Att bli familjehem för en nyfödd

Ni måste absolut säga nej till detta. Ni är INTE rätt familj för detta barn, ni måste förstå det innan det är för sent för det lilla barnet.

Ni bör gå vidare och försöka adoptera istället, inte ta andras barn och försöka göra till ert!

Fattar inte vad soc håller på med när dom gör såhär!!! Iditoter!

Jättefint av er att ha vilja, ork o kärlek att hjälpa detta lilla barn att få en ärlig chans i livet! Lycka till!!

Till NEJ snälla lägg av .

Vi blir familjehem med insikten att vi skulle älska barnen som kom till oss som våra egna , ta dem till vårt hjärta men kunna släppa dem dagen efter. Det är så man går in i ett familjehemskap. Jag har aldrig tänkt tanken att TA ngn annans barn däremot finns som en trygg vuxen och famlj för ett barn som behöver detta. 
Och de barn finns men det verkar du inte vilja medge.

Finns alltför många familjehem som inte inser att det är ett JOBB dom utför och inget annat. Barnet SKA hem igen, det är målet. Har man inställningen att man ska "ta till sig barnet som sitt eget" så kommer man medvetet eller omedvetet att försvåra både umgänge och hemflytt!

Så ÄR det och dessa människor ska INTE ta på sig uppdrag som familjehem då dom inte har förstått syftet!

Barnen blir de stora förlorarna, de giriga familjehemmen sk*ter såklart i vilket!

så det skulle enligt dig vara bättre att dessa barn hamnade på barnhem utan någon vuxen att knyta an till - eftersom de så småningom kanske kommer hem till sina biologiska föräldrar?

för familjehem ska bara vara förvaring av barn?!

Nej, inte på barnhem. Men hos familjehem som FÖRSTÅR syftet och det arbete dom är (väl) betalda att utföra!

Ts är INTE ett sådant hem, men det finns såna hem - använd dom istället! För barnens bästa som det så fint heter!

Det är förstås ett stort och knivigt känslomässigt dilemma för varje familjehem. Men personligen hoppas jag de här barnen får obegränsat med kärlek och att familjehemmen just ser dem som sina egna barn. Vad är annars resultatet om de biologiska föräldrarna aldrig får hem sina barn igen, oberoende av anledning? Att dessa barn känt sig ovälkomna och oälskade både i den gamla och nya familjen. Det vore värre än alla andra alternativ. Så även om sitsen är känslomässigt slitande för både bioföräldrar och familjehemsföräldrar ligger det i barnens intresse att få känna sig älskade och det är barnens bästa som ska stå i fokus. Det måste bara få vara så. Tacka gudarna för att det finns familjehem som resonerar så, med kärlek.

Tror inte det finns ett enda familjehem som egentligen resonerar så, däremot försöker dom såklart göra allt dom förmår för att inte förlora sin inkomst, vad ska dessa familjer då försörja sig av?

Barnen SKA hem i de allra flesta fall. Tyvärr blir det inte alltid så och det beror allt som oftast på soc inkompetens och på familjehemmets illvilja mot de placerade barnen. Alltså att de försvårar umgänge och därigenom hemflytt.

Vips så har 3 år passerat och det börjar pratas om vårdnadsöverflytt. STACKARS dessa misshandlade barn!

Har 2 av dessa vidriga familjehem i mitt närområde och jag lider verkligen med de barn som är placerade där. Dagligen blir barnen manipulerade och får höra hur odugliga deras bioföräldrar är. Allt för att försvåra för barnens hemflytt. Så hemskt!
Barnen är mellan 10-15 år och har bott hela sitt liv med sina föräldrar, nu får dom spendera varje dag med att försvara sina föräldrar. Så ska dom inte behöva ha det. Låt barnen bo hemma och finns det svårigheter så kan det lösas i hemmiljön!

Det finns för många familjehem, de har för hög ersättning. Något måste göras för att rädda barnen som hamnar i soc och familjehemmens klor!

Problemet är väl snarare de familjehem som bara gör det för pengarna! Här handlar det ju om en uppriktig önskan att ta hand om ett barn. TS är medveten om den sorg som kan komma om bioföräldrarna skulle få tillbaka vårdnaden.

Det du beskriver låter hemskt! De personerna har ju uppenbarligen inte valt att bli familjehem för barnens skull.
...och NEJ! det är inte alls alltid bättre för barnen att bo hos bioföräldrarna, och det går inte alls alltid att lösa problemen i hemmiljön. Jag håller med om att det är det optimala om det är görbart, men en del barn far så illa hos sina biologiska föräldrar att Soc ingripande faktiskt kan vara en fråga om liv eller död.
Jag är medveten om att Soc inte alltid gör rätt, jag har sett det på väldigt nära håll faktiskt, men om man väljer att LVU:a en nyfödd utan att ens överväga utredningshem, då är det nog rätt illa och då är familjehem definitivt rätt insats.

Ts skriver:

"Min värsta farhåga i allt detta har alltid varit att fästa mig vid ett barn och sedan tas det ifrån oss....."

Därav bör ts satsa på att adoptera ett barn och inte ta hand om ett barn till låns.

Ingen kan veta på förhand om barnet kommer få flytta hem igen, man kan dock alltid hoppas på det om man har barnets bästa i åtanke - men jag tvivlar på att ts har det med tanke på meningen ovanför!