Otrogen Fru

Fast jag är kvinna och jag tycker att TS hustru betett sig vidrigt. Jag kan inte förstå hur någon kan sänka sig så lågt som att ha ett ons på en finlandsbåt. Kvinnan lever i ett lyckligt äktenskap och verkar ha världens bästa man i TS och väljer ändå ett engångsligg - "för att jag inte kunde stå emot uppmärksamheten jag fick. Jag kände mig som en kvinna fastän jag börjar bli till åren". Ment va f-n. Hur korkad får man bli? Man lever med en man som älskar en, tydligen i ett lyckligt äktenskap men är villig att riskera allt det för att en yngre man smörar på en? Har kvinnan i detta fall ingen självaktning?

Tycker TS är beundransvärd som hanterar otroheten så moget MEN hoppas att han skickar iväg sin hustru till en samtalsterapeut eller dylikt för hon verkar ha uppenbara problem som så lättvindigt riskerar sitt äktenskap för några timmars tillfredsställelse av sitt ego. 

Jag hade nog skrikit lika högt oavsett om det är en man eller kvinna som beter sig på detta sätt. Varför det skriks svin och skilsmässa här på FL beror väl antagligen på att det för det mesta är kvinnor som skriver om att de blivit bedragna och inte män. 

Men beteendet är lika svinaktigt oavsett könet på bedragaren tycker jag.

Till TS

Jag förstår och delar din sorg.
Min upplevelse är ganska lik din. 

Min sambo som jag har 2 barn med var iväg på en konferens ett par dagar.
Vi hade haft det dåligt ett tag, inga ovanliga eller konstiga bekymmer mellan oss. Tvärt om, för lite tid för varandra, småbarn som sög all energi ur oss och ett haltande sexliv. 

Vad som hände på konferensen är nog ganska uppenbart. Ett ONS med mycket alkohol inblandat.
Min sambo liksom din fru berättade för mig relativt omgående, inom ett ar dagar och det var som att hela världen rasade. Känslan när hon berättade går inte att beskriva med ord, vilket kanske inte behövs eftersom du själv dessvärre fått uppleva den.

Detta hända relativt nyligen och jag är fortfarande i bearbetningsstadiet. Jag vet inte vad eller hur jag skall göra. Ena dagen är det okej andra dagen ett helvete. Så himla många tankar som flugit genom huvudet.
Jag älskar henne väldigt mycket men samtidigt är hennes svek mot större än alla andra svek jag tidigare har upplevt tillsammans och det med råge.

Jag älskar henne och vill egentligen leva mitt liv med henne, men har tyvärr börjat inse att jag nog aldrig kommer att komma över otroheten och sveket, det kommer alltid att ligga och gnaga i bakhuvudet.

Jag hoppas du hittar ett sätt att komma vidare och att ni kan lösa er situation.

Jag kan med facit i hand nog tycka att min sambo, om hon verkligen älskar mig som hon säger och att det var ett fylleligg som aldrig kommer hända igen, hade besparat mig detta lidande. Om det är som hon säger att hon älskar mig och jag är mannen i hennes liv varför utsätter hon då mig för detta? Känner du så också?

Vi får kämpa på med våra liv på var sitt håll!

^
Patetiskt om du inte lämnar henne, hon kommer göra om det.
Ifall du tvivlar på det, tänk då henne i ögonblicket hon blev knullad och fullständigt älskade det, om än för stunden.

Hur har det gått TS? Hoppas ni kunnat gå vidare och börjat bygga upp ett förtroende igen. Kanske gå i familjeterapi - och det gäller dig med vars fru halkat till på en konferens.

Jag vet av egen erfarenhet att det går att hitta tillbaka till varandra t.om. bli nyförälskade igen men då måste man sluta älta det som skett och förlåta varandra.

Sammabåt och TS .. pfft .. vad gnäller ni om? Ett fylleligg, herregud .. kan säga att jag ÖNSKAR att min fru bara hade haft ett fylleligg. Det hade varit enkelt att greppa .. testa denna tanke istället; Era respektive fruar flörtade på Fb och KiK i en och en halv vecka med en jobbarkompis (hennes) innan era fruar sög av jobbarkompisen på jobbet .. detta händer tre gånger (på jobbet) innan de ses hemma hos honom när ni själva är iväg och jobbar på en mässa. Sedan sätter ni på er fru på en fredag nyss hemkommen från mässan, och redan lördag lunch är hon hemma hos jobbarkompisen för knull nummer två (utan kondom naturligtvis) senare på kvällen har ni sex i resterna av jobbarkompisens sats och på lördag natt efter att magkänslan vuxit sig så stark att något är fel, upptäcker ni ännu ej raderade konversationer i fruns Fb som bara pekar på en sak.

Sedan ljuger era respektive fruar i 6-7 veckor om vad som hänt innan sanningen äntligen kommer fram i sin helhet (kan man iaf hoppas) .. testa det innan ni sitter och tjurar om ett sketet fylleligg .. ni ska ju självklart också ha träffat jobbarkompisen innan och till och med varit ute o festat tillsammans.

Det är över tre månader sen nu .. vi bor fortfarande tillsammans, det är fan inte lätt, men det går.

Tja,

Jag har just blivit lämnad med två barn 14 och 20, min sambo lämnade helt enkelt efter
ett förhållande som uppstått med onlinespel och facebook. Har sett varningstecknen och
tagit bort datorn från henne , men hon satt på ett statligt sjukhus och gullade via facebook.

OK , vi har ingen eller har haft bra relation på 3-4 år , mycket på grund av hennes spelmissbrukande
och min tröst i annat , som medicin och alkohol. Har alltid vetat att hon flörtat på internet men gett henne
lite fria tyglar .. Faktum är att jag litatde på henne , eftersom hennes tidigare relation var att hon kom hem
till sitt hem , med sin kille och en arbetskamrat.  

Jag som man, har aldrig varit otrogen i en relation, och för mig skulle det vara helt otänkbart att göra detta eller leva med skuldskännslorna effer, men tjejer i 40+ får någon form av tillffällig sinnesförvirring uppenbart.
Dom tror det dom gör är helt rätt och deras barn kommer att umgåns med henne seden,
Kan säga där ta hon kapitalt fel eftersom mina barn redan sagt dom vill aldrig se henne mer.

Pga vi troligen för flytta från hus och minsta grabben byta skola, tänk , INTE ett ord hon sa när hon stack
minsta barnet undrade ju och vi ringde svärföräldrar , nej det vet vi inget om - JAAAAVIS!
Förra gången en sådan inicident uppstod skulle vi höra av hos ´så fort vi fick veta något!

22 år är en lång tid , och 2 veckar av att in te se sina barn??? VA  Fattar ingetiing

Toffel...

Hur går det för er TS och Sammabåt?
Klarar ni av situationen?

Återkommer med en rapport under dagen :)

Har nu gått en tid sedan det hände.
Både jag och min sambo har jobbat väldigt hårt för att komma vidare. Jag har bestämt mig för att förlåta.

Hon har varit fantastisk sedan det hände, ser mig och bekräftar mig på ett helt annat sätt. Vårat förhållande är egentligen bättre än nånsin men...

Även om jag kan förlåta kommer jag aldrig glömma. Tankarna finns alltid med mig och jag bli ledsen flera gånger om dagen. Fortfarande många tankar som far genom huvudet. Undrar ibland om hon menar det hon säger, hur hennes upplevelse var och att det bara var ett fylleligg. Det är väl detta som är det stora problemet med otrohet, att tilliten till sin partner är obefintlig och jag undrar om den någonsin kommer tillbaka.

Jag har sagt till min tjej att vi skall göra ett försök, ett ärligt försök där jag verkligen skall försöka komma vidare och att vi skall bygga upp relationen och förtroendet igen.

Jag vet inte om det går om jag skall vara helt ärlig. Jag har bestämt mig för att ge det ett halvår ungefär. Så om jag inte kommit vidare och kunnat glömma och lägga det bakom mig i slutet på sommaren har jag bestämt att kliva av tåget med med henne. Har sagt det till henne så hon vet hur jag resonerar.

Det handlar till största del om att jag vill ge det tid för att veta om jag kommer kunna släppa det helt och hållet, för om jag inte kan det kommer förhållandet inte funka i längden. Ni som varit i denna situation förstår vad jag menar.

Så ni får väl en uppdatering i slutet på sommaren då