Någon mer som varit osäker innan ni skaffat barn?

Ja det tycker jag verkligen vi ska göra Vad spännande 
Jag räknar med att det ska ta tid innan jag blir gravid, men sen kommer jag säkert bli nojig när jag närmar mig bim

Så otroligt skönt att läsa denna tråd! Jag känner helt igen mig. Jag har länge länge längtat efter barn. Hade ett förhållande i 7 år och i slutet försökte vi. Men vi separerade. Nu är jag i ett väldigt nytt förhållande men allt känns så otroligt rätt. När man var yngre tänkte man "när jag har jobb, bra lägenhet och varit tillsammans med en kille ett par år då är det dags" nu känner jag mer " det kommer inget halleluja moment, när allt känns rätt". Bara för att man har varit ihop i 10 år kan det ta slut under graviditeten eller snabbt efter barnet fötts. Jag fyller ändå 26 i år och börjar väl känna att det är fasen dags snart! Ändå är det något som gör att man tvekar. Ekonomin, förhållandet, boende,orkar man, är man verkligen redo?

Ska blir kul att följa er andra :) 

Va kul att läsa igenom denna tråd. Och med positiva svar! Annars brukar de låta "Tvekar du så är du inte redo"

Har själv varit tillsammans med min kille 1år och vi började leka med tanken om barn ganska tidigt. Haft haft rejäl barnlängtan i 4månader och nu känns (kändes) de som att jag bearbetat alla rädslor och funderingar. Nu vill jag uppleva det istället! :) Men när vi väl har bestämt oss nu för att försöka så kom alla rädslor tillbaka x2 typ.

Klarar vi det? Kommer vi att hålla ihop? Ekonomin? Friheten, försvinner den som alla andra påstår? Är vi redo? Hur är det att vara förälder? Hur förändras förhållandet efter att barnet kommit? Kommer man orka med en massa sömnlösa nätter?
"Allt fixar sig" - Kommer det verkligen att göra det?

Fruppe, nu törs jag inte grav.testa förrän tidigast lördag! Herregud vad har jag gjort??

Hehe, men som Saken86 skriver: kommer mensen eller blir det ett minus kommer jag att bli besviken också.

Schizofrent!

När jag var på semester i somras och när vi kunde softa vid solstolen, eller sitta på balkongen och bara njuta långt på kvällarna då kom känslan " så här lugnt vill jag alltid ha det" eller när vi åkte kryssning i somras och satt ute på däck och njöt och drack vin/öl kom också den känslan. Eller när jag igår var ute på restaurang, bio och efter bion blev det lite vin på puben. Då är känslan och tanken att inte ha barn så skön och självklar.

Men det är en kortvarig härlig känsla och snabbt dagen därpå kommer längtan till ett barn igen. Den längtan är så stark. Ibland har jag intalat mig själv att jag inte ska ha barn och sedan har jag mått psykiskt dåligt för innerst inne vill jag ju ha ett barn

Hjälp, jag fick ett plus idag. Sambon var lugnt men lite chockad. Jag tycker det känns overkligt, men steget är taget och det är ingen väg tillbaka. Nu blir det nio månaders njutning av lugnet före stormen...

Åh Grattis Amalian! Vad roligt ) Hur länge har ni försökt eller är det första försöket? Lycka till!!

Tack!! Första försöket på första barnet. Vi kommer båda från barnrika familjer så vi (eller iallafall jag) var beredd på att det skulle gå fort.

Nu ska det bli spännande att se hur många panikanfall jag får före bf.

Grattis vad roligt! Jag kunde känna lite panik de första veckorna, men nu i v 23 är det så självklart och jag bara längtar efter bebisen. Lycka till.

Jag tror att det är helt normalt att man tvekar, nästan lite konstigt om man inte skulle göra det. Hela livet förändras ju, från att bara ha sig själv att tänka på och ens partner så har man en till. En person som är helt beroende av en. Jag har vart singel i kanske 1,5 år på 10år och hunnit med att träffa en mängd olika killar som jag haft förhållande med. Tack vare detta så vet man ju vad man söker. Jag var 23 när jag träffade min kille och han 25. Vi har varit med varandra varenda dag sedan dag 1. Han är min bästa vän, min älskare, min klippa och livskamrat. Efter vad kan de vara 7-8 mån eller liknande så blev vi gravida. Livrädda men säkra i vår relation och vi ville båda två va ganska unga när vi fick barn så vi körde på. Dessvärre så gick det inte vägen den gången men månaden efter plussade vi igen och denna gången verkar det hålla i sig. Tvillingar tillråga på allt- en flicka och en pojke v 22 idag:) jag har hunnit tänka både det ena och det andra under denna graviditeten men glädjen och lyckan som växer när veckorna går är Oslagbar. Man växer in i rollen och mognar i tanken med tiden så det är inget att oroa sig för. Man behöver inte vänta i flera år i en relation innan det är dags för att skapa familj. Det mesta hänger väl på i vilken ålder man träffade sin partner. Är man 15 år så dröjer det ju oftast några år innan barn är aktuellt i relationen medans om man träffas några år senare så är tankesättet ett annat. Kärleken jag känner inför min Tobias är över allt annat och även om det inte skulle hålla livet ut så skapades våra barn av kärlek och jag kommer alltid älska honom för det han hjälpt mig skapa. Mitt råd är att om relationen känns stabil och bra och båda är med på racet så är det bara att köra- man växer in i rollen och ni har något underbart som väntar er:)