Hur gick/går det för er/era barn som hoppat av gymnasiet?

Jag hoppade av gymnasiet i tvåan och fick jobb på förskola. Jobbade några år innan jag fick första barnet. Efter mammaledigheten började jag plugga på komvux till uska. När jag var klar fick jag andra barnet och pluggade komvux på distans tills jag fick mitt slutbetyg. Nu läser jag på universitetet och blir klar när jag är 31 år gammal. Det var dumt att hoppa av! Men det har ju gått bra iaf.

Jag hoppade av gymnasiet vårterminen i 1an pga jag blev gravid och fick barn. Idag är jag 27 år har ingen utbildning eller jobb har heller aldrig haft ett fast jobb. Jag kämpar nu med att läsa igen gymnasiet och sedan kunna ta mig in på universitetet så jag får en utbildning. Skulle inte rekommendera att hoppa av gymnasiet!

Jag hoppade av 3 gånger (!). Är nu universitetsutbildad, har familj, fast jobb, körkort och allt annat man borde ha fixat.

Har inte erfarenheten själv men det låter bekymmersamt TS. Hur gammal är din tonåring? Varför vill hen hoppa av gymnasiet? Vad tänker hen göra istället?

Min bonus är 16 år. Hen tänker vara "ledig" ett år och sedan söka något annat nästa år. Det jag är lite oroad över hur tiden detta år kommer spenderas. Vi har sagt att kravet är att hen sysselsätter sig med något, ska hjälpa till hemma. Men osäker på hur detta kommer bli.

Jag har två bröder som bägge hoppat av gymnasiet med varierande resultat. Den ena var skoltrött, så hoppade av när han fick jobbsom kock. Gick sen vidare inom bbyggbranschen, skaffade sig egen firma men tröttnade på att vara outbildad. Han läste då komvux, och sen till arkitekt. Jobbar nu med tusen olika projekt. Den andra hopppade av, satt och spelade datorspel hela nätterna, sökte inga jobb trots mammas tjat och slit med att få honom att ta tag i saken. Han har haft en del ströjobb, men aldrig nåt fast. Har tidvis haft stora ekonomiska problem som föräldrar och syskon fått hjälpa till med. Den ena har alltid klarat sig själv, men så har han också enormt driv och har alltid jobbat hårt och klarat sig själv. Den andra har väl egentligen aldrig tagit ansvar och vuxit upp, tycker synd om sig själv och att alla andra är dumma. Så inställning och anledning till avhopp spelar nog stor roll för hur det går sen.

Min son skolkade så mycket första terminen i gymnasiet så att han skulle antagligen ändå få gå om. Vi tog beslutet att ta en termins uppehåll och han fick då anmäla sig till Arbetsförmedlingen för unga. Då vår son hade en basutredning från grundskolan att han antagligen hade ADHD, så hade vi sådan tur att de godtog det dokumentet och han fick praktik i 6 månader med betalning.

Han missköte den ganska grovt och jag fick efter många års tjat en utredning hos BUP. Nu efter detta halvåret så har han påbörjat skolan igen och jag håller tummarna att medicineringen kommer att hjälpa honom att genomgå hela skoltiden.

Annars så sitter vi i samma sits som er igen och det var ingen rolig historia. Det är inte lätt för vem vill ha någon som bara går hemma hela dagarna? Och hur har ungdomen tänkt att lösa pengarbiten?  

Det verkar alltså som om tonåringarna som hoppar av är drivna, ansvarstagande som personer så behöver inte avhoppet, vara något dåligt. Kanske precis vad de behöver i stället.

Men det verkar tyvärr som att de tonåringar som är lata, inte klarar av krav osv får det väldigt svårt att få ordning på sina liv. Detta gör mig oroad då vår tonåring är sådan. Har aldrig hjälp till hemma, klarar inte av krav, ansvar riktigt.  

ledig?
min mamma hade som krav att det var arbete som gällde om man hoppade av.
jag funderade på att hoppa av i början av 2.an och var hemma första veckan men ångrade mig.

Jag gick aldrig gymnasiet, hoppade av tre gånger... Jag började jobba istället vid 18, tog körkort, flyttade till en storstad och träffade där mannen i mitt liv vid 20, vi fick barn när jag var 21 och när jag var 22 började jag läsa in gymnasiet på Komvux. Det var tufft, men jag siktade högt betygsmässigt för att komma vidare in på min drömutbildning och när jag var 25 så sökte jag in. Idag är jag 27 och påbörjar mitt tredje år på civilingenjörsprogrammet. Jag blir färdig vid 30, men bättre sent än aldrig!