• weirdo

    varför kan man inte släppa ilskan mot förlossningspersonal en månad efter förlossning?

    Jag födde mitt barn mer än en månad sen nu. Jag hade alltid velat ha kejsarsnitt men p g a vestibulit valde att köra vaginalt (det tar bort den brukar man tro). Och kanske av ren nyfikenhet. I alla fall, så gick jag på Aurora och träffade läkare och kurator. Hela paketet! Mer än smärta (d finns smärtlindring för det), var jag orolig över att personalen skulle vägra mig smärtlindring eller ta beslut över mitt huvud.  De lovade att personalen var mycket proffsig och att de tog inga beslut över huvudet, och att jag skulle kunna få både tidig epidural och pudendusblockaden för att ta bort udden av båda öppningskedet och utdrivningsskedet. Att det sen fanns även en spruta man brukar ge när man syr, och den kunde man lägga innan för att inte känna den där svinont av när man spricker när huvudet går ur. 

    Väl där, fick jag epidural i normaltid för förstföderska (vid 4-5 cm), och sen när jag var öppen bad jag om pudendusblockad, men de började skjuta upp det mer o mer o sa "vi får se".. tills det var för sent och jag skrek efter det och var rabiat, skrek efter polisen och hjälp och kände mig enormt utsatt och maktlös och kunde inte gå därifrån. Barnet kom o d var bra med han och jag hade en andragradsbristning så inget märkvärdigt. Jag bedövades endast när jag skulle sys för att jag skrek på dem igen annars hade de säkert skitit i det med.

    Nu går jag runt och hyser enorm agg, får intrusiva minnen, kan inte släppa det, har pratat med typ alla läkare, ringer dem konstant ibland gråter jag förtvivlat på dem, ibland får jag träffa läkare men ingen säger varför. Istället fick jag remiss till psykolog för att hantera detta. Ska det vara såhär!?!? 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-05-03 14:05
    2014-05-03
    På psykiatriska avdelningen har jag fått en diagnos av PTSD. Denna pärs har såklart röjt upp minnen av gamla övergrepp som jag helst hade sluppit såhär i samband med denna lyckliga stunden.

    Jag mår fortfarande bra det mesta av tiden, tills jag får jättejobbiga momenter när jag slappnar av under dagen. Minnen av hur det vara att ligga där, känna sig maktlös, överkörd, under stor smärta, att önska sig att någon kunde komma o rädda mig men ingen kom... det utlöser jättestarka reaktioner, jag svettas, blir yr, vill gråta alternativt leta upp barnmorskorna och misshandla dem svårt i 12 timmar som de gjorde med mig, sen samlar jag mig och letar efter svar på hur det blev såhär och vad jag kunde gjort för att värja mig alt. få ett annorlunda resultat. Jag går och undrar vad som hänt på avdelningen efter att detta hände.

    Jag hade fått en tid för att höra från den ansvarige läkaren, vad hon ansåg hade hänt och varför. Men när jag kom dit med barn och killen, fick vi höra att hon var sjuk så vi fick åka hem igen o sen skulle VI ringa för att få en ny tid.

    Jag har i skrivaren en anmälan till IVO för felbehandling enl lex maria. Jag har fått diagnostiserade skador för detta, så jag tänker skicka nu. Jag orkar inte längre vänta på att först höra läkarens version, eller höra någon ursäkt från avdelningens ansvarige. Hon sa att "det var tråkigt att jag upplevde det så". Jag funderar på att starta/leta upp nån politiskt demonstration eller initiativ och börja engagera mig.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-05-22 10:08
    Äntligen fått träffa läkare och höra vad exakt som hände från henne. Hon fanns med i förlossningsrummet endast i slutet och upplevde att jag verkade känna en stark ångest som var absolut mycket utöver det vanliga eller accepterbara.

    Hon hade pratat i efterhand med BM och gav mig äntligen följande förklaringen:

    1. Jag hade faktiskt gjort allt rätt enligt det de förespråkar själva i termer av att läsa på, kontakta och prata med Aurora, samt bestämma med en läkare hur bäst smärtlindra utifrån det och skriva ett mycket tydlig förlossningsbrev

    2. de upptäckte inte mig som RIKTIGT förlossningsrädd = i behov av extrastöd så att ingen var förberedd

    3. BM hade aldrig lagt en sån blockad för att de numera inte längre tränas att lägga den MEDANS man föder, endast efter.

    4. Aurora och läkaren struntade i att meddela detta, utan sa att alla kan lägga en sån

    5. BM ville inte erkänna detta, utan körde över min vilja och sket i att tillkalla äldre BM som fanns på plats och som hade tränats även för det.

    6. Hon sket även i att informera mig om allt detta, utan valde att säga att "snart" och "vi får se sen" i tron att jag skulle lugna ner mig, vilket läkaren förstod resulterade i att jag upplevde att makt över min kropp hade fråntagits och dessutom lektes med

    Läkaren sa att hon hade snackat ordentligt med BM och att detta hade orsakat att nya tag togs i kommunikation med aurora samt att diskutera hur man hanterar patienter som är förlossningsrädda. Hon sa att om jag kör vaginalt nästa gång, skulle jag få planera allting och ha en BM specifikt tilldelat till mig, eller om jag valde kejsarsnitt såklart vore det det bästa.

    Hon beklagade sig jättemycket över vad som hade hänt, verkade genuint förargad att det kunde bli så, och jag vill tro och hoppas att detta inte händer igen. Jag fortsätter min PTSD behandling, det är jobbigt men jag kanske kan bli en bra glad mamma ändå.

  • Svar på tråden varför kan man inte släppa ilskan mot förlossningspersonal en månad efter förlossning?
  • Gena

    IVO har handläggningstid på flera år. De har inte ens betat sig igenom de ärenden de ärvde av HSAN. Så vill du ha svar bör du kontakta någon lokal patientnämnd eller patientombudsman.

  • Anonym (kajsalotta)

    Visst är det sorgligt, klart det är - när man inte lyssnas på o upplever att personalen behandlar en illa. Här har folk dock försökt förklara situationer, tom barnmorskor gett förklaringar på vad orsaken kan vara, men verkar som om dessa inte mottas alls. MEN - tänk på hur mycket energi som man sätter på detta ältande o funderande som man istället kunde sätta på att njuta av bebistiden. Högst troligen får man inga vettigare svar än det som här kommit upp, högst troligt hittas ingen syndabock, kanske efter ett år står ni o stampar på samma ställe ännu....DET skulle ju vara ännu jobbigare än att nu bara helt enkelt försonas vid tanken att det blev så här.  Fokusera ex på det som blev bra - slutresultatet.

  • Anonym (!)
    Anonym (kajsalotta) skrev 2014-05-02 07:41:24 följande:

    Visst är det sorgligt, klart det är - när man inte lyssnas på o upplever att personalen behandlar en illa. Här har folk dock försökt förklara situationer, tom barnmorskor gett förklaringar på vad orsaken kan vara, men verkar som om dessa inte mottas alls. MEN - tänk på hur mycket energi som man sätter på detta ältande o funderande som man istället kunde sätta på att njuta av bebistiden. Högst troligen får man inga vettigare svar än det som här kommit upp, högst troligt hittas ingen syndabock, kanske efter ett år står ni o stampar på samma ställe ännu....DET skulle ju vara ännu jobbigare än att nu bara helt enkelt försonas vid tanken att det blev så här.  Fokusera ex på det som blev bra - slutresultatet.


    Jo det är väl alltid det man vill, fast det är ju så mycket lättare sagt än gjort, eller hur? Man får ju inte trauman för att man inte har något bättre för sig, utan för att det händer något i kroppen och hjärnan, saker från förr väcks till liv, man är orolig att, om jag inte blev lyssnad på den här förlossningen, vad säger att jag kommer bli det nästa, osv.

    Jag är ändå glad att folk står på sig för att få förklaringar och ursäkter, ju fler som klagar, anmäler och kräver svar desto större chans är det att jag när jag väl föder inte behöver bli traumatiserad när det jag lovats körs över. Jag är stark på andra sätt, men i vårdsituationer kräver jag att då vara delaktig i det som händer med mig, tappar jag kontrollen väcks mina gamla trauman till liv och jag VET att det kommer sätta djupa spår om de inte respekterar min vilja.

    Förlossningsvården är åt helvete, barnmorskorna sliter ihjäl sig, kvinnor tar mer smärtlindring än de behöver för att de inte har en stöttande bm, får för lite smärtlindring för att det inte hinns med eller glöms bort, det blir fler kejsasnitt och sugklockor som läggs och kvinnor får svåra bristningar och inkontinensbesvär i onödan. Politikerna skyller på att minsann nästan aaaalla är nöjda med förlossningsvården på sina enkäter, är det inte dags att de får reda på alla de som varken är nöjda eller ska vara det också?

    Såklart önskar jag att alla kunde få njuta av sin bebis, men jag tycker att det måste upp i ljuset hur kvinnor upplever vården och också får hjälp att bearbeta det.
  • Anonym (näe!)
    Anonym (kajsalotta) skrev 2014-05-02 07:41:24 följande:

    Visst är det sorgligt, klart det är - när man inte lyssnas på o upplever att personalen behandlar en illa. Här har folk dock försökt förklara situationer, tom barnmorskor gett förklaringar på vad orsaken kan vara, men verkar som om dessa inte mottas alls. MEN - tänk på hur mycket energi som man sätter på detta ältande o funderande som man istället kunde sätta på att njuta av bebistiden. Högst troligen får man inga vettigare svar än det som här kommit upp, högst troligt hittas ingen syndabock, kanske efter ett år står ni o stampar på samma ställe ännu....DET skulle ju vara ännu jobbigare än att nu bara helt enkelt försonas vid tanken att det blev så här.  Fokusera ex på det som blev bra - slutresultatet.


    Så när man utsätts för misstag i vården ska man bara släppa det och glädjas åt någonting annat? Hur tusan ska då vårdpersonal som inte är bra på patientbemötande kunna bättra sig?? Tycker detta var ett helt uselt inlägg. De som kommit med "förklaringar här" har ju gissat vilt och dessutom så har ju ts redan haft samtal med en LÄKARE som satt punkt för alla "förklaringar" som sedan kommit här. Läkaren har ju själv sagt att det fanns all möjlighet till hennes önskade bedövning och att det var helt fel av inblandad personal att neka henne. Utklassar du ts läkare menar du?
  • Anonym (näe!)
    Anonym (!) skrev 2014-05-02 10:41:15 följande:
    Jo det är väl alltid det man vill, fast det är ju så mycket lättare sagt än gjort, eller hur? Man får ju inte trauman för att man inte har något bättre för sig, utan för att det händer något i kroppen och hjärnan, saker från förr väcks till liv, man är orolig att, om jag inte blev lyssnad på den här förlossningen, vad säger att jag kommer bli det nästa, osv.

    Jag är ändå glad att folk står på sig för att få förklaringar och ursäkter, ju fler som klagar, anmäler och kräver svar desto större chans är det att jag när jag väl föder inte behöver bli traumatiserad när det jag lovats körs över. Jag är stark på andra sätt, men i vårdsituationer kräver jag att då vara delaktig i det som händer med mig, tappar jag kontrollen väcks mina gamla trauman till liv och jag VET att det kommer sätta djupa spår om de inte respekterar min vilja.

    Förlossningsvården är åt helvete, barnmorskorna sliter ihjäl sig, kvinnor tar mer smärtlindring än de behöver för att de inte har en stöttande bm, får för lite smärtlindring för att det inte hinns med eller glöms bort, det blir fler kejsasnitt och sugklockor som läggs och kvinnor får svåra bristningar och inkontinensbesvär i onödan. Politikerna skyller på att minsann nästan aaaalla är nöjda med förlossningsvården på sina enkäter, är det inte dags att de får reda på alla de som varken är nöjda eller ska vara det också?

    Såklart önskar jag att alla kunde få njuta av sin bebis, men jag tycker att det måste upp i ljuset hur kvinnor upplever vården och också får hjälp att bearbeta det.
  • Anonym (mina)

    Jag har jättenegativ upplevelse från  förlossningen i Sverige . Personalen var inte alls lyhörd. jag fick vilseledande information om lustgas och ingen förklarade hur man använder det.Första barnmorskan som jag träffade  visade in mig på ett rum och sa "du vet ju vad det finns för smärtlindring" och lämnade rummet utan att visa ngt eller ge instruktioner kring hur de fungerar. Senare när vi frågade om smärtlindring sa hon att lustgas enligt den senaste forskningen är farligt för hälsan och miljön, jag var ny i Sverige (hade bott mindre än ett år) och de brydde sig inte om jag eventuellt missförstod att det enbart kunde vara farligt bara för personalen. Istället för att hjälpa mig skrämde de mig så att jag inte vågade använda lustgas. Barnmorska ville att jag skulle "köra naturlig" för att inte drabba personal och miljö och dessutom stängde hon lustgasapparaten i mitt rum!  Vilken grym och elak barnmorska! När jag bad om smärtlindring med motivering att jag inte hade sovit på hela natten svarade barnmorska att hon inte heller sovit på hela natten och om jag vill sova, "lägg dig och sov"!
    När jag började gråta från smärta kom en ny barnmorska och rekommenderade mig epidural direkt istället för att ta lustgas först och EDA i ett senare skede.
    Men riktig  katastrof var sista barnmorskan, hon stressade mig och hotade mig med kejsarsnitt ,sa att min förlossning tar för lång tid fast det tog bara 9 timmar totalt. Hon tvingade mig krysta 2 timmar före utdrivningsskedet och brydde sig inte att jag inte hade krystvärkar och barnet var högt upp. I slutet ignorerad hon helt mig och istället för att stötta mig och uppmuntra mig beskrev hon  till praktikanten(studerande undersköterska) vad som hände med min kropp och brydde inte att hon skrämde mig med detta. Hon skrämde mig så mycket att jag fick panik och började svimma. När jag var på väg att svimma sa hon likgiltigt till praktikanten att jag var utmattad utan att hjälpa mig. Hon gjorde precis allt för att jag blev utmattad. Förlossningen avslutades med sugklocka fast jag kunde föda själv, barnet mådde bra och förlossningen tog bara 9 timmar. Det var 4 personer på rummet under min förlossningen och ingen från dem  försökte stötta eller lugna mig , ingen höll mina skakande ben, ingen sa uppmuntrande ord, ingen som hjälpte mig. Det var viktigare för dem att förklara allt för praktikanten än hjälpa mig. Personal gjorde min helt normala förlossning komplicerad och påfrestande. Jag födde barn där  i juni 2005 men har fortfarande depression från upplevelsen och har dåligt samvete att jag inte anmälde dem i tid. Jag kan alla namn men skriver inte dem fast jag tycker det vore bra att namnge dem eftersom de förstörde förlossningen och gjorde så att jag inte ville skaffa barn på många år och fortfarande har depression på grund av dem.

  • zinnia
    Anonym (mina) skrev 2015-05-20 14:53:48 följande:

    Jag har jättenegativ upplevelse från  förlossningen i Sverige . Personalen var inte alls lyhörd. jag fick vilseledande information om lustgas och ingen förklarade hur man använder det.Första barnmorskan som jag träffade  visade in mig på ett rum och sa "du vet ju vad det finns för smärtlindring" och lämnade rummet utan att visa ngt eller ge instruktioner kring hur de fungerar. Senare när vi frågade om smärtlindring sa hon att lustgas enligt den senaste forskningen är farligt för hälsan och miljön, jag var ny i Sverige (hade bott mindre än ett år) och de brydde sig inte om jag eventuellt missförstod att det enbart kunde vara farligt bara för personalen. Istället för att hjälpa mig skrämde de mig så att jag inte vågade använda lustgas. Barnmorska ville att jag skulle "köra naturlig" för att inte drabba personal och miljö och dessutom stängde hon lustgasapparaten i mitt rum!  Vilken grym och elak barnmorska! När jag bad om smärtlindring med motivering att jag inte hade sovit på hela natten svarade barnmorska att hon inte heller sovit på hela natten och om jag vill sova, "lägg dig och sov"!
    När jag började gråta från smärta kom en ny barnmorska och rekommenderade mig epidural direkt istället för att ta lustgas först och EDA i ett senare skede.
    Men riktig  katastrof var sista barnmorskan, hon stressade mig och hotade mig med kejsarsnitt ,sa att min förlossning tar för lång tid fast det tog bara 9 timmar totalt. Hon tvingade mig krysta 2 timmar före utdrivningsskedet och brydde sig inte att jag inte hade krystvärkar och barnet var högt upp. I slutet ignorerad hon helt mig och istället för att stötta mig och uppmuntra mig beskrev hon  till praktikanten(studerande undersköterska) vad som hände med min kropp och brydde inte att hon skrämde mig med detta. Hon skrämde mig så mycket att jag fick panik och började svimma. När jag var på väg att svimma sa hon likgiltigt till praktikanten att jag var utmattad utan att hjälpa mig. Hon gjorde precis allt för att jag blev utmattad. Förlossningen avslutades med sugklocka fast jag kunde föda själv, barnet mådde bra och förlossningen tog bara 9 timmar. Det var 4 personer på rummet under min förlossningen och ingen från dem  försökte stötta eller lugna mig , ingen höll mina skakande ben, ingen sa uppmuntrande ord, ingen som hjälpte mig. Det var viktigare för dem att förklara allt för praktikanten än hjälpa mig. Personal gjorde min helt normala förlossning komplicerad och påfrestande. Jag födde barn där  i juni 2005 men har fortfarande depression från upplevelsen och har dåligt samvete att jag inte anmälde dem i tid. Jag kan alla namn men skriver inte dem fast jag tycker det vore bra att namnge dem eftersom de förstörde förlossningen och gjorde så att jag inte ville skaffa barn på många år och fortfarande har depression på grund av dem.


    Så himla himla hemskt. Jag blir så ledsen när jag läser det. Jävla pissiga svenska förlossningsvård. Och så är det kvinnor som gör detta mot kvinnor?!

    Vi borde starta en patientförening för oss med förlossningsskador, psykiska som fysiska....
  • Anonym (mina)
    zinnia skrev 2015-05-27 22:07:37 följande:
    Så himla himla hemskt. Jag blir så ledsen när jag läser det. Jävla pissiga svenska förlossningsvård. Och så är det kvinnor som gör detta mot kvinnor?!

    Vi borde starta en patientförening för oss med förlossningsskador, psykiska som fysiska....
    Barnmorska stängde  av lustgas i mitt rum. Vilka verkligen "snälla" personer som jobbar på förlossningen!!!
     Jag har dåligt samvete att jag inte anmälde dem i tid.
  • zinnia

    Och till trådstartaren. Jag är så ledsen för din skull också. Så fruktansvärt det du varit med om.

  • zinnia
    Anonym (mina) skrev 2015-05-27 23:17:38 följande:

    Barnmorska stängde  av lustgas i mitt rum. Vilka verkligen "snälla" personer som jobbar på förlossningen!!!

     Jag har dåligt samvete att jag inte anmälde dem i tid.


    Jag kan förstå att du är ledsen att du inte anmälde i tid men du skall inte ha dåligt samvete. DE skulle ha gjort en anmälan själva eller ha skrivit en avvikelse iaf.
  • Anonym (mina)
    zinnia skrev 2015-05-28 00:09:02 följande:
    Jag kan förstå att du är ledsen att du inte anmälde i tid men du skall inte ha dåligt samvete. DE skulle ha gjort en anmälan själva eller ha skrivit en avvikelse iaf.
    Nej, jag tror inte att de gjort anmälan för sig själv.
  • Anonym (mina)
    zinnia skrev 2015-05-27 22:07:37 följande:
    Så himla himla hemskt. Jag blir så ledsen när jag läser det. Jävla pissiga svenska förlossningsvård. Och så är det kvinnor som gör detta mot kvinnor?!

    Vi borde starta en patientförening för oss med förlossningsskador, psykiska som fysiska....
    vi borde starta en svarta lista för inkompetenta elaka barnmorskor och förlossnigs läkare.
  • Anonym (Therese)

    Jag kollar på diskussionen av barnmorskors arbetsmiljö. Lösningen är hörselskydd och att stänga dubbla dörrar, inte att åtgärda varför kvinnor skriker. Mina vrål var inga "urvrål", det var avgrundsvrål. Kommer aldrig att förlåta det. De hörde mig skrika i dödsångest i flera timmar och gjorde ingenting.

  • Phalaenopsis

    Av någon anledning ska man smärtstilla alla patienter ordentligt - utom födande kvinnor. De kan gott ligga och skrika av smärta.

    Den knepiga inställningen har jag stött på lite varstans bland barnmorskor och jag är fortfarande totalt oförstående till varför det någonsin skulle vara ok med patienter som skriker av smärta.

  • Anonym (mina)

    Jag kan inte släppa ilskan mot förlossningspersonal 10 år efter förloossningen.

  • Anonym (mina)
    Anonym (Therese) skrev 2015-06-03 21:41:20 följande:

    Jag kollar på diskussionen av barnmorskors arbetsmiljö. Lösningen är hörselskydd och att stänga dubbla dörrar, inte att åtgärda varför kvinnor skriker. Mina vrål var inga "urvrål", det var avgrundsvrål. Kommer aldrig att förlåta det. De hörde mig skrika i dödsångest i flera timmar och gjorde ingenting.


    Har du anmäld dem?


  • Anonym (Therese)
    Anonym (mina) skrev 2015-06-05 20:50:47 följande:
    Har du anmäld dem?
    Ja, jag fick en svår förlossningsskada, så det kan du ge dig på att jag har. Det är under utredning nu.

    Hursomhelst så spelar det ju ingen roll, de och hela avdelningen kan få kritik, men de kan ju jobba på som vanligt ändå. Att bli av med legitimationen är ju i princip omöjligt om du inte är missbrukare.
  • Anonym (mina)
    Anonym (Therese) skrev 2015-06-06 09:31:33 följande:
    Ja, jag fick en svår förlossningsskada, så det kan du ge dig på att jag har. Det är under utredning nu.

    Hursomhelst så spelar det ju ingen roll, de och hela avdelningen kan få kritik, men de kan ju jobba på som vanligt ändå. Att bli av med legitimationen är ju i princip omöjligt om du inte är missbrukare.
    Konstiga regler.
    Kanske är det därför de jobbar inkompetenta läkare från hela värden i Sverige.
    Finns någon plats att publicera namnen på inkompetent  personal så att man kan varna för dem?
Svar på tråden varför kan man inte släppa ilskan mot förlossningspersonal en månad efter förlossning?