• Anonym (Kaos)

    Min dotter skär sig =(

    Jag lever helt själv med min dotter och hon har ingen som helst kontakt med sin pappa.
    Anledning till detta är den fysiska och psykiska misshandeln han utövat mot henne, grov sådan.
    (Historien med honom är lång och hemsk..)


    Hon mår riktigt dåligt, då allt kommit i kapp henne (Hon är 13 år) och hon har fullt med hat i sig, är arg mestadels och mår skit!


    För någon månad sedan upptäckte jag att hon skurit sig för första ggn, 


    Jag blev chockad naturligtvis och försökte med alla medel och få hjälp...svaret, en väntetid på 14-20 veckor på BUP! 
    Deras svar var även att hon skulle utredas av skolkuratorn innan, för att se om läget va så allvarligt som det verkade (??!!) Jag som mamma anser att det ÄR vansinnigt allvarligt!!


    Jag är konstant orolig, har gömt alla rakhyvlar hemma, knivar, saxar och annat är kvar ..
    Men jag vet ju, att rakhyvlar kan hon ta hos sina kompisar, det finns ju överallt!


    Hon får inte låsa när hon är på toa, hon ska visa kroppen ett par ggr i veckan, armar och ben..


    Hon går till kuratorn ett par ggr i veckan. Har fortfarande inte hört något från BUP och då har jag ringt ibland 2-3 ggr på en vecka.


    Hon har 3 ggr efter den första ggn, skurit sig.

    Jag har tappat kontrollen, när hon  hamnar i sina svackor, är hon arrogant, lyssnar inte och jättesvår att få kontakt med...och en sådan kväll var det i går, det slutade med att hon kvart över 10 i går kväll drog till en kompis och där sov hon i natt..Idag ska hon vägra skolan sa hon...


    Jag är villrådig, har inte en aning om vad jag ska göra!! Rynkar på näsan

    Jag kan inte sluta sätta gränser, jag kan inte låta bli att fortsätta tala om för henne vad som är rätt och fel, kan inte sluta att uppfostra henne och när jag gör detta, blir hon rabiat och vill dra hemifrån, hon kan inte ta mothugg och inte ta till sig min "uppfostran".

    Det är skittufft att dra detta alldeles själv, har ingen familj på plats och visst har jag vänner...men de har sina familjer med barn..och så också de tonåringar.

    Jag vill nog mest med detta inlägg få svar från andra föräldrar som har tonåringar som skär sig, som inte mår bra...hur gör ni, hur löser ni det??


    Oh, det blev lite osammanhängande text Obestämd


     


     


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-03-06 08:22

    Efter att ha startat tråden, har jag tänkt om massor. Många har gett mig en annan syn på det hela och jag är grymt tacksam över det!

    Vi reagerar alla olika i krissituationer och som anhörig, framför allt förälder, är det fruktansvärt att se sitt barn göra sig själv illa!

    Det finns ingen regelbok, eller manual på hur man ska hantera saker eller hur man ska hjälpa och stötta, för det är från person till person vad som passar...en del har skrivit att de har velat bli lämnade ifred i sin ångest och det är just det som hjälpt dem, andra har skrivit att bry dig så mycket det bara går, vaka och ligg på...

    Men jag har valt att backa, för jag får utgå från vad jag tror är bäst för min dotter och hon tycker INTE om att jag varit för på..

    Tack alla för svaren, en del har hjälpt mig massor!
  • Svar på tråden Min dotter skär sig =(
  • MLB

    Du kan inte ändra det förflutna, men du kan påverka framtiden.

    Har du själv fått någon hjälp efter relationen? Om du förbannar dig själv för situationen ska du söka hjälp för alla inblandades skull. Ifall du tänker göra det, bra. Ifall du tvekar hoppas jag att jag kan övertyga dig genom att skriva att din dotter med största sannolikhet märker det och att det kan vara en bidragande orsak till att hon sluter sig. Hon vill inte att du ska må ännu sämre. Perspektivet att du skulle få bättre möjligheter att hjälpa henne om hon öppnar sig och att ni därmed skulle komma ur situationen snabbare saknas för henne.

  • MikNis
    Anonym (Kaos) skrev 2014-03-03 11:52:00 följande:

    Så ditt råd är att jag ska fortsätta krama henne och tala om att jag älskar henne över allt annat...för att sen vända hennes beteende ryggen åt?


    Du vet ju inte vår historia alls och kan va lite svårt då att yttra sig om den..Har man suttit själv i ett självskadebeteende kan jag förstå att man reagerar utifrån det jag skriver...det finns andra i tråden som har haft samma beteende, men som skriver annat än vad du gör..


    Alla hanterar vi saker på olika sätt.
    Jag har även skrivit som svar på vissa inlägg att jag tar åt mig åt allt som i skriver, så som detta med att låta henne a ha olåst dörr, checka av hennes kropp osv..har du läst mina svar till de tidigare inläggen, så ser du även där att jag skrivit att jag får tänka om...alla svar här är viktiga för mig, men att attackera mig, är inte ok!


    Alla har sin rätt att skriva och alla har rätt att reagera, men jag har skrivit HUR jag har hanterat det hittills....det innebär inte att jag kommer fortsätta med det..som sagt, det finns ingen utbildning på hur man ska bete sig i en sån här situation, alla föräldrars mardröm!


    Faktum är att hennes beteende inte är relevant, utan det är orsaken till det som är relevant och måste hanteras.
  • Anonym (Kaos)
    Anonym (en mamma) skrev 2014-03-03 11:53:14 följande:
    Nu har ju din dotter kanske inga neuropsykiatriska funktionshinder eller liknande, utan problemen bottnar i en traumatisk historia. Men jag tipsar ändå om att googla/läsa lite om "problemskapande beteenden". Det handlar nämligen väldigt mycket om just hur vi "runt om" kan bemöta och själva agera kring olika problematiska situationer och beteenden. Jag upplever tankesättet som väldigt sunt, och det kan kanske också ge dig ett nytt perspektiv på vad kontroll egentligen är och hur och vem som kan kontrollera en situation. 

    Sedan så föreslår jag att du försöker ge dottern lite andrum och plats. Tänk på ett djur, eller ett barn, eller dig själv. Hur reagerar du om nån annan kommer fram till dig och frågar "hur mår du? hur mår du? svara mig! berätta nu! vad tänker du på????". Jämfört med hur du reagerar om någon stillsamt med ord och handling förmedlar "Jag finns här för dig. Du kan prata med mig om du vill. Kom till mig när DU är redo. Vi behöver inte prata, vi kan bara vara, jag finns här för dig." Ibland är en kram så mycket viktigare än prat. I synnerhet från en mamma. 

    Tack för det tipset, ska absolut kolla upp det!


    Och visst är det som du skriver och va mycket lättare det är att förstå när man ser det såhär..


    Som jag skrev tidigare så har måna inlägg här fått mig att tänka om, att se det från en annan synvinkel, jättenyttigt och jag tar tacksamt mot alla råd och "omvändande tankar"


    Jag Finns ju här hela tiden för henne, Alltid! Och det pratar jag med henne om också, spelar ingen roll vad det är så kan hon komma till mig, dessvärre har hon valt bort mig som bollplank och det kan jag köpa, då hon säger att hon vill inte prata med nån hon känner och står nära, så där har hon kuratorn till hjälp.

  • Nitor

    Eftersom du känner att du har tappat kontrollen så skulle jag tro att det första målet är att nå henne. Nå henne med kärlek och empati.

    Att ställa krav eller villkor på henne innebär att hon kan göra revolt eller underkasta sig. Inget av det är något bra eller hållbart. Men jag förstår även att du är i en väldigt svår situation. 

    Jag kan inte så mycket om självskadebeteende men jag har för mig att främsta orsaken kan vara att man vill bli hörd och sedd. Så se och lyssna på henne så mycket det går. Men jag tror att det får bli små steg så hon inte ser dina närmanden som ett hot.

  • Anonym (Kaos)
    MLB skrev 2014-03-03 11:55:56 följande:
    Du kan inte ändra det förflutna, men du kan påverka framtiden.

    Har du själv fått någon hjälp efter relationen? Om du förbannar dig själv för situationen ska du söka hjälp för alla inblandades skull. Ifall du tänker göra det, bra. Ifall du tvekar hoppas jag att jag kan övertyga dig genom att skriva att din dotter med största sannolikhet märker det och att det kan vara en bidragande orsak till att hon sluter sig. Hon vill inte att du ska må ännu sämre. Perspektivet att du skulle få bättre möjligheter att hjälpa henne om hon öppnar sig och att ni därmed skulle komma ur situationen snabbare saknas för henne.

    Sant!


    Vi .. eller jag, försöker påverka framtiden, antagligen på ett helt fel sätt! Är medveten om det nu..
    Jag visar inte henne hur jag mår själv, felet jag gjort är väl mer att jag "hängt henne i hasorna" och naturligtvis slår hon bakut!


     

  • Anonym ("gå före")

    Jag har ett tips, som dock är orättvist att använda och leder till att andra hamnar längre bak i kön som har samma behov av hjälp som din dotter. Om du är på riktigt rädd för att hon ska begå självmord så tycker jag ändå att du kan använda det.
    Och det är att ringa till Bup och säga att din dotter beställt hem några konstiga tabletter på nätet. Sök runt lite själv efter vilken slags tabletter som du kan tänka dig att din dotter kunnat tänka sig ta. Tabletter som stillar hunger (för bantning), antidepressiva, berusningstabletter eller vad som nu kan tänkas passa in. Ta reda på hur de ser ut och beskriv dessa för bup. Uttryck din stora oro för det här med tabletterna och att du inte vet om hon tagit dem innan och att det bara var ren tur att du hittade dessa. Ni behöver inte ta med er tabletterna in och dottern behöver inte förklara varför hon hade tabletter- bara hur hon mår och vad hon tänker.
    Ni kommer få åka in fortare än ögat.

  • Anonym (Skitprat)
    Anonym (Mimmi) skrev 2014-03-03 11:32:49 följande:

    Som tjej med självskadebeteende så tycker jag att du handlar förjävligt. 
    När en mår såpass dåligt att en medvetet väljer att skada sig själv så mår en inte bättre av att omyndighetsförklaras och kränkas genom att tvingas ha olåst dörr på toaletten och ständigt övervakas. Jag kan garantera dig att det enda som kommer att hända är att hon hittar nya sätt att skada sig själv på samt att hon börjar må sämre av att du behandlar henne såsom du gör. 

    Sen är det naivt att tro att du vet varför hon mår dåligt: ja du har dina misstankar men SLUTA bete dig som om du ÄR din dotter. Får sjuka obehagskänslor av att läsa dina poster för de skriker översitteri och jag minns så väl hur det var att ständigt förminskas till att vara "ett fall" i början av BUP, SOC och LVU-cirkusen. ALLA - såväl min familj som de professionella jag mötte - behandlade mig som ett fall snarare än en människa och jag skulle SÅ mycket behövt att åtminstone min familj erkände att jag var människa framför något annat. 

    Förstår att du inte vill något annat än att hon ska må bra och jag förstår din reaktion som mamma men snälla försök att bara vara där för henne och sluta skuldbelägga henne (ja det är det ju gör när du handlar såsom du gör, tyvärr). Hon behöver en mamma, inte ytterligare en kontrollerande myndighetsperson som inte innehar tillit mot henne. 


    Det där är skitprat.

    Att skära sig ska TYDLIGT markeras att det är fullständigt oacceptabelt.

    Ts, fortsätt du att vaka som en hök! Om det behövs; gör redigt allvar i saken och stanna inne med dottern en vecka då hon inte får vara ifred en sekund.
  • Anonym (Skitprat)
    Anonym (Skitprat) skrev 2014-03-03 12:04:19 följande:
    Det där är skitprat.

    Att skära sig ska TYDLIGT markeras att det är fullständigt oacceptabelt.

    Ts, fortsätt du att vaka som en hök! Om det behövs; gör redigt allvar i saken och stanna inne med dottern en vecka då hon inte får vara ifred en sekund.
    Så kommer hon INTE att vilja ha det igen, så då slutar hon skära sig.

    Annars blur det samma visa en gång till säger du.
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Skitprat) skrev 2014-03-03 12:04:19 följande:
    Det där är skitprat.
    Att skära sig ska TYDLIGT markeras att det är fullständigt oacceptabelt.

    Ts, fortsätt du att vaka som en hök! Om det behövs; gör redigt allvar i saken och stanna inne med dottern en vecka då hon inte får vara ifred en sekund.
    Fruktansvärt inhuman syn på självskadebeteenden du har. 
    Givetvis ska det inte gå omärkt förbi men det ska ALDRIG bestraffas. 
  • Anonym (Kaos)

    Anonym ("gå före")

    Jag har ett tips, som dock är orättvist att använda och leder till att andra hamnar längre bak i kön som har samma behov av hjälp som din dotter. Om du är på riktigt rädd för att hon ska begå självmord så tycker jag ändå att du kan använda det.
    Och det är att ringa till Bup och säga att din dotter beställt hem några konstiga tabletter på nätet. Sök runt lite själv efter vilken slags tabletter som du kan tänka dig att din dotter kunnat tänka sig ta. Tabletter som stillar hunger (för bantning), antidepressiva, berusningstabletter eller vad som nu kan tänkas passa in. Ta reda på hur de ser ut och beskriv dessa för bup. Uttryck din stora oro för det här med tabletterna och att du inte vet om hon tagit dem innan och att det bara var ren tur att du hittade dessa. Ni behöver inte ta med er tabletterna in och dottern behöver inte förklara varför hon hade tabletter- bara hur hon mår och vad hon tänker.
    Ni kommer få åka in fortare än ögat.

    -------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

    Av nån anledning fick jag inte med ditt inlägg vid taggning.

    Blir bestört när jag läser ditt inlägg. I det hela säger du att jag ska be min dotter ljuga?


    Självklart vill jag att hon ska få hjälp snabbt, men inte på det sättet...

Svar på tråden Min dotter skär sig =(