Otrogen Fru

Alltså jag förstår inte er som tycker att det bara är att dra, fixa ny lägenhet på en gång och klippa allt. Ska 20 års förhållande avslutas pga. ett fylleligg? Är ett fylleligg ett sånt svek att det i ett slag raderar betydelsen av 20 år ihop? Sån tyngd har inte ett fylleligg! TS förstår att du är sårad och chockad och äcklad, med all rätt. Ni måste prata med varandra och målet ska vara kommunikation, inte hämnd.

Håller helt med!

Har nu pratat i flera timmar, gråtit och ältat det fram och åter. Hon har berättat precis allt som hände från att de träffades på dansgolvet tills de hamnade i säng och tyvärr alltför detaljerat i vissa avseenden,, kanske pga att jag sa att hon skulle berätta allt,,precis allt,, Jag menade inte detaljerat utan omständigheterna,,,men, men Det var omtumlande och smärtsamt. Hon säger att hon ångrar sig men att hon inte vågade berätta det när hon kom hem för hon trodde hon skulle klara av att leva med det, vilket hon nu inte gjorde och det tycker jag är en god egenskap trots otroheten. Att sitta mittemot ens livs största kärlek och höra henne berätta om sin otrohet skär som knivar genom mig och det kändes som om jag slets mitt itu. Barnen vet fortfarande inget och jag tycker inte de behöver veta vad som skett,, oavsett hur det går. Varför branda henne inför dem, gagnar ingen och inget. Jag vet att många kommer att tycka att jag är en idiot om jag stannar kvar men 20 år ihop är en lång tid och vi har haft så mycket roligt och bra ihop. Däremot vet jag inte om och när jag kommer att kunna lita på henne igen. En sak är dock klar,,, stannar jag kvar så måste vi älta ut det nu och komma överens och sedan begrava detta för alltid. Tar vi upp det igen tror jag det blir väldigt fult och vi kommer att göra varandra ännu mer illa. Jag vet inte vad och hur jag ska göra,,,,,,,

Jag är väldigt strikt när det kommer till otrohet (har själv aldrig varit otrogen, varken i ett långvarigt förhållande eller under en sommaraffär). Jag tycker att det är vidrigt och mesigt att göra saker och inte stå för dem senare.

Detta sagt måste jag säga att hon själv kom o berättade plus det var ingenting hon planerade under en period som t ex en kollega hon hade flirtat med i ett tag för att sen gå i uppfyllelse på tjänsteresa. Nej det är allt annat som just nu gör jävlig ont men det kunde ha varit mycket sämre, särkilt med tanke på den utbredda lösaktigheten som karakteriserar svenska kvinnor numera.

Så enligt mig finns det utrymme för att lösa detta och tom för att återskapa tillit till din fru. Du måste bearbeta händelsen och prata med frun, du verkar vara en vettig man och du kommer att hitta en utgång i den här mörka tunneln.

Stor kram!

Ts jag var i en liknande situation, samma som dig så grät hon, ångrade sig och lovade att vilja bättra sig. En tid senare knullade hon honom igen och lyckases dessutom bli gravid.

Dumpa nu eller förbli en med för alltid för tro mig, hin kommer knulla igen.

tror inte någon överhuvudtaget skulle tycka så om dig, du är en vettig och väldigt stark man. låt lite tid gå förbi sen ska du/ni börja tänka praktiskt om hur ni ska hantera detta 

Först, beklagar situationen som din fru försatt er i TS. Bedrövligt agerande. Kan man inte kontrollera sig bättre så ska man inte åka på sådana kryssningar med arbetskamrater.

Sedan till citatet ovan - jag tror faktiskt att det finns en hygglig anledning till att dessa båtar även går under betäckningen "knull-båtar". Långt hemifrån och tämligen anonymt ökar nog risken ordentligt för att potentiella snedsteg görs.

Jag var i en liknande sits för en massa år sedan när min frus väninna som befann sig mellan två förhållanden (singel) tryckte på ordentligt för att hon och min fru skulle åka på sådan kryssning tillsammans. Rätt eller fel så vägrade jag min fru det nöjet så det fick bli att de åkte på något för mig mindre laddat. Jag kan tillägga att det var bara under detta korta uppehåll som min frus väninna pressade på upprepade gånger om detta - alltså aldrig före och aldrig efter (undrar varför...).

Kanske ett sidospår, men jag tror många har sina gränser för vad man är ok med att partner tar för sig att göra på egen hand - speciellt med vänner som är singlar. Krogen etc har jag inga problem alls med och även andra mindre laddade resmål/resor är också ok för mig, men kryssning med en desperat singelkompis kan i alla fall min fru glömma - det får hon göra som singel i så fall.

Jag har varit i en liknande situation. Den var mildare i det att det inte fanns barn med i bilden, och förhållandet var "bara" några år gammalt - inte några decennier. Det var dock ett riktigt förhållande om min tro då var att det skulle bli vi två genom livet. Likheterna var att det i hennes fall också var ett "fylleligg" och att hon spontant berättade själv vad som hänt.

Därför tror jag mig förstå hur du känner det. En äckelkänsla av att en annan pitt varit där inne och juckat runt? Att det hon har med dig inte är viktigare än att det kunde kastas åt sidan för en natt?

Också i mitt fall var kvinnan ifråga uppriktigt bedrövad och visade en äkta ånger över det som skett. Till del försökte hon nog skylla på mig, men i stort försökte hon inte alls smita från att ta ansvar för sin handling.

I vårt fall ledde det till att vi bröt upp, ett beslut jag aldrig ångrat. Jag försökte ett tag att förlåta, glömma och gå vidare, men efter ett tag insåg jag att det inte gick. Jag insåg exempelvis att jag inte längre såg det som viktigt att själv vara trogen. Jag "hämnades" aldrig genom att göra samma sak själv, ett sådant förhållande ville jag inte ha. Efter att vi väl gjorde slut kunde jag förlåta. Glömt har jag inte gjort, men det finns ingen bitterhet alls.

I vårt fall var beslutet lättare. Vi var ganska unga, det fanns inga barn med i bilden. I ditt fall är situationen mer komplicerad.

Skulle min hustru göra samma sak som mitt ex gjorde, skulle jag nog faktiskt begära skilsmässa. Tror jag ganska säkert.

Hur du skall göra, kan bara du besluta. Jag förstår hur du känner dig, men hur du skall agera vet jag inte. Jag vill ge dig några råd på vägen: Ta inga förhastade beslut. Ni har barn ihop, och oavsett om ni skall fortsätta vara ett par eller gå skilda vägar, kommer ni att fortsätta vara föräldrar tillsammans. Vare sig ni skiljer er eller fortsätter ihop måste ni vara överens och ha en plan.

Det kan vara idé att separera ett tag. Bo själv ett tag så du kan fundera i ensamhet. Ni måste prata med varandra, men ni behöver också tänka i ensamhet (tror jag). Efter en tid isär kan ni nog få lite distans till det som skett och fatta klokare beslut.

För egen del tror jag att den viktigaste anledningen till att jag faktisk kunde förlåta efter uppbrottet var att hon självmant berättade vad hon gjort. Jag högaktar henne faktisk än idag för den rakryggade ärlighet hon visade då, även om jag hatar det hon gjorde. Din fru har också visat denna ärlighet, och det är faktiskt något bra mitt i skiten.

Till er som tycker otrohet är ok,hoppas ni blir bedragna så ska vi se om det är lika kul

Ujujuj.

Man bör tala så vänligt man kan för det går fortare och bättre så.

Ibland är det rimligt att gå direkt vid minsta otrohet. Oftast inte

Ibland kan man komma vidare och gå stärkta ur en otrohet.

Ibland inte.

Äckelkänslan är något som TS måste bearbeta hos sig själv. Den är irrationell och har inte en chans att fungera bra i en värld där praktiskt taget alla har en sexuell historia. Det är ovanligt med heterosexuella kvinnor som inte knullat oskyddat med andra män än den dom har ett långt förhållande med.

Beblandelseskräcken måste betvingas. Luften är full av saliv i aerosolform. Urin också. Soffor och fåtöljer i hotellrum är inte heller så tjusiga. Sperma och slidsekret finns i spårbara mängder på många ytor i hotellrum.

Ev könssjukdom är värt en ansträngning. Gå till venmottagningen båda två.

Min åsikt är dessutom att i TS läge måste den förfördelade ganska tidigt tillerkänna den otrogna rätten att ha haft ett skönt ligg. Tjusig orgasm, härlig utlösning... och rätten att få bevara den biten som ett ljust minne.

Glad fru är lättare att leva med än en lögnerska eller en förtvivlad synderska.

Skänk henne rätten att ha haft en fantastisk upplevelse och försök sen emulera den i ert eget samliv.

Den har hänt, den försvinner inte. Hon måste försöka ge dig något bättre, inte ta avstånd från något så livsbejakande.

Du måste vilja ha henne som hon är, en kvinna som har varit otrogen och nu ska försöka vara en bra partner till dig igen.