Ni som varit inlagd på psykiatrin...

Jag tycker det var så henmskt att vara därinne att jag insåg hur bra jag egentligen har det. Kommer aldrig mer hamnar där så för mig var det positivt, det gav mig livslust igen.

Oki det lugna inte mig nu:(

Jag gärna det som hjälpte dig att må bättre för just nu känns allt skit för mig och att jag behöver RIKTIG hjälp för och bågonsin bli bra för vanlig öppenvård och psyk hjälper inte för mig

Det finns så himla mycket att säga egentligen. Jag har haft problem i så många år men psyket var sista "testet" kan man väl säga och det var bra. Kom ihåg att om du lägger in dig själv kan du lämna när du vill så det är ingen fara.
Det jag tyckte var hemskt var själva sjukhuskänslan och "knäppgökarna" som fanns på avdelningen och känslan av att känna sig så sjuk att man var inlagd. Jag lärde mig ju dock snart att alla var väldigt harmlösa och faktiskt rätt goa :)
Det positiva var att kunna släppa allt och bli omhändetagen, inte behöva tänka på vardsgssysslor, jobb, matlagning etc etc. All personal var där för MIG. Jag skrev i ett block vad jag ville med livet och fick fundera i lugn och ro.
Känslan när jag efter två dygn fick nog och bad om att få åka hem var underbar. Det var som att bli fri och jag kände mig starkare än p länge och efgter det har det bara gått frammåt.

Hur ser dina problem ut och vad har du fått för hjälp?

Jo det har väl jag med varit lite rädd för att känna sig knäpp särskillt när man är runt andra som mår dåligt men känner att jag måste få hjälp. Men låter ändå ej så farligt som jag tänkte mig när du säger så:) har gått hos kurator sen jag var 14-15 år, varit på bup., Sen öppenvård med daglig hjälp, slungats fårn läkare till läkare, varit på praktiker för att försöka komma ut m.m. Mådde bra under en period men kört ner mig totalt igen med djup depression och stark ångest, har haft problem med att skada mig innan, går hos psykolog med nu plus öppenvården varje dag men faller bara mer och mer. Vill in på behandlingshem men soc/kommunen gav avslag för enligt dom är jag inte tillräckligt sjuk för och in på behandlingshem men det hela handlar om att dom inte vill betala sådan behandling

Jag har varit inlagd 3 gånger i mitt liv. Jag kan inte påstå att jag vart särskilt hjälpt av att bli inlagd förutom att det hindrade mig ifrån att ta mitt liv. 

Första gången vart jag inlagd pga av att jag drabbades av någon slags psykos. Jag hade ingen aning om vart jag var eller varför. 

De två andra gångerna vart jag inlagd för att mina föräldrar inte vågade ha mig hemma då de var rädda att jag skulle ta mitt liv. 

Har spenderat 10 år åkandes in och ut på psykiatriska avdelningar samt behandlingshem.

Och kan ju säga som så att det är inget jag gör frivilligt även om jag skulle behöva det. Jag ser inte vitsen med det då man endast är förvarad. Man får ett rum och där kan man ligga och stirra i taket tills man blir utskriven med en näve piller och en klapp på axeln. Vidare hjälp efter utskrivning är inget som sker. Så nej. Det är slöseri med tid enligt mig.

I ditt fall vet jag inte om psykiatrisk avdelning skulle ge så mycket. Det är ju mer för att se till att man inte tar livet av sig, och så  börjar den riktiga behandlingen när man kommer ut.
Om du har många måsten i ditt dagliga liv eller svårt att laga mat och sköta hygienen skulle det väl kunna vara nåt men annars vet jag inte. Men åk till psykakuten och prata  med dem!

Anonym (.) får man fråga varför du åkt in och ut och vad som gjort att det ej hjälpt? msmurphy nä jag vet men just nu är det krisigt så är ju på vippen att flippa ut, vill verkligen in på behandlingshem men ja...