Vad jobbigt för dig! :(
Det är inte obefogat att känna oro över sitt barn, absolut inte.
BM, läkare och alla inom yrket borde förstå och kanske till och med förutspå att man blir orolig så kroppen värker. Tycker absolut inte du ska nöja dig med 3 veckor. Jag hade pushat allt vad jag kunnat att få en tidigare tid, och även den tiden om 3 veckor. Men det kanske bara är jag.
Vilken vecka är du i?
Sickan12 skrev 2014-01-19 16:19:50 följande:
Känner sån oro och sorg just nu, trots att det kanske är obefogat. Eftersom vår bebis kommer att födas med snedvridna fötter fick vi gå på extra UL hos en specialist. En gubbe som var så kall, okänslig, otydlig och bara gjorde mig ledsen. Han kastade frågan om fvp på oss, men kunde inte ge oss svar på om det egentligen var relevant eller inte, bara att "vissa kollegor tycker det alltid ska göras vid missbildningar, men det tycker inte jag" typ. Under själva ultraljudet höll han på länge och bebisen ville inte samarbeta. Jag fick prova att gå och kissa för att underlätta lite, men det slutade ändå med att vi fick en ny tid om 3 veckor eftersom han inte kunde se hjärtats in och utflödestrakt som han ville. Pga fosterläge och att det kan vara svårt att se så" tidigt" i graviditeten. Ändå hade barnmorskan på vårt vanliiga RUL sett det 2 dagar innan och skrivit "utan anmärkning". Nu har jag slutat glädja mig åt denna graviditet. Spelar bara utåt. Jag orkar inte oroa mig mer :(. Jag vet att det "säkert inte är något", men att som läkaren sa, bara vara 99% säker på att det är ok, får mig att gå sönder. Förstår inte hur jag ska kunna vänta i 3 veckor på att få veta om barnets hjärta verkligen är som det ska. Sambon är inget direkt stöd eftersom han inte alls delar min oro.
