• hope27

    Vill bli gravid efter avbruten graviditet

    För bara några dagar sen avbröt vi graviditeten (pga allvarligt hjärtfel) i v 16 (fick föda ut pojken och därefter fick de göra en skrapning för att få bort moderkakan, den ville inte komma ut själv). Det är det värsta jag någonsin har varit med om, och tomheten och saknaden efter min fina lilla pojke som jag känner nu går inte att beskriva med ord. Jag vet att jag aldrig kan ersätta min pojke med en annan bebis men jag kan inte sluta tänka på att bli gravid igen så fort som möjligt. Det är den enda tanken som håller mig från att inte bryta ihop helt nu. 


    Det jag nu funderar på är hur länge man bör vänta? Hur länge väntade ni som varit med om samma? Gör det någon betydelse i hur länge man bör vänta om man har fått göra en skrapning också? Alla läkare och barnmorskor säger helt olika så jag tänkte att det är bäst att höra med er som faktiskt varit med om detta och blivit gravida igen. Det som skrämmer mig lite är den läkaren som sa att det är större missfallsrisk om inte väntar 3 menscyklar.... 



    Jag vill försöka igen direkt efter första mensen. Bortsett från att jag blödde mycket på sjukhuset, har jag knappt haft någon blödning hemma. Inte heller någon smärta och det lilla som jag blöder nu börjar se ut som det sista... ja, ni vet nog hur jag menar. Så jag tror att min kropp återhämtar sig bra i alla fall. Detta var vårt första barn. Har aldrig haft missfall tidigare, blev gravid på andra försöket och enligt läkaren var detta bara en slump.... så jag hoppas innerligt på att jag har någon fördel i alla fall för att bli snabbt gravid igen och få ett friskt barn. 

    Kram till er alla som varit med om samma <3


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-02-11 16:33
    ingen som kan svara??? pls ni med erfarenhet...
  • Svar på tråden Vill bli gravid efter avbruten graviditet
  • Lucius Vorenus
    snerkan skrev 2014-06-01 13:05:23 följande:
    Tack! Känner mig lite lugnare nu.. sist jag var på toaletten(av de femtielva ggrna idag:P) så såg flytningarna mer normala ut. Så jag hoppas verkligen att det bara var falskt alarm!

    Det har varit lite mycket runtomkring det senaste halvåret som inte varit så positiva upplevelser så därför har jag börjat tro det värsta om allt. och sån här oro tar ju definitivt priset.

     

    Kul att dessutom börja dagen med ett dödsfall på jobbet, visserligen väntat, med sjuksköterska, anhöriga och allt vad det innebär. Tar i och för sig tankarna från det andra:P

    Vad skulle man göra utan er i tråden och familjeliv i sig!:)



    Om jag får blanda mig i, jag har heller aldrig blött i någon tidigare graviditet men efter att vi avbrutit i 26:e veckan så blödde jag faktiskt tre gånger under graviditeten som följde. Allt gick bra och lilltjejen är idag 3 år gammal, så det finns hopp.
  • snerkan
    Lucius Vorenus skrev 2014-06-01 13:18:57 följande:
    Om jag får blanda mig i, jag har heller aldrig blött i någon tidigare graviditet men efter att vi avbrutit i 26:e veckan så blödde jag faktiskt tre gånger under graviditeten som följde. Allt gick bra och lilltjejen är idag 3 år gammal, så det finns hopp.

    Åh tack för att du delade med dig av din erfarenhet!:) kroppen kanske ändrar sig massor efter ett avbrytande..
  • RockTheRebell

    Med vår första som allt gick bra med hela vägen blödde jag röda flytningar men inte rent blod s.a.s 4 ggr. Men Lillebror som inte fick vara med hände inget med flytningar eller blod. Så det är verkligen olika!

  • Mia8302

    Till TS hope27... Jag bor också i Malmö. Avbröt 9 mars på kvinnokliniken. Vi har fortfarande inte fått obduktionssvaren eller blivit kallade till ett återbesök.. Gått snart 3 mån (!). Tänkte kolla om ni också ville ha svar, och isåfall om ni fått det. Till er andra som delat era historier under senaste tiden, ville jag bara skicka styrkekramar. Jag känner med er! Vi har börjat försöka igen lite smått och har BIM till helgen. Men är det bara jag som tappat lite suget...? Känner mig lite nedstämd, och även bekymrad om det skulle hända igen. Kommer aldrig ha den där känslan som det kändes första gången. Då man bara hade tillit till att det skulle gå bra. Man visste ju inget annat. Missförstå mig rätt, jag VILL verkligen ha ett barn..men det känns på ett annat sätt nu. Även min sambo känner så. Jag vill inte gå runt och vara beredd på det värsta under kommande graviditet. Om det blir nån mer gång, det vet man ju inte heller! Känns mer viktigt än nånsin att vara här och nu, hantera eventuell oro och tillåta sig själv att faktiskt hoppas på det bästa!

  • hope27
    Mia8302 skrev 2014-06-02 18:41:42 följande:
    Till TS hope27... Jag bor också i Malmö. Avbröt 9 mars på kvinnokliniken. Vi har fortfarande inte fått obduktionssvaren eller blivit kallade till ett återbesök.. Gått snart 3 mån (!). Tänkte kolla om ni också ville ha svar, och isåfall om ni fått det. Till er andra som delat era historier under senaste tiden, ville jag bara skicka styrkekramar. Jag känner med er! Vi har börjat försöka igen lite smått och har BIM till helgen. Men är det bara jag som tappat lite suget...? Känner mig lite nedstämd, och även bekymrad om det skulle hända igen. Kommer aldrig ha den där känslan som det kändes första gången. Då man bara hade tillit till att det skulle gå bra. Man visste ju inget annat. Missförstå mig rätt, jag VILL verkligen ha ett barn..men det känns på ett annat sätt nu. Även min sambo känner så. Jag vill inte gå runt och vara beredd på det värsta under kommande graviditet. Om det blir nån mer gång, det vet man ju inte heller! Känns mer viktigt än nånsin att vara här och nu, hantera eventuell oro och tillåta sig själv att faktiskt hoppas på det bästa!
    Hej.. beklagar att du också råkat ut för detta. finns inga ord för hur hemskt det är =( vi ville också ha svar, men det tog lite tid. Tror vi fick svar ca 2,5-3 månader efter. 

    ja det är så mycket känslor inför ny graviditet. tror inte det finns några rätt eller fel utan man känenr det man känner helt enkelt i en sådan situation. jag var helt besatt av att bli gravid igen första månaderna efteråt, men samtidigt kände jag som du skriver att en ny gravidtet kommer aldrig bli "normal". har svårt att se mig själv avslappnad och förväntansfull när ny graviditet kommer att komma. man vill ju ändå njuta lite av att vara gravid... känns som man kommer gå miste om det =( men men, vem vet, det kanske blir annorlunda än vad man tror =)

    har du börjat försöka än... ? är inne på vårt 4:e försök nu och har ca 2 veckor kvar till BIM...

    kram =)
  • hope27
    snerkan skrev 2014-06-01 06:33:36 följande:
    Åh det här har varit en hemsk natt! Sent igår kväll fick jag som en litelite mörkare flytning. Som att det skulle vara blodblandad. Har inte fått ont, mer än oron som tar död på mig!:( jag har aldrig blödit när jag varit gravid tidigare så det känns som att det är kört. Jag orkar inte detta!:( nu ska jag dessutom bege mig till jobbet för ett 13 timmars pass... var bara tvungen att skriva av mig, så frustrerande när man inget kan göra.
    min kompis blödde jätte mycket i 4:e månaden, precis som en riklig mens, men allt va helt OK. så jag tror att det behöver inte betyda något egentligen. som någon annan skrev, så är nog slemhinnor och annat mycket känsligare under graviditet. finns säkert någon sådan förklaring. Hoppas allt är bra med dig =) Kram!!
  • Mia8302

    Hope27, jo de säger att det brukar ta lång tid. Och de har sagt att det bara var en slump att det blev en fosterskada. Jag har bara svårt att acceptera det...tänker att det är nåt jag gjort, även fast jag vet att jag verkligen försökte ta hand om mig under graviditeten och innan. Tillhörde ni också "slumpen"? Vi började försöka lite smått igen denna månaden men fick mens idag. Så jag satsar nu på kommande månader att ge det en god chans. Då blir det en vår/sommarbebis även fast när som är mycket välkommet såklart. Förstår att du blev besatt efteråt, man har ju varit så inställd på att det ska komma en bebis och vill liksom "hoppa på tåget" igen. Jag längtar så efter att få ett barn med min sambo och han också. Och som du säger, det kommer kanske kännas jättebra ändå när det händer. Annorlunda men bra.

  • hope27
    Mia8302 skrev 2014-06-11 11:14:52 följande:
    Hope27, jo de säger att det brukar ta lång tid. Och de har sagt att det bara var en slump att det blev en fosterskada. Jag har bara svårt att acceptera det...tänker att det är nåt jag gjort, även fast jag vet att jag verkligen försökte ta hand om mig under graviditeten och innan. Tillhörde ni också "slumpen"? Vi började försöka lite smått igen denna månaden men fick mens idag. Så jag satsar nu på kommande månader att ge det en god chans. Då blir det en vår/sommarbebis även fast när som är mycket välkommet såklart. Förstår att du blev besatt efteråt, man har ju varit så inställd på att det ska komma en bebis och vill liksom "hoppa på tåget" igen. Jag längtar så efter att få ett barn med min sambo och han också. Och som du säger, det kommer kanske kännas jättebra ändå när det händer. Annorlunda men bra.
    känner igen mig helt i det du skriver. det var också "slumpen" i vårt fall. det har tagit lång tid för mig att släppa tankarna om att det var mitt fel och jag vet inte om jag har gjort det helt än. i början gick jag genom i mitt huvud vecka för vecka när jag var gravid vad jag hade ätit, gjort, om jag hade stressat, ja allt. jag tog ju hand om mig helt under graviditeten, men sen i efterhand började man ju tänka helt extremt, tänkt till och med om det verkligen var bra att jag målade naglarna när jag var gravid... det är nog rädslan och oron som tar över de tankarna. nu efter att ha pratat mycket med läkare och kurator, har jag fått det lite mer bekräftat att det inte var något jag kunde göra. men tankarna hoppar fram ibland igen... 

    har du fått något svar från sjukhuset än? det lugnade mig lite när jag fick svar.

    va kul att ni har börjat försöka igen. rätt som det är så bör det väl ta sig =) var det första barnet för dig med?
  • maoliiin

    Hej, Jag beklagar verkligen och känner verkligen med alla som har förlorat sina bebisar! Förra året gjorde jag två avbrytande, ett i vecka 18 och ett i vecka 16, efter andra gjorde dom någon form av undersökning och kom fram till att det KAN röra sig om någon genetisk njursjukdom. I december fick vi träffa läkare där det bestämdes att gå vidare med en utredning kring detta. I februari fick vi en tid, 28 maj skulle vi få komma till allmängenetiska mottagningen och få svar.. Dagen innan avbokades tiden. Idag ringde jag till Uppsala då jag inte hört något mera sen dess.. Fick då till svar att proven inte ens har skickats :( :( Dom skickas förhoppningsvis på måndag och då tar det MINST 12 veckor innan analysen är klar. Det har nu gått 6 månader sedan andra avbrytandet och längtan efter barn börjar ta över rädslan att försöka igen. Men nu lär jag vänta till september innan jag får svar!!! :( så himla tom, ledsen, besviken och arg.. Ibland känner jag bara att jag skiter i, och kör på i alla fall. Jag kan ju inte ha sådan jävla otur tre gånger på rad. Men samtidigt, tänk om jag har den där njursjukdomen och det alltid kommer bli såhär, och det bara är provrör som gör att jag kan få ett barn?! Ville mest bara skriva av mig till några som kan förstå hur jag känner! Detta suger!


  • RockTheRebell

    Hej alla! Idag hade vi kub och fick se två små! Livet är bra konstigt! Om 5 dagar är dagen då vi tvingades avbryta lillebror.

Svar på tråden Vill bli gravid efter avbruten graviditet