Gravidtråd för oss som är över 35

Hej

Har följt tråden sen jag plussade för en vecka och undrar nu om jag får hoppa in här, med er?

Beklagar ditt mf, Patricia!
Vilka är ni andra som hänger här?

Jag fyller 39 år om några veckor och väntar mitt andra barn, är bara i v 5+4. Har en dotter som är 4 år, kom till på första IVF-behandlingen. Men nu, efter 3,5 års försök, har jag äntligen, för första gången någonsin, blivit gravid spontant Försöker nu skjuta bort oron och njuta av att det faktiskt gick även om det inte finns garantier för att det går hela vägen.

Oj, zizuna och Kaa76, fått fyra barn, det är bra jobbat! Men vad tragiskt med ditt barn som dog, Kaa, förstår att du inte riktigt kan släppa oron.

Idag är jag hemma för att plugga, så skönt att inte behöva stressa för att få både mig och dotter iordning till dagis. Så nu sitter jag här hemma, sunkig och skitig, och försöker komma igång med slutpluggandet. Väntar samtidigt att husläkaren ska ringa tillbaka. Äter levaxin och måste in för att ta prover på TSH. Förra gången höjdes värdet jättemycket några veckor in i graviditeten och denna gång vill jag ha bättre koll och ökad dosen så värden håller sig fina och jag slipper jag vara orolig.

Men, vilka tragiska historier ni alla har i bakgrunden.. Hoppas verkligen att det här är den gången som allt slutar bra för oss alla!

Fia, oj, förstår din oro. Vad är det för syndrom och hur visar det sig?

Zizuna, ja det låter som om det var meningen att ni skulle träffas! Spännande.

Fiamedbarn: Håller tummarna för att bebis är frisk och förstår att ni har det tufft bara att klara vardagen med de svårigheter som sonen har.

Välkommen nya trådmedlemmar!

Sessan: Grattis, skönt med fina provsvar. Hoppas nu sambon förstår att han borde ha varit där och delat allt med dig.

Insanejane: Roligt att se en pigg frisk tjej!

Vi har berättat för min mamma (och pappa), min syster, min bästa vän och sambons föräldrar. Om något händer så vill jag att de ska veta varför jag är ledsen.. Förra gången visste så gott som alla, eftersom i princip alla jag betraktar som närstående (familj, några vänner och de närmsta kollegorna) visste att vi gjort IVF-behandling efter flera års försök. Så de fick alla ett sms med en glad gubbe i, så fick de lista ut resten.

Här är det ledsamt. I söndags väcktes jag av att min mamma ringde och storgrät i luren. Min pappa dog i hjärtinfarkt på natten och hon hade just kommit hem från akuten. Blev så chockad, han var bara 68 år även om jag visste att han låg i riskzonen för att drabbas. Åkte upp till mamma och min syster kom också, och var där några dagar. Träffade pappa på sjukhuset igår för att säga farväl. Det är nog de värsta jag gått igenom än så länge, även om det var bra att få ta avsked. Idag berättade vi för vår 4-åring, som på barns sätt mest konstaterade att han dött men att mormor och moster fanns kvar.. Följdfrågor kommer säkert framöver, men just nu var det skönt att hon inte reagerade mer än så. Men jag är så ledsen över att pappa inte får vara med under graviditeten och träffa bebis, men jag är väldigt glad över att jag hann berätta för honom.

Tack alla, för era tankar och värmande kramar. Nu är datum för begravning bestämt och kista och allt sånt. Känns overkligt, men jag vet att det känns lite bättre sen när den biten är över.

Kaa: Men vad oprofessionellt det var av läkarna att inte riktigt ha koll. Hoppas i alla fall att du slipper ta bort den nu och att det håller sig lugn resten av graviditeten.

Jag tror jag vill ha en till överraskning faktiskt, och inte ta reda på könet när det väl är dags för sånt.

Jag är riktigt illamående nu och går runt med kväljningar titt som tätt, och måste käka konstant och mer än vanligt. Är inte sugen på kaffe längre.. Och jag känner hur det finns en vattenfylld ballong i magen, den liksom känns i vissa lägen och jag har en obehaglig skvalpande känsla.. Nästan obehagligt.. Tänkte jag skulle kunna fortsätta springa men det känns konstigt nu.

Snowgirl: Usch, vad tråkiga nyheter Och läskiga, jag tänker liksom att fostret är ok så länge blödningar håller sig borta och symtomen är kvar. Stor kram till dig!

Jag är glad att jag är en sån som inte har huvudvärk, verkar ju skitjobbigt det där nu när det verkar som om nästan alla tabletter är farliga. Ang cola som huvudvärksdämpande, tänk på att cola innehåller koffein (så att man inte dricker någon större mängd och samtidigt tar någon kopp kaffe/te) och det finns en begränsning där med tanke på missfallsrisken.

Lindsey: Känns onödigt att chansa.. En läkare är bara en läkare som inte läser alla studier, livsmedelsverket är en bunt kunniga går igenom alla studier innan dom ger rekommendationer. Så jag tycker det känns bäst. Men det är ju inget som säger att man får missfall, bara att risken är högre. Dessutom är det ju inte koffeinfritt som gäller, utan inte dricka för mycket.

Maramina: Ja, det är vid över 3 koppar kaffe man sett en ökad risk (vilket innebär en ännu större mängd om man hellre vill dricka cola). Har dock inte hört något alls om födelsevikten, bara missfallsrisken.

Jag märker också att jag inte är lika sugen på kaffe längre. Har inte druckit på flera dagar nu, och är i stället så sömnig..