen. Önskar jag kunde känna likadant. Själv är jag mest rädd. När man ser på  program som "livet på BB" så ser det ut som det gör så fruktansvärt ont...aj.