• Anonym (Gejo)

    Livet efter en sorg

    När man fått känna det värsta en mamma kan känna. När man haft så ont i själen att man hellre önskade man vore död. När ALLT man har omkring sig rycks bort och kvar står man där tom, ensam och naken, men vid liv.. Då önskar man att det sista andetaget var nära..
    Men man överlever.. Och man andas vidare..
    I början känns allt svart.. I en fin och perfekt värld ska detta varken finnas eller kännas..Men det finns. I vår värld som vi lever i.. Det är verkligheten..

    Det känns jobbigt att leva med denna sorg.. Ännu jobbigare när man jämt blir påmind om den..
    Värst är väl att känna att man inte vet när det blir bättre. Eller att inte våga glädjas med och över möjligheterna som livet efter en kris kan innebära..

    Det KÄNNS tungt, jobbigt och utmattande.. Men det blir vad man gör det till..
    Livet i ett nötskal..

  • Svar på tråden Livet efter en sorg
  • Nitor
    Anonym (Gejo) skrev 2014-03-01 00:06:45 följande:
    Jag är rädd. Så rädd.. rädd att bli besviken och sviken av det mest dyrbara jag har idag..(dottern)
    Jag har skrivit ner en del redan. Från tiden jag kämpade för gemensam vårdnad och växelvis boende. Men är rädd att hon blir arg på mig den dagen hon kan läsa den. Jag är rädd att hon en dag bekräftar mina skuld och skamkänslor :( på fel grunder:(

    Att hon använder det emot mig på något sätt..
    Vad bra att du redan har börjat skriva.

    Jag tror att du har helt fel. Just nu väljer du att se det på det mest negativa sätt du kan. Men det är det enda du har gjort, det är det enda du vet om.
  • Anonym (Gejo)
    Nitor skrev 2014-03-01 00:13:00 följande:
    Du håller på att straffa dig hela tiden ts. Du ger dig inte en enda dags ro. Du fullkomligt öser över dig skuldkänslor. Du gör det så ofta och har gjort det så länge att det har blivit en sanning för dig. Det blir så när man matas med det tillräckligt mycket. Du har nu även byggt upp en rädsla när det gäller hur hon ska se på dig längre fram.

    För dig har det blivit en stig som du vandrat på varje dag. Tänkt, känt och dömt dig. Du har trampat upp en stig som du nu inte förstår att du faktiskt kan hoppa av och välja att ta en ny väg. Men det går.
    Hur då? HUR ska jag kunna det? HUR går jag vidare? Jag tar tacksamt emot hjälp i den frågan!
  • Nitor
    Anonym (Gejo) skrev 2014-03-01 00:15:07 följande:
    Vår relation är bra. Mycket tack vare min man som byggt upp en bra relation till henne med så vi känns som en "hel familj".
    Men det tar på mina krafter att alltid vara på min vakt de första dagarna hon är här varje vecka. Jag är det för att hon ofta har med sig påståenden, åsikter och annat som "pappa har sagt" och som hon vill dubbelkolla med mig om det stämmer, är så eller inte.. Och det är ganska jobbigt.
    Men hon ser verkligen fram emot över att bli storasyster. Hon är så stolt och glad. Hon är 6år men ändå så medveten om saker och ting. På gott och ont.
    Jag tror att du har väldens chans att få en fantastisk fin relation till henne. Frågan är om du är villig att ge dig själv chansen. Är du det? Kan du tänka dig att faktisk vara så snäll mot dig själv och våga tro på att det här kommer bli väldigt bra för er framöver?

    Att de pratar skit om dig kommer högst troligt att falla tillbaka på dem själva. Din dotter kommer vilja vara mer med dig istället.
  • Nitor
    Anonym (Gejo) skrev 2014-03-01 00:20:03 följande:
    Hur då? HUR ska jag kunna det? HUR går jag vidare? Jag tar tacksamt emot hjälp i den frågan!
    Har du bett om att få hjälp av någon psykolog och fått ut allt du har inom dig?
  • Nitor

    Jag måste tyvärr ut och jobba lite nu. Men jag kommer inte släppa dig  Solig

    kram

  • Anonym (Gejo)
    Nitor skrev 2014-03-01 00:22:39 följande:
    Har du bett om att få hjälp av någon psykolog och fått ut allt du har inom dig?
    Jag har fått kontakt med en kurator på kk. Träffat henne 3 ggr. Hon finns ju mest för graviditeten och så. Men jag har haft kontakt med kriscentrum för kvinnor till och från och pratat om olika saker jag varit med om i tidigare relation samt pågående "psykiska fight" med exet.

    Men jag vet inte om jag egentligen behöver "Kbt" ? :/ gick på det innan jag tog steget ut ur relationen med exet..
  • Anonym (Gejo)
    Nitor skrev 2014-03-01 00:24:29 följande:

    Jag måste tyvärr ut och jobba lite nu. Men jag kommer inte släppa dig  Solig

    kram


    Tack!!!! Tack för att du tagit dig tid att besvara mina inlägg! Jag är ytterst tacksam!!
  • Anonym (Nicke)

    Har inga råd att ge - Ville bara säga att jag har läst din tråd och jag känner med dig. Jag önskar dig allt gott i livet och jag hoppas du får hjälp att bearbeta dina trauman! 

  • Lindsey Egot the only one
    Anonym (Gejo) skrev 2014-02-28 23:29:40 följande:

    Nej inte att han skulle göra liknande. Men jag har haft mardrömmar om att exet och hans familj velat förstöra för mig. På olika sätt.

    Samtidigt får jag flashbacks av min förra graviditet och hur mitt liv såg ut då.

    Vissa saker, som att hålla en bebis har jag undvikt i lika många år som min dotter är gammal. För att det väcker sorg.. Och de känslorna skrämmer mig..


    Har du varit hos någon psykolog? Att få flashback och få ångest tyder på att du kanske har obearbetade känslor och kanske en PSTD men det kan ju bara en psykolog bedöma. Du har ju ändå varit med om något fruktansvärt traumatiskt.
  • Nitor
    Anonym (Gejo) skrev 2014-03-01 00:33:51 följande:
    Jag har fått kontakt med en kurator på kk. Träffat henne 3 ggr. Hon finns ju mest för graviditeten och så. Men jag har haft kontakt med kriscentrum för kvinnor till och från och pratat om olika saker jag varit med om i tidigare relation samt pågående "psykiska fight" med exet.

    Men jag vet inte om jag egentligen behöver "Kbt" ? :/ gick på det innan jag tog steget ut ur relationen med exet..

    Att få prata av sig är ofta väldigt bra. Att tänka för mycket är inte bra. Jag har en känsla av att du tänker för mycket, så passa på att kolla upp om du kan få möta en utbildad terapeut.

    Jag ska fundera lite mer på vad jag kan hitta som kan hjälpa dig. Jag vill att du ska bli mer medveten om att det just nu är du själv som straffar dig för vad som hänt. Du behöver förstå att du i dag, sex år senare, har en annan erfarenhet och kunskap som kanske skulle få dig att agera annorlunda om det hände i dag. Men det är lätt att vara efterklok sex år senare och tro att du faktiskt skulle ha kunnat agerat annorlunda.

    Det du behöver veta och känna är att du gjorde precis så gott du kunde just då. Det är ingen som dömer dig i dag förutom just du själv. Så försök att visa mer förståelse och empati för dig själv.

    Det här är vad jag vill du ska ta till dig just nu. Så från och med just nu ska du inte längre slå och sparka på dig själv. Du behöver ge dig själv en varm kram. Passa på att krama om din mage och lova dig själv att du ska ta hand om dig själv, med kärlek och värme. Precis som du vill göra mot din dotter, kommande lilla flicka och din man.

    När du är medveten om det här, så kan du faktiskt åstadkomma mirakel. Det ligger i ditt huvud och i dina händer, men framför allt i ditt huvud.

    Jag vill också att du ska vara medveten om att skuld och skam, det är något som vi är uppvuxna med. Många tillämpar detta för att styra och bestraffa. Båda andra och en själv. Vi är jätteduktiga på sånt. Det är således inget att skämmas över

    kram Solig
Svar på tråden Livet efter en sorg