Livet efter en sorg

Kan du minnas vilka känslor det var och hur de uppstod? Vore härligt om du kan hitta dem igen  

Nej jag vill inte vara en robot.. Tvärtom. Jag saknar att ha känslor..Att ha glada känslor. Att tillåtas få känna glädje. 

Först vill jag bara säga TACK och att jag är väldigt tacksam för att du verkligen tar dig tid att besvara och hjälpa mig sortera tankar och känslor i det här! 

"Jag tror att du är helt fel ute genom att ge henne 200%. Om du ger henne så mycket, hur ska hon kunna ta till sig detta tror du? Går det? Finns det möjlighet för henne att andas och bara få vara en liten stund? Finns det möjlighet för henne att bara få vara tillsammans med dig, att ni ger varandra chansen att lyssna på varandra?" 

Ja jag vet att det är fel att ge henne 200% och jag klarar inte det. Det är där skuldkänslorna kommer in.. Och skam för att jag befann mig i det skick jag var..

Jag tänker att nu får hon ju 100% av mig och maken här. Sen kommer lillasyster. Hur ska jag kunna ge båda lika mycket utan att försumma någon av dem? (Men jag tror att vi allihop här hemma ser så mycket fram emot detta barn att vi alla är lika fokuserade på att hjälpas åt och vilja ta hand om bebis. Även storasyster. Så i slutändan blir det väl bra. Men mina hjärnspöken finns där. Och jag blir orolig ifall någon skulle bekräfta dem. Det är där mina problem ligger. )

"Om du ger henne 200%, tror du då att hon kommer få utvecklas i egen takt? Tror du att hon kommer få känna sig säker och trygg i sig själv och tro på sig själv? Jag är rädd för att du blir som ett skyddsnät för henne och det kommer hindra hennes utveckling att kunna bli en stark kvinna. Din tanke är fin men jag tror att det blir för mycket för henne.

Det räcker att du är precis en så fin mamma som jag tror att du är. Ge henne chansen att själv komma till dig och be om saker när hon behöver det. Du behöver bara ge henne kärlek och visa att hon är fin som hon är. Ge henne verktygen för att utvecklas till stark och god människa. Låt henne få uppleva en härlig barndom när hon är hos dig. 
Ge henne chansen att själv få känna att det är så mycket bättre att vara med dig än sin pappa."

Ja du har så rätt i det du skriver. Jag håller med dig. Och det är så jag tänker när jag "mår bra".. Men ibland så blir jag orolig över att min dotter kommer att misstolka mig eller mitt agerande pga saker hon hört på andra sidan. Och där börjar jag analysera och tänka "vad borde jag ha gjort i stället" osv.. Vilket kanske är fel.. Men varför jag tänker på det sättet vet jag inte.. Jag kanske behöver tro och lita mer på mig själv..  Är jag på ruta ett igen? 

Innan graviditeten så hade jag läget med mig själv i kontroll och jag kände verkligen att jag var harmonisk och kunde kontrollera mina tankar och känslor i den mån jag ville/behövde. Men det har hänt en del i knoppen och kroppen hos mig ju. Och sen så kommer det att ske ganska så stora förändringar i dotterns liv både hos oss nu när hon blir storasyster och även hos pappa. (Han ska gifta sig i samma veva som jag ska föda. Med en kvinna från utlandet som aldrig träffat vårt barn.) Och dessutom ska dottern börja förskoleklass till hösten som också innebär förändringar för henne och oss rent praktiskt. 

 

Vad härligt att jag kan bidra med något som kanske kan få dig att må bra igen, tack för att du sa detta   

Samtidigt känner jag att jag är ute på djupt vatten när jag pratar med dig. Risken finns att jag gör det värre. Men min intention är att du ska må bra igen. Jag kände verkligen att din trådstart berörde mig.

Jag har hört att om man har svårt för att känna glädje, så kan en orsak vara att man inte vågar känna sig ledsen, att gråta. Det går inte att bara stänga av några känslor, det är över hela registret som gäller. Det är därför jag bland annat vill att du nu tillåter dig att känna sorg och ledsna känslor istället för att känna skuld och skam. 

Låt känslorna berätta för dig vad som känns bra eller dåligt för att kunna förstå mera. Skuld och skam är bedömningar du gör på dig själv. Du är inte ensam om detta. Vi är så marinerade i att tilldela oss detta sedan vi var små barn.

Så tillåt dig att få känna alla sorts känslor. 

Istället för att vara i nuet och leva i nuet så har du valt att älta och älta det som varit. Du har omedvetet valt att ge dig hårdaste straffet du bara kan genom att tillåta dig att känna skuld och skam. Och nu har du även valt att ge dig dubbelt så hårt straff, du ska inte bara leverera 100%. Nej det duger inte, det ska vara en helt omöjligt nivå på straffskalan. Det ska vara 200%.

Och det fina med det hårda straffet, vet du vad det är? Jo, det är att det kommer bli helt hopplöst för dig att klara av det. Så då kan du tilldela dig ännu mer skuldkänsla. Nu ska du skämmas över att du inte kan leverera det du just har tilldelat dig. 

Det finns bara en som ställer så hårda krav på dig just nu när det gäller kommande familjelycka, och det är du. Jag tror att du är som en tryckkokare just nu när det gäller att få visa kärlek och närhet. Öppna locket försiktigt så ska du se att din kärlek och omtanke kommer räcka till alla i familjen. Och även till dig om du tillåter det. Det är du själv du ska fokusera på just nu, så du kommer i balans och kan ge dig en ärlig chans att få leva ett bra liv.

Du behöver inte grunna på hur du ska fördela din kärlek mellan barnen, det ordnar sig och det kommer lösa sig helt naturligt om du vågar släppa det förflutna och istället leva här och nu. När du släpper det förflutna försvinner skammen och du kan leva just nu. Det du gör i dag är avtryck som sätts i din historiebok. Inte vad du tänker eller dömmer dig till. 

Det finns inget att bekräfta ts. Din oro är helt obefogad. Låt din kärlek till din dotter få göra avtryck i hennes historiebok. Ha en nära kontakt med henne och våga prata om allt möjligt. Då skapar du en stark grund mellan er. Hon kommer inte döma dig, hon vill bara känna sig älskad av dig. Hon vill känna att hon är fin som hon är i dina ögon. Hon vill känna trygghet genom dig. Hon vill få känna sig stark och fri genom att du vågar låta henne få flyga och tro på sig själv. Hon vill inte ha en mamma som lider över vad som hänt. När tiden är mogen kommer hon förstå dig och hon vill också bli den starka och fria kvinna som du vill vara.

Så släpp det förgångna och börja med nuet. Ups... där försvann det. Nuet försvinner hela tiden men det kommer hela tiden ett nytt nu. Gör något bra av nuet som kommer till dig hela tiden. Passa på att forma det som du vill ha det. I dag har du helt andra förutsättningar än för sex år sedan. Om sex år har du ännu mera kunskap och erfarenhet. Men just i dag gör du det som är bäst för dig och din familj med de förutsättningar du har. Så är det för oss alla.

Du kan bara göra ditt bästa när det gäller relationen mellan dig och dottern. Men ingen overkill nu, inga 200%. Du behöver även kunna sätta gränser. Det gäller bara att förklara varför man inte får göra hur man vill som barn.

Se till att ni trivs bra ihop när hon är hos dig. Närhet, kärlek, empati, lyhörd är några saker som är bra grundpelare. Mår hon bra hos dig så skapar du en bra grund för att kunna ta itu med vad som hände för sex år sedan. Jag tror inte hon kommer döma dig och det finns ingen anledning till varför du ska vara inställd på att få höra det heller. 

Våga tro att förändringarna för henne kommer bli positiva. Visst är det kul att vara storasyster. Förskolan kan bli  jättekul.

Bra att du kom in på detta nu för jag frågade dig förut om det. Lägg nu inga värderingar i dina svar.

Nä du behöver inte vara orolig. Känns skönt med en medmänniska som "lyssnar". Ibland behöver man någon annans syn på saker och ting. Så jag bara uppskattar det. :)

  

Tryckkokare Ja det var en bra beskrivning!

Jag förstår verkligen vad du menar.

Jag ser väldigt mycket fram emot detta barn att det nästan känns "fel" med glädje. Som att jag inte förtjänar att vara glad för att mitt tidigare liv såg ut som det gjorde. Men ja där känner jag fel. Jag bör tänka att jag ska vara glad att jag FÅR EN CHANS att uppleva den glädje som gick förlorad med barn nr 1. Men denna gången får hon vara med och se vilken fin mamma jag EGENTLIGEN ville vara FÖR HENNE MED! Allt sitter i huvudet.. Det är det jag menar. Att livet blir ibland vad man gör det till.. Ibland en självuppfyllande profetia..