LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

Snälla någon - skjut mig!!! Ruvardag 9 efter FET har haft mensvärk hela dagen så där gick det åt skogen... Dessutom fick jag idag de underbara nyheterna att våra vänner väntar sitt 2:a barn. Jippie! Grattis till dem, det är ju så jäkla kul att klistra på sig ett leende och spela glad för alla andras skull även om det aldrig blir ens egen tur och man mest bara vill dö. Sån fruktansvärt dålig dag, önskar att jag aldrig gått upp, tur det är läggdags snart igen.

Sluta umgås med fertila!! Gjorde jag för många år sen,jag stod inte ut. Nu har flera fått tre barn efter vi började,men man slipper gratta fast man egentligen vill spy,det är bara ryktesvägen man hör. Sånt som får en att må dåligt behöver man inte utsättas för,man väljer själv.

Jo, jag vet... Blir ju lite ensamt tillslut bara... Inte många i vår ålder (35-40) som inte har eller kommer att skaffa barn. Vi blir eremiter... Lite tråkigt att inte ens kunna umgås med familjerna. Min syster är 9 år yngre än mig så henne kan jag nog umgås med ett tag till ;) men makens syskon har 2 och 3 barn var, dem träffar vi så sällan vi kan... Orättvist är vad det är! :(

Jag förstår att det känns tungt att träffa de som har barn, men det måste vara väldigt sorgligt att bryta med alla i sin närhet :( Jag vill inte låta hård, men försök att tänka att det inte finns ett max-antal barn som får komma till denna värld, att de får barn påverkar inte eran möjlighet att få barn. Berätta hur du känner så kanske ni kan umgås utan barn om det känns lättare.

Så gör jag med mina vänner, jag träffar barnen när jag orkar (Älskar barn så blir oftast glad av att vara med dom) men i vissa perioder orkar jag inte och då säger jag det till mina vänner så när vi väl ses träffas vi utan barn, och de försöker, så gott det går, att inte prata barn, vakna nätter och potträning. Ibland kommer jag hem och gråter för att det har blivit för mycket barn-snack. Men i slutänden är det ändå värt det, för mig. Skulle aldrig klara av det här utan vänner och familj.

I min vänskapskrets har vi alltid trott att jag skulle vara först med barn. Många vänner var inte alls inne på att skaffa barn när vi började försöka, jag kunde inte alls förstå hur de kunde vänta, vad är det att vänta på? Vi är 8 tjejer i mitt gamla tjejgäng och nu har alla utom en (som bor i Australien) barn. Det är jättetungt när de berättar att de är gravida och jag har tänkt många gånger om det är värt det. Lättare att bara skita i allt, men det slutar alltid med att jag saknar tjejerna så för mig har det blivit lättast att vara helt öppen med mina känslor.

Jo, man vill ju inte bli helt ensam i världen men just nu klarar jag bara inte av små barn. På något konstigt sätt så känns det helt ok att träffa de lite äldre barnen (de som blev till redan innan vi själva började försöka). Det som gör ondast är att träffa gravida och riktigt små barn, det är superjobbigt och jag börjar gråta direkt. Det känns jobbigt också att vårt problem inte upplevs vara ett problem utav många. Det ordnar sig säger de, ni kommer att få barn så småningom, nu gör ni IVF och då kommer ni ju såklart bli gravida för de känner ju X-antal andra som fått barn genom IVF... De verkar inte förstå att det inte finns några garantier för att det någonsin kommer att fungera och det är oerhört frustrerande. Man får nog gå på magkänslan och umgås så mkt som man själv känner känns bra. De vännerna som är riktiga vänner kommer att förstå varför och finnas kvar den dagen man vill återuppta kontakten igen.

Så känner jag också, gravida och bebisar är jobbigast. Jag är alltid jättenervös när jag ska träffa kompisars nyfödda, man vill ju vara glad för deras skull men man måste få känna som man känner också.

Min bror har två barn, men de är stora nu 10 och 11 år. Så där har jag aldrig behövt "jämföra" mig. De är 8 år äldre än mig också så det var naturligt att de fick barn så mycket tidigare.

Känner igen mig att man inte riktigt vågar hoppas att IVF ska fungera. Jag börjar min första behandling imorgon! Har inte bestämt mig om jag ska berätta eller inte, det är just det där att jag vet att de kommer och bli glada och hoppfulla, jag är väl också det, men det känns som att de inte förstår att man ändå är orolig och att man inte kan ta ut något i förskott. Man har blivit besviken så många gånger tidigare..

Jag hade nog hållt på det så länge man själv orkar. Man vill ju ändå också kunna komma och överraska alla en dag om att man är gravid. Det tas ju ifrån en om man berättar att man gör behandlingar. Vi har ett litet dilemma inför helgen. Det där med alkohol alltså... Vi gör inseminationsförsök med donerade spermier. Och många vet om att det är det alternativet vi har men ingen vet att vi börjat behandling. Och så vill vi att det ska vara. Problemet Är att jag ska på fest i helgen... Därmed kommer alla att reagera om jag inte dricker... Och förstå. Hur skulle ni ha gjort?

Om man får panik och vill spy av gravida-varför all sin dar utsätta sig själv och andra för det?! Finns inte på kartan att nån skulle fatta heller. När jag förklarade för en överfertil 41-åring fick jag höra att hon minsann kollat upp sig före hon gifte sig och hon var minsann lika fertil som en 20-åring.Jo,det var ju givande att höra! NOT! Folk är idioter,jag är miljoner gånger hellre ensam eller umgås med andra än fertila än plågas-oavsett vad ni än tycker. Det finns andra att umgås med dessutom -äldre och de som har gamla barn och inte riskerar få fler.

Skyll på att du äter penicillin... Det har jag gjord ibland ;)

Ja det är jobbigt det där med alkohol, om man kör bil kan man ju alltid skylla på det. Annars har jag faktiskt hällt över alkoholfritt vin i en flaska någon gång, men det blir ju jobbigt om någon vill bjuda ;)

Min kompis sa till oss att hon hade fått en bakterie på jobbet (sjuksköterska) och åt penicillin för det, vi gick på det allihopa:)

Alla som vet att vi ska göra IVF tror att vi ka sätta igång till hösten, vi trodde att det skulle bli så. Men nu hinner vi med ett försök innan sommaren så jag har ju verkligen ett läge att bara spela vidare på att det blir till hösten. Däremot om det misslyckas så kommer jag nog behöva stöd, usch. vill inte ens tänka så långt.