Gnälltråd för gravida

Tack för initiativet till en gnälltråd! 
Vissa dar och de kommer oftare nu, så känner jag ett så otroligt stort behov av att gnälla.
Väntar mitt andra barn.
Är i vecka 34+ 5 nu och har haft foglossning sedan v 15. Denna smärta som givetvis blir värre och värre är rent jävlig att leva med 24:7. När jag går så kan jag ibland kan jag känna att hela bäckenet rör sig. detsamma när bebben rör sig så förflyttas det. 
Sammandragningar på det, som grädden på moset...
lågt bt 97/60 hade jag förra veckan...
Stå, sitta och gå gör väldigt ont i blygbenet och äggstockarna.

Orkar och klarar av att göra mindre och mindre för var dag. Vissa dar är jag glad att jag orkar ta en dusch och fixa mat. 
Dåligt samvete dagligen över att inte orka leka med min 2,5 årige son som jag vill. Att min sambo får ta en stor del av vardagen och att han får gå med hunden som han inte egentligen tycker är nåt vidare och det ger mig dubbelt dåligt samvete- för hunden också då jag inte kan gå med honom själv. 

Män förstår verkligen inte hur djävligt det kan vara att vara gravid! Med smärta, humörsvängningar, illamående, förändrad fysik.... De hade inte stått ut en dag.
Kan känna att jag inte har sambons fulla förståelse alla gånger. 

Vissa dagar när det är som sämst rinner tårarna för allt som känns motit. 
Ja, livet som gravid är på topp....  Tur det inte är kroniskt tillstånd iaf. Försöker att intala mig det när det är skit. Men det är tufft nu!

Men åhh så härligt med en gnälltråd!
Är i vecka 30 och är så jävla less på att vara gravid !

Haft foglossning sedan v 15, har just nu sån extrem halsbränna och kissnödig hela tiden vilket gör att ja sover ca 2 t per natt!
Illamående, trött, smärta i kroppen , huvudvärk och hormonerna gör mig galen. Får gärna bli mars nu känner jag.

Oj va bra tråd! Man får en bild av att graviditet skulle vara nåt så underbart...bull sh*t. Efter ett förfärligt illamående veckorna 7-13 så tänkte jag att vi går mot det bättre hållet...pfffff. Ett par veckor var faktiskt helt ok före foglossningen satte igång och det blev svårt att röra sig. O det var inte en liten smärta foglossningen förde med sig. Vet inte hur många ggr jag fått ropa på min sambo att han skulle komma och hjälpa mig upp ur soffan. Foglossningen har bara blivit värre. Väldigt hårda och sjuka sammandragningar och fick en blödning vecka 24 pga att livmodertappen hade börjat öppnas inifrån, så nu har jag varit hemma i 4 veckor och måste ta det lugnt. Att sitta hemma och fundera på allt är ju verkligen inte bra för humöret. Och för att det nu inte skall bli för lätt så måste ju illamåendet komma tillbaka. Och allt detta har gjort att jag blivit ett svartsjukt monster som bara gnäller. Stackars sambo :( 84 dagar kvar kanske man klarar det i varje fall...mer än 2/3 är ju över. Styrkekramar åt er alla som har det tungt!

Usch, nu har jag legat på sjukhuset snart två dygn med dropp eftersom jag blev uttorkad av allt kräkande och för litet intag av vätska. Får läkemedel som hjälper hyfsat mot illamåendet, men fy för att ligga på sjukhus! Behövde bara få gnälla lite ;)

Underbart gnäll!

Jag är i vecka 11 och är så vanisinnigt trött på att må illa!!! Läser små käcka råd hos landstinget om att äta lite innan man stiger upp på morgonen. Vaddå på morgonen? Jag mår ju illa hela tiden, dygnet runt! Har mått illa mer eller mindre konstant i en månad nu.

Jag är inte särskilt glad och förväntansfull. All energi går åt till at ta mig genom dagen. Ibland har jag varit så trött att jag sovit hela dagar. Jag vill att det vänder nu, men vet att risken finns att det håller i sig ända till förlossningen. Blä.

Det här suger stubbig brottarpung!! V 32+3 andra ungen. Åh vad skönt att gnälla ur sig :)

v.12, extrem magkatarr+illamående i 8 veckors tid, Losec, lergigan, postafen.. Kräks ändå och har magsmärtor. Sängliggande 24/7, går ner i vikt, sjukskriven. Kan knappt äta fast jag "vill". Har tre barn (ett eget och två bonusar) som jag inte känner får min uppmärksamhet som jag vill ge dem hemmet ser ut som fan.. Usch. Dessutom har jag denna jävla nästäppan som väcker mig varje natt, 5 nässprayer har gått de senaste veckorna. Känns som man vill ge upp ibland, dessutom har jag utvecklat någon sjuk bacillskräck/rädd för all mat "man inte får äta" inget får ligga bredvid det jag ska äta osv. livrädd för katten och barnens råttor hade hade jag slängt ut om jag fick bestämma... Orkar inte med mig själv. suck!