• Anonym (Kaos)

    Min dotter skär sig =(

    Jag lever helt själv med min dotter och hon har ingen som helst kontakt med sin pappa.
    Anledning till detta är den fysiska och psykiska misshandeln han utövat mot henne, grov sådan.
    (Historien med honom är lång och hemsk..)


    Hon mår riktigt dåligt, då allt kommit i kapp henne (Hon är 13 år) och hon har fullt med hat i sig, är arg mestadels och mår skit!


    För någon månad sedan upptäckte jag att hon skurit sig för första ggn, 


    Jag blev chockad naturligtvis och försökte med alla medel och få hjälp...svaret, en väntetid på 14-20 veckor på BUP! 
    Deras svar var även att hon skulle utredas av skolkuratorn innan, för att se om läget va så allvarligt som det verkade (??!!) Jag som mamma anser att det ÄR vansinnigt allvarligt!!


    Jag är konstant orolig, har gömt alla rakhyvlar hemma, knivar, saxar och annat är kvar ..
    Men jag vet ju, att rakhyvlar kan hon ta hos sina kompisar, det finns ju överallt!


    Hon får inte låsa när hon är på toa, hon ska visa kroppen ett par ggr i veckan, armar och ben..


    Hon går till kuratorn ett par ggr i veckan. Har fortfarande inte hört något från BUP och då har jag ringt ibland 2-3 ggr på en vecka.


    Hon har 3 ggr efter den första ggn, skurit sig.

    Jag har tappat kontrollen, när hon  hamnar i sina svackor, är hon arrogant, lyssnar inte och jättesvår att få kontakt med...och en sådan kväll var det i går, det slutade med att hon kvart över 10 i går kväll drog till en kompis och där sov hon i natt..Idag ska hon vägra skolan sa hon...


    Jag är villrådig, har inte en aning om vad jag ska göra!! Rynkar på näsan

    Jag kan inte sluta sätta gränser, jag kan inte låta bli att fortsätta tala om för henne vad som är rätt och fel, kan inte sluta att uppfostra henne och när jag gör detta, blir hon rabiat och vill dra hemifrån, hon kan inte ta mothugg och inte ta till sig min "uppfostran".

    Det är skittufft att dra detta alldeles själv, har ingen familj på plats och visst har jag vänner...men de har sina familjer med barn..och så också de tonåringar.

    Jag vill nog mest med detta inlägg få svar från andra föräldrar som har tonåringar som skär sig, som inte mår bra...hur gör ni, hur löser ni det??


    Oh, det blev lite osammanhängande text Obestämd


     


     


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-03-06 08:22

    Efter att ha startat tråden, har jag tänkt om massor. Många har gett mig en annan syn på det hela och jag är grymt tacksam över det!

    Vi reagerar alla olika i krissituationer och som anhörig, framför allt förälder, är det fruktansvärt att se sitt barn göra sig själv illa!

    Det finns ingen regelbok, eller manual på hur man ska hantera saker eller hur man ska hjälpa och stötta, för det är från person till person vad som passar...en del har skrivit att de har velat bli lämnade ifred i sin ångest och det är just det som hjälpt dem, andra har skrivit att bry dig så mycket det bara går, vaka och ligg på...

    Men jag har valt att backa, för jag får utgå från vad jag tror är bäst för min dotter och hon tycker INTE om att jag varit för på..

    Tack alla för svaren, en del har hjälpt mig massor!
  • Svar på tråden Min dotter skär sig =(
  • MikNis
    Anonym (Skitprat) skrev 2014-03-03 12:04:19 följande:
    Det där är skitprat.
    Att skära sig ska TYDLIGT markeras att det är fullständigt oacceptabelt.

    Ts, fortsätt du att vaka som en hök! Om det behövs; gör redigt allvar i saken och stanna inne med dottern en vecka då hon inte får vara ifred en sekund.
    Ok på vilket sätt löser det problemet?

    Att hon slutar skära sig?  
    eller att hon får hanterat traumat? 
  • Anonym (Skitprat)
    MikNis skrev 2014-03-03 12:08:12 följande:
    Ok på vilket sätt löser det problemet?

    Att hon slutar skära sig?  
    eller att hon får hanterat traumat? 
    På det vis som beskrivs i inlägget under.
  • Anonym (Skitprat)
    Anonym (Mimmi) skrev 2014-03-03 12:06:31 följande:
    Fruktansvärt inhuman syn på självskadebeteenden du har. 
    Givetvis ska det inte gå omärkt förbi men det ska ALDRIG bestraffas. 
    Det är inte straff. Det är en fullständigt logisk konsekvens om du vill skydda ditt barn.

    Om nån annan ville skära i ditt barn, skulle du lämna dem ensamma då? Naturligtvis inte, eller hur?

    Då ska du inte lämna henne ensam nu heller.
  • Anonym (Kaos)
    Anonym (Skitprat) skrev 2014-03-03 12:04:19 följande:
    Det där är skitprat.
    Att skära sig ska TYDLIGT markeras att det är fullständigt oacceptabelt.

    Ts, fortsätt du att vaka som en hök! Om det behövs; gör redigt allvar i saken och stanna inne med dottern en vecka då hon inte får vara ifred en sekund.

    Jag vakar, men jag vakar backandes från och med nu.


    Nej, det ÄR inte acceptabelt och det har jag markerat med, att jag inte stöttar hennes beteende och det rådet fick jag från kuratorn, MEN i det, är det också viktigt att samtidigt försöka få henne att förstå ATT jag finns där och älskar henne...så sett är det väl det enda jag har fixat hittills..


    Det är inte mindre frustrerande och ja, jag tappar väl sanset ibland ..


    Men det går inte att hålla henne inlåst, det gör henne bara mer arg och hatisk och det behöver hon inte just nu, samt att mår hon inte bra psykiskt, så försvinner det knappast efter en veckas inlåsning med mig...


     

  • Anonym (Skitprat)
    Anonym (Mimmi) skrev 2014-03-03 12:06:31 följande:
    Fruktansvärt inhuman syn på självskadebeteenden du har. 
    Givetvis ska det inte gå omärkt förbi men det ska ALDRIG bestraffas. 
    Samma syn som vården då. Det kallas extravak.

    Man lämnar inte självfarliga personer ensamma, det säger sig självt.
  • Anonym (Skitprat)
    Anonym (Kaos) skrev 2014-03-03 12:11:55 följande:

    Jag vakar, men jag vakar backandes från och med nu.


    Nej, det ÄR inte acceptabelt och det har jag markerat med, att jag inte stöttar hennes beteende och det rådet fick jag från kuratorn, MEN i det, är det också viktigt att samtidigt försöka få henne att förstå ATT jag finns där och älskar henne...så sett är det väl det enda jag har fixat hittills..


    Det är inte mindre frustrerande och ja, jag tappar väl sanset ibland ..


    Men det går inte att hålla henne inlåst, det gör henne bara mer arg och hatisk och det behöver hon inte just nu, samt att mår hon inte bra psykiskt, så försvinner det knappast efter en veckas inlåsning med mig...


     


    Såklart blir hon arg. Det spelar ingen roll. Du måste skydda henne. Det är det enda viktiga.
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Skitprat) skrev 2014-03-03 12:13:03 följande:
    Samma syn som vården då. Det kallas extravak.
    Man lämnar inte självfarliga personer ensamma, det säger sig självt.
    Att vara professionell vårdperson och familj är inte samma sak, och det hoppas jag du förstår.
    Det är inte ens i närheten av samma svek att vara övervakad av vården som av sin familj. 
  • Anonym (Kaos)
    Anonym (Skitprat) skrev 2014-03-03 12:11:33 följande:
    Det är inte straff. Det är en fullständigt logisk konsekvens om du vill skydda ditt barn.
    Om nån annan ville skära i ditt barn, skulle du lämna dem ensamma då? Naturligtvis inte, eller hur?
    Då ska du inte lämna henne ensam nu heller.

    Fast, det jag har lärt mig är att ett sånt här beteende kan hålla på i åratal!


    Ska jag låsa in henne i åratal?


    Jag kan förstå hur du tänker så sett och ja, det är sjukt jobbigt att veta att det kan ske när som, vart som helst!
    Men, jag kan inte låsa in henne för evigt..


    Man låser inte in ett barn som någon annan vill skära, man tar hand om förövaren då...
    Här måste jag på nåt sätt skydda henne från sig själv och det är skillnad..

  • MikNis
    Anonym (Skitprat) skrev 2014-03-03 12:06:25 följande:
    Så kommer hon INTE att vilja ha det igen, så då slutar hon skära sig.
    Annars blur det samma visa en gång till säger du.
    eller att personen väljer en slutgiltig lösning på lidandet...  

    I klartext självmord.

    PS du är en idiot DS 
  • Anonym (Skitprat)
    Anonym (Mimmi) skrev 2014-03-03 12:15:08 följande:
    Att vara professionell vårdperson och familj är inte samma sak, och det hoppas jag du förstår.
    Det är inte ens i närheten av samma svek att vara övervakad av vården som av sin familj. 
    Nu har jag sagt vad som funkar.

    Att jamsa med är inte alltid det bästa.

    Ts, lycka till.
Svar på tråden Min dotter skär sig =(