• bf2014

    Hur blev er förlossning med epidural?

    Jag hade en långdragen och jobbig första förlossning, har nu fått ett förlossningskontrakt där läkaren rekommenderar att man lägger tidig EDA. Jag fick det även vid min första förlossning, men alldeles försent, när jag var öppen 8 cm. Jag fick svårigheter att kissa efteråt och gick med kateter i 4 dagar. 

    Läkaren säger att det inte alls är vanligt att det blir så. Är det någon annan som varit med om liknande?

    Hur blev era förlossningar med EDA? Fördröjde det värkarbetet? Fick ni kateter? Hur blev krystningsskedet? Och fick ni något värkstimulerande dropp? (det fick jag på min första förlossning efter de lagt EDA...)

    Jag hade mer eller mindre förträngt detta med alla negativa effekter av bedövningen, jag är dessutom livrädd för sugklocka.

  • Svar på tråden Hur blev er förlossning med epidural?
  • bf2014

    Det blev ingen EDA för min del, det hela gick så fort, men jag hann med en spinalbedövning. UNDERBAR!

  • Mamma2014
    bf2014 skrev 2014-02-26 07:50:18 följande:
    Det blev ingen EDA för min del, det hela gick så fort, men jag hann med en spinalbedövning. UNDERBAR!



    Vad härligt att det blev bra trots att det gick så fort! Jag har 35 dagar kvar till bf nu och börjar bli lite nervös för hur jag ska hantera smärtan när det väl sätter igång. Tycker det är jätte jobbigt redan nu när det gör ont i nedre delen av magen så jobbigt att tänka på hur det blir sen..
  • Snowsee

    Vet inte hur öppen jag var när Eda sattes. Tog 36 h från vattenavgång tills hon va ute. Fick värkstimulerande då det blev utdraget. Kände inte krystvärkarna till slut så en bm fick stå o känna på magen. Krystade 2.5 h och det slutade med sugklocka. Tvekar inför Eda denna gång...

  • veronica03

    Jag hade en fantastisk upplevelse med epidural med min forsta (allt i allt tog det 4,5 timmar fran forsta varken hemma till baby ute pa sjukhus, och daremellan kom epiduralen in). Efter att den kom in - och tror jag fick en extra dos eftersom jag har ngn slags skolios - kande jag absolut inga smartor alls, bara lite tryck, och babyn kom ut utan komplikationer. Jag var pa fotter nagra timmar senare och inte alls utmattad eller sa. Folk hade sagt till mig att det gor ont att satta in den, men det minns jag inget av. Daremot gjorde det jakligt ont nar de stack in nagonslags katet i handen.

    Jag vantar nu min andra och vill absolut ha en epidural igen. Jag ar typen som kan ga lite i panik om jag inte ar i kotroll - typ motarbeta mina varkar eller sa- sa epidural passar mig.

  • skanetjej75

    Hej! Nu är jag här igen, 1 år senare 2014-03-28. Hur mitt liv ser ut?.... Djävulens sjukdom... Små, små steg upp och brak ner... Vad har hänt sen sist då...? Jo, lägenhetsliggande från dec 2012 till juni 2013. Endast träning på gymet. Klarar inte ens av att gå och handla utan att sätta mig på golvet. Start med smärtmedicin mars 2013 efter att ha knaprat 10-12 Alvedon i fyra månader. Betalar familjestöd från kommunen i tre månader under våren så sonen får komma ut och gunga. Mitt sociala liv är expediterna på Hemköp, Apoteket och gympersonalen. Familjen i Göteborg går inte att besöka. Släktingarna i Värmland har fortfarande inte sett sonen. Möte med arbetsgivare och försäkringskassa i dec 2013 där vi bestämmer att sjukskrivning sker halvtid. Studier halvtid. Så glad för detta. Första badet med barnen i januari på simhall. Vid tredje studieresan domningar som slutar med tappad muskelstyrka i hela kroppen. Inlagd på ortopedin. Fjärde magnetröntgen gjord. Får höra att detta sitter i mitt huvud. Kan fortfarande inte avföra utan hjälp. Ej heller sitta. Gå. Stå. Längre perioder. Smärtan ökar. Jag klappar ihop. Inser att studierna ej kommer kunna genomföras klart. Ej heller aktiviteter med barnen. Tillbaka på noll trots att jag gjort allt rätt. Vad kan jag vara. För mamma åt mina barn? Ringer till psykiatrin. Blir inlagd fem veckor. Separation på gång.. Sambon orkar inte längre. Han har dubbeljobbat sen aug 2012. Först på sitt eget. Sedan handla. Laga mat. Få i mig mat. Peppa. Stötta. Städa. Diska. Ta hand om barnen. Där är jag nu. Om jag önskar min värste fiende en epiduralskada? Nej. Mitt liv har blivit ett helvete. Från aktiv idrottslärare till kryckor utan möjlighet att ta hand om mina barn!

  • Holk

    Jag har inte läst din historia. Vad har hänt?

    Det låter hemskt det du går/gått igenom och är orolig att det är dit jag är på väg med.

    Styrkekram!


    skanetjej75 skrev 2014-03-30 19:17:10 följande:
    Hej! Nu är jag här igen, 1 år senare 2014-03-28. Hur mitt liv ser ut?.... Djävulens sjukdom... Små, små steg upp och brak ner... Vad har hänt sen sist då...? Jo, lägenhetsliggande från dec 2012 till juni 2013. Endast träning på gymet. Klarar inte ens av att gå och handla utan att sätta mig på golvet. Start med smärtmedicin mars 2013 efter att ha knaprat 10-12 Alvedon i fyra månader. Betalar familjestöd från kommunen i tre månader under våren så sonen får komma ut och gunga. Mitt sociala liv är expediterna på Hemköp, Apoteket och gympersonalen. Familjen i Göteborg går inte att besöka. Släktingarna i Värmland har fortfarande inte sett sonen. Möte med arbetsgivare och försäkringskassa i dec 2013 där vi bestämmer att sjukskrivning sker halvtid. Studier halvtid. Så glad för detta. Första badet med barnen i januari på simhall. Vid tredje studieresan domningar som slutar med tappad muskelstyrka i hela kroppen. Inlagd på ortopedin. Fjärde magnetröntgen gjord. Får höra att detta sitter i mitt huvud. Kan fortfarande inte avföra utan hjälp. Ej heller sitta. Gå. Stå. Längre perioder. Smärtan ökar. Jag klappar ihop. Inser att studierna ej kommer kunna genomföras klart. Ej heller aktiviteter med barnen. Tillbaka på noll trots att jag gjort allt rätt. Vad kan jag vara. För mamma åt mina barn? Ringer till psykiatrin. Blir inlagd fem veckor. Separation på gång.. Sambon orkar inte längre. Han har dubbeljobbat sen aug 2012. Först på sitt eget. Sedan handla. Laga mat. Få i mig mat. Peppa. Stötta. Städa. Diska. Ta hand om barnen. Där är jag nu. Om jag önskar min värste fiende en epiduralskada? Nej. Mitt liv har blivit ett helvete. Från aktiv idrottslärare till kryckor utan möjlighet att ta hand om mina barn!

  • strumpan123

    Jag blev igångsatt med ballong, tog hål på hinnorna och värkstimulerande dropp sen eda när värkarna blev starka.
    Blev bedövad men mer på höger sida, fick tre doser, tror det var efter andra som benet började släpa efter. Mannen fick gå bredvid mig och gågrejen ifall benet vek sig på väg till toaletten.
    Hade fortfarande fruktansvärt ont på vänster sida men det var bara att bita ihop då det inte verkade ta helt på den sidan.

    Dom sa sitt rakt innan dom satte i edan men jag sa att jag satt konstigt pga sängen men jag var ju så hög just då på lustgas att jag inte hann med att säga till igen och han nuddade kotorna hela tiden så att det gjorde fruktansvärt ont. Det var enda gången jag grät under förlossningen trots hemska smärtor.
    Vet inte om jag hade överlevt utan edan dock. Fy vad ont jag hade innan den.

    Nu efteråt så vet jag inte vad som är normalt men det blir alldeles konstigt om jag råkar sitta på nåt visst sätt. Det strålar och värker i hela ryggen och ibland ända upp i nacken så att jag måste sätta mig på nåt annat sätt och vänta ut strålningarna.

    Är det fler som fått så efter? 11 dagar sen förlossningen nu.

  • strumpan123

    kissa kunde jag ända till slutet innan krystvärkarna då fick dom sätta kateter och tömma mig då det var svårt att krysta, efter gick det bra att kissa igen.

  • strumpan123

    Det drog inte heller ut på tiden med EDA. Fick ballong 10.30, hinnan sen dropp mellan 16-17 och lillan föddes 02.56

Svar på tråden Hur blev er förlossning med epidural?