Hur långt mellan barnen?

Jätteintressant. Tack. Nåt tips på hur man kan googla om detta?

Låter väldigt mycket  Martensen-Larsen och Schönbeck (som inte direkt verkar vara särskilt vetenskaplig i sitt teoribygge). Populärlitteratur i ämnet finns det som sagt en del, men rätt lite vetenskaplig forskning. Kan du inte ge exempel på vetenskapliga källor som stödjer detta?

Jag hindrar dig inte alls att lägga fram vetenskapliga källor som hävdar annorlunda.

Mina äldsta två är det 20 månader emellan, de är nu 5 år och 4½ månader respektivs 3 år och 8½ månader. Det har varit och är fortfarande en del tjafs mellan dem. Storebror gillar att dra sin lillasyster i håret och vara taskig mot henne, ett riktigt busfrö. Men hon är ju inte helt oskyldig heller, så det blir att de bråkar mycket. 
Båda är helt underbara mot sin 3½-veckors lillasyster.  

Jag testar båda delar jag. Mellan 1 o 2 blev de 6år. Mellan 2 o 3 15månader. :)

Den enda som hävdar att det finns en optimal ålder här är du och du hävdar även att det finns gedigen vetenskaplig forskning som stöder detta. Det är liksom inte direkt märkligt att man då förväntar sig att du kan visa på just detta. Ovanstående inlägg låter som sagt väldigt mycket som Martensen-Larsen och Schönbeck, men jag kan givetvis ha fel. Jag förväntar mig dock att du har lite mer på fötterna än att hänvisa mig till google vilket du gjorde innan. 

5 månader? Jag skulle spontant säga "vänta och njut av och lär känna er son! :) 

Nu är våra barn 2 och 4 år, skiljer ganska precis 2 år på dem! 
Tror inte man kan generalisera när det "är bäst"...beror ju både på er som föräldrar, ert temperament och barnens?

Vi har en väldigt "krävande" 4-åring och en "mindre krävande" 2-åring...men det kan man ju inte veta innan, hur de blir som personer! ;) 

De har mycket kul ihop nu då 2-åringen börjat fatta tillsammanslekar med 4-åringen bättre, men de kan reta gallfeber på varandra med och bråka! Men mest har de glädje och nytta av varandra och tycker om varandra! :)

Vi har 20 månader emellan. För oss alla har det bara varit positivt. Har 4 år mellan mig och mitt syskon. (pga den magiska siffran 4) och vi har inte haft någon bra relation förens i vuxen ålder.
Våran lilla är nyss fyllda 1. Och våran stora blir snart 3. Kan säga att för ca 6 månader sedan hade det inte varit optimalt för henne att få ett syskon. Men jag tror absolut att det hade kunnat fungera nu.
Jag tror att det är väldigt individuellt. Vårat första barn var och är ett superenkelt barn. Vi hade kunnat haft trillingar utan problem om alla var som henne.
Vårat andra barn har vi också haft en enorm tur med. Sover bra, äter bra och är ganska enkla att underhålla för det mesta.

Så tror att allt spelar in. Hur mycket  man orkar som förälder. Tror inte det finns någon ålder som är mer rätt eller fel än någon annan. Det är upp till föräldrarna att se till att det fungerar.

Jag känner min mans kusiner och de är 4 barn ungefär lika tätt som vi har våra barn 1-2 år emellan.
Och dessa barnen är nu vuxna och har mycket roligt ihop och har mycket bra kontakt med varandra. 
De verkar alltid ha haft roligt ihop. 

Trygghet, gemenskap och att alltid ha någon att leka med och prata med tror jag passar in på att ha barnen tätt. 
De har mycket roligt ihop och älskar varandra.

Visst kivas det mer och det är mer konkurrens men man får se till som förälder att lösa detta och att alltid kunna se till så att alla får lika mycket uppmärksamhet eller så att ingen känner sig utanför. 
Att lösa konflikter och vara ute mycket med sina barn tror jag på, samt att ha egna rum till barnen. 
Sen kan jag tycka att det blir svårare att räcka till om man har många barn, och att man måste känna att man orkar och har tid för alla och sig själv. 
2 barn tätt är ju lättare än 4 barn tätt, sedan kan könet på syskonen spela stor roll. 
jag tycker att pojke och flicka inte kivar lika mycket som pojke och pojke men samtidigt har de med samma kön ut mer ut av varandra och leker mer tätt ihop.

Jag tror att det också för barnets skull spelar stor roll hur det är som person. Vår äldsta fick lillebror när hon var två år. Det gick bra på det stora hela, hon var lite svartsjuk ibland första året men det funkade med henne att "behöva" bli stor i förtid (ja, det har vi ju konstaterat i efterhand att förväntningarna på henne ökade). Däremot lillebror hade inte mått bra av att fått syskon vid två eller ens runt tre år, då han haft ett enormt närhetsbehov av mig och varit enormt mammig.