Gnälltråd för gravida

Jag som har så himla ont i huvudet idag.... vågar jag ta alvedon?
www.aftonbladet.se/nyheter/article18164874.ab

Illamående i 8 månader är fruktansvärt roligt. En bekant sa att hon hellre tagit illamående hela graviditeten och gått upp mindre än att må bra hela graviditeten och gått upp mer.... Ehhh, nej det hade du inte! Dessutom har jag så ont i ryggen att jag inte kan sitta på en vanlig stol mer än 20-30 min. Känns jätte kul att behöva gå och lägga sig på soffan när man är bortbjuden på middag. Vill bara bli mitt vanliga jag igen! 10 dagar kvar till BF, ber till högre makter att han kommer tidigare!

Så skönt att höra att det inte bara är en själv som tycker detta är pest och pina!! Alla andra verkar så lyckliga i sina graviditeten och går runt på rosa fluffiga moln... Jag går in i v. 32 imorgon - snälla har ingen en fjärrkontroll och kan snabbspola!? Besvär so far: 1. Har en tarmsjukdom som blossa upp i mitten av graviditeten och är sjukskriven sen snart 2 mån. Tappade mycket blod, hade sämst hb och järnvärde. Äter nu kortison. Vilket gör mig konstant hungrig och matfixerad alla vakna timmar på dygnet (vilket är många eftersom du sover dåligt på medicinen med!!) Kramper i tarmarna - javisst! 2. Haft sen några veckor tillbaka sammandragningar om jag rört mig mer än 10 meter i taget.. Nädå, det är fullt normalt sa BM.. Visade sig att jag hade riklig tillväxt av GBS bakterier (urinvägsinfektion) och äter nu antibiotika. Förhoppningsvis lugnar sig sammandragningarna nu, så jag åtminstone kan leka normalt med min 3-åring. Samt kissar en gång i halvtimmen och ont i blåsan. 3. Hade för tredje gången inatt en gallstensattack (bara under graviditeten) 4. Magkatarr som blir värre för bebis trycker på. 5. Börjar känna foglossning närmar sig... 6. Känner mig som ett troll och är nu på +11 kg.. Buuuuuuuhuuuuuuu! Så nu känner jag mig lite bättre efter att ha kräkt lite.. :)

hur gick det för dig?

Ligger i sängen fram till fredag som var första lediga tid.. Går "bra" såhär långt förutom att det är aptråkigt och jag känner mig helt värdelös..

alltså jag är inne på min fjärde!? vecka som förkyld nu
infektionen eller vad det nu var för fel i halsen? är bättre men inte helt borta, känns inte som att jag ska kvävas hela tiden längre men är fortfarande jobbigt att svälja och hostar
och när jag nyser eller hostar så får jag kväljningar och har spytt ett par gånger av det också.. känns som att jag inte har någon spärr mellan mage och mun liksom.. jätte nice

mina slemhinnor är helt fucked up! särskilt i munnen, svider satan av minsta lilla, har ett par svullna papiller på tungan som irriterar och gör ont
den enda tandkrämen som jag i vanliga fall tål, funkar inte ens längre, trots att den är mild och allt
känns som att jag borstar tänderna med chilisås, tandköttet och kinderna svider satan
läpparna är konstant torra och gör jätte ont på morgonen

får väldigt ont i magen/livmodern vid rörelse, som vanligt men nu har jag också börjat få det när jag sitter/ligger ner, antar att det är förvärkar? gör ont i svanskotan lite då och då utan anledning också
inte så farligt och inget regelbundet så är inte allt för orolig än

och fyfan va känslig jag är just nu! gråter flera gånger om dagen, ibland HELT utan anledning, som nu nyss.. satte mig i soffan, satte på tvn och börjar gråta på en gång.. va fan?! 

och börjar känna mig jätte stressad inför förlossningen! men inte för själva förlossningen utan för att inte hinna förbereda klart hemma, att jag måste släppa alla planeringar, saker och kontrollen när det väl är dags gick inte upp för mig förren igår.. asså kan ju inte skriva listor, kolla grejer på blocket och tänka på hunden när jag ska föda liksom.. det är väldigt skrämmande faktiskt, att inte har någon kontroll eller veta vad som kommer hända precis innan, under och efter..
samtidigt som jag bara vill att det ska hända NU och få det överstökat så är det läskigt att det snart är dags.. snart blir vi föräldrar och har en riktig liten bebis här hemma! 
himla tur att jag får öva lite med syrrans lilla dotter ^^ 

förutom det faktum att vi snart har en bebis, så är mysstunderna med magen på kvällen det enda som riktigt känns värt just nu, allt annat känns bara krångligt, jobbigt och smärtsamt

Alltså fy faan vad mitt liv suger nu. En vecka kvar till snittet och det är det enda som håller mig uppe. Vaknar och börjar gråta för att nu kommer ännu en jävla dag att plåga sig igenom, min kille hjälper till och klär på mig för jag når inte och allt gör ont. Vaknar en gång i timmen och går på toa varje natt, samtidigt är jag dödstörstig hela tiden.

Allt gör ont, orkar ingenting, ser ut som skit och är så jävla rastlös och uttråkad och arg. Min jävla mamma tjatar om att hon vill träffas, jag vill vara ifred. Jag skiter i andra människors behov.

Och människor som ba " TÄNK PÅ BEBISEN" nej? Vafan har de sakerna med varandra ens att göra, jag är en person med andra intressen än barn mitt liv känns inte bättre för att jag tänker på ett barn jag inte vet något om dygnet runt. Fuck you världen. Tack för mig!

Jag både älskar och "avskyr" att vara gravid!

Är i vecka 22, här är min avskylista

- Sura uppstötningar / halsbränna
- Jätte ömma bröst, går ju inte att ta på bh:n nästan!
- Illamående... fy för detta illamående..
- Bristningar.. hade jag lite sen innan, men nu blir det mer
- Får inte på mig mina byxor längre (som nästan alla gravida, men jobbigt)
- Svullen och gasig.. -.-
- Sover jätte dåligt, vaknar var och varannan minut på natten. 

Men det finns så många mysiga saker också!

- Ultraljudet, underbart att se den lilla mystjejen
- Kan skylla tjock mage på graviditet! 
- Planera och tänka inför framtid. Hur kommer hon se ut, vem är denna lilla tjej? :)
- Känna små och starka sparkar
- Se pappans ögon lysa upp varje gång han känner sparkarna. 
 

och myyyyycket mer!!

Hoppas bebisen är ute snart och att allt går bra! Illamåendet är verkligen överjävligt - och då har jag det ändå rätt ok jämfört med flera andra. Mitt illamående avtog nyligen, v 12, men vad kommer då som ett brev på posten om inte foglossning!?

Men jag måste ändå säga: jag har hellre ont (i den utsträckning jag har) än mår illa. Varför man nu skulle välja mellan pest och kolera...

Alltså jag tänkte på det idag nu när det snart är över, vad har egentligen varit värst? Måste nog säga att illamåendet ligger i topp efter totala ont överallt- gravid sista månaden. Det är så mycket värre än det låter att "bara" må illa. Jag gjorde det från v 6-7 till v 18 och man orkade eller ville ingenting. Så lider med er som är mitt i det nu!