Ni som varit inlagd på psykiatrin...

håller med om att det är förvaring och att det inte finns tid för att prata oftast. jag har inte heller fått gå ut nåt alls och inga promenader med personal erbjöds. tillbringade den mesta tiden i sängen, gick ut till de andra när det var matdags. de andra gjorde likadant.

litar man inte på sig själv, har man allvarliga självmordstankar osv är inläggning en bra idé. att bli inlåst har räddat mig flera gånger.

jag har varit inlagd både i hlm och kstad. och dom är helt underbara med att ha o göra! oroa dig inte, det kommer att bli bra, styrkekram

Vad för sorts behandlingshem?

Skönt och höra att det hjälpt dig anonym (bipolär). Har mest problem på morgonen och när jag får panikattacker, vill verkligen inte dö men ibland blir man orolig att man ska flippa ut och inte veta vad man gör:/ Miela33 åhhh tack!!! Hjälpte det dig då? Kramar. Behandlingshem med DBT/KBT inriktning

Jag har åkt in och ut pga destruktivt beteende, ångest, ansetts vara en fara för mig själv osv. Och anledningen till att det inte hjälp är väl mest för att det enda dom gör är som sagt att förvara och medicinera, man kan inte medicinera bort en känsla och därav kan man inte medicinera bort problemet känslan för med sig.
Det är mycket snack och lite verkstad, samtalskontakter och terapi utlovas, men det kommer saker i vägen för dom, folk slutar arbeta. Hinner träffa en person ca 4-5 månader, på sin höjd två gånger i månaden, sen är det en ny kontakt som gäller. Och då hinner man inte lösa problemen och hitta orsaken. Då hinner man endast älta, vilket leder till mer ångest.

Tyvärr hamnar många i denna onda cirkel när det gäller vården. Den som skriker högst får hjälp. Det är dock inte alltid den som behöver hjälpen mest.

Du slog huvudet på spiket där. Därför jag vill in på behandlingshem för där tar man tag i saken och jobbar med det och förlitar sig inte på medicinen. Iallafall är det så på det behandlingshem jag vill till

Det är nog olika överallt hur eller om man blir hjälpt.
Jag blev inte hjälpt. Låg inne i två veckor efter mitt självmordsförsök och fick inte ens någon att prata med...gick runt, åt mat, gick promenader och satt vid datorn... ingen som fråga om jag behövde prata eller något.

Jag jobbar inom psyk och kan säga att alla blir bättre - som vill bli bättre. Och du verkar motiverad. Stannar du bara kvar tills medicinjusteringar och uppföljning på det är klart så kommer du känna dig bättre. Det är bra att vara på en avdelning när man mår så dåligt att man själv funderar på att lägga in sig. Jag tycker du ska göra det. Du behöver absolut inte vara rädd, fortsätt bara att vara motiverad och tänk på att det är du som är viktig och att du ska må bra! Lyckokram till dig!

Det var dock skönt som någon annan sa att man inte hade några måsten, maten blev lagat åt en och man behövde bara vara men sen kom ju smällen att jag fick betala maten själv för det betalade inte soc som jag hade då...

Fast jag tycker det är ganska provocerande att skriva så. Det är som att säga att de som inte blir bättre får skylla sig själv. Om du jobbar inom psyk borde du veta bättre...