Ännu en negativ berättelse om Epidural.
Hela graviditeten hade jag diverse olika smärtor. Svår foglossning sen vecka 9, sammandragningar och förvärkar som gjorde jag åkte in och ut från sjukhuset med bricanyldropp och tabletter mm sen vecka 23.
Därför sa jag att under förlossningen skulle jag ha ALLT smärtlindrande man kunde få..och helst lite till.
När de satte Epiduralen på mig var det fruktansvärt. Han vrickar och har sig med nålen för att komma imellan kotorna då de visst låg jättetight, stack två ggr med den 'tjocka' nålen. När han sticker andra gången och vrickar får jag en fruktansvärd smärta som stramar ner till höger och ner i högra skinkan samt låret. Jag försöker säga till om detta men då får jag bata tillbala att jag får vara tyst för jag måste vara still. Livrädd för stt bli förlamad (ja..förlamad) så slutade jag prata, gick igenom smärtan som var ofattbar och att jag ens kunde känna mer smärta.
Blir tillslut ,efter insatt och igång , förlamad i högerbenet. Jag hade ingen aning om att det kunde hända och blev skiträdd.
Idag är sonen över 10 månader och gör jag för mycket ansträngande, tex städar/viker mycket tvätt/tränar/går för lång stund i affären (allt från 30-60min), får jag hemska smärtor i muskeln i svanken som 'hör ihop' med skinkan, skinkmuskeln och ner i låret. Kan knappt gå utan haltar fram och kan inte gå i ex trappor då jag inte kan lyfta benet så högt och är det en av de sämre gångerna Kan jag varken lyfta benet eller gå.
Så nej. Aldrig mer epidural.
Det blir lustgas för min del även om jag använde den fel. 'Rökte' med den. (Yr i mössan????) och slutade precis när värkarna började bli som värst. Bm såg detta och hjälpte till på slutet.