Bf Juni 2014

Ja, humöret är inget att leka med! Har mkt att "hacka på" på jobbet. Skit trist, sa till en kollega i måndags nr jag sa dittan o dattan till henne; reta inte en gravidkvinna, med ett leende! =)
Min korta stubin är kortare. Går ut över trotsiga 2åringen! *suck*

Jag mår bättre nu än tidigare. Jätteskönt. Tom en kollega sa både igår o idag att jag ser mkt piggare ut! Skönt o höra. Känner mig inte lika trött längre. Är trött men inte på samma sätt! Inte lika mkt illamående heller. Mår oförskämt bra. :/ Undrar varför! =)    

Vad skönt att någon annan känner lite liknande, jag börjar känna mig omänsklig nämligen :P eller övermänsklig kanske man ska kalla det med alla känslor. Vilken veckA är du i? Just oro har jag med en hel del, speciellt inför förlossning (redan! Konstigt nog?) men även bara någon oro som ligger där och gror. Usch. Vill bara bli mitt vanliga jag, har gått så långt att jag inte trivs med migsjälv. Håller tummarna att det går över snart!

Nej det finns att köpa på Apoteket. Har för mig att det stod att gravida inte skulle använda det i bruksanvisningen vilket jag dubbelcheckade med min bm som sa att det var okej ändå. Så jag använde det då jag var desperat!! Tråkigt att du fått så dåligt bemötande och fått ta reda på allt själv!!

Vad skönt att det släppt lite! Jag själv längtar inte efter något annat än att "bli människa" igen. Känner mig fruktansvärt vilsen nu. Skäms för min sambo får ta så mycket skit nu :(

Men håller tummarna att set går som för dig nu då. Och att din pigghet håller i sig :) vilken vecka är du i nu?

Ja, jag är väldigt förvånad själv! Trodde jag skulle må som när jag väntade sonen! =)
Är i v 9+3. 

Jaså var det värre? Ja då ligger du lite före mig jag är bara i vecka sju! Men du, jag skulle jättegärna vilja fråga någon som redan har barn (vilket du har ser jag här) hur du kände inför förlossning i din första graviditet? Jag vet att det är supertidigt att fundera men jag är verkligen väldigt väldigt orolig inför allting som har med förlossningen att göra. Är rädd. Men jag vill ju ha vårt lilla knytte trots allt. Men går denna sjuka nervositet över eller är det såhär hela tiden? För just nu är det en stor anledning till mitt svajiga humör tror jag, just rädslan och oron :/ (Du måste självklart inte svara om du tycker det är alltför personligt, respekterar det!)

Ja, med sonen kräktes jag nästan varje morgon i 4 månader. Gick över strax efter RUL! Jag har bara kräkits en gång nu o jag äter hela tiden. Har bara gått upp 2kg hittills! =)

Ingen fara, jag kan prata om sånt! =) Vet inte riktigt vad jag ska skriva bara! =) Inför förlossningen kände jag panik! Räckte att kompisar låg på FL, grät nästan av panik då! =) Man vet inte hur det är o man tror så mkt! Var inte alls om jag tänkt mig, gjorde inte alls om jag tänkt mig! =) Var det mest underbara o häftigaste jag gjort i mitt liv! Vill SÅ göra det igen! =)
Det är bra om du funderar på smärtlindring, "hur" du vill föda! Du kommer o få skriva ett förlossningsbrev det är ett brev med hur du vill ha det på förlossningen.
Jag startade med lustgas. Det var det enda jag vill ha. Testade bad, gick inte alls. BM pratade om akupunktur, men det hann som inte med. Under krystningen stod jag först på knä, sen på sidan o när han var "nere" låg jag i gyn ställning! =)

Svar på din fråga? =) hehe  

Jag upplever att jag saknar känslomässig impulskontroll. Ibland blir jag sur och irriterad, ibland (på jobbet) kan jag fnysa åt något korkat eller himla med ögonen. Totalt oproffessionellt och inte alls likt mig. :D

Det här är min tredje graviditet (har två fina, friska levande pojkar sedan tidigare och varit förskonad från allt vad missfall heter) och jag är ännu oroligare än någonsin tidigare. Jag har bokat tid hos psykologen via MVC för att få prata av mig och förbereda mig inför förlossningen. 

Kanske är ett tips?  

Någon mer som har stora problem med att få ner vitamin-tabletterna? Jag får såna hemska kväljningar bara av att lägga dom på tungan och det slutar oftast med att jag får panik och spottat ut dom.... Låt detta illamående ta slut snart!!

Tack så jättemycket för ditt svar! Ja jag har panik redan nu, helst vill jag bli slagen i huvudet med en träklubba och tubba av och när jag vaknar vill jag ha en frisk och fantastisk bebis. Tyvärr används inte den metoden ;) men ja, jag tror som du säger att förberedelse är a och o. Har fått min BM att ta kontakt med något som heter "Amanda" i vårt län, det är för dem med extrem rädsla osv. Har vart med om en undersökning när jag var liten där läkare höll fast mig och de spåren sitter i än idag. Men vad skönt att du upplevde det hela som något positivt! Just nu känns det som en omöjlighet men det äe lång tid kvar att hinna bearbeta :) tack igen för ditt svar!