BIM Juni 2014
Då var det redan dags att starta en BIM juni-tråd! Har så lång menscykel att jag helt missar maj. Välkomna alla och hoppas den här tråden kommer innebära en hel massa plus!
-
-
Svar på tråden BIM Juni 2014
-
Här är mitt första test någonsin, så nu blir det intressant framöver att se om man kan följa någon stegring
Fortsätter lägga upp allt dag efter dag
-
Så här såg mitt ut idag;). Hoppas det blir ännu lite starkare i morgon men räknar det nog ändå som positivt?
-
joss82 skrev 2014-05-19 19:22:20 följande:Så här såg mitt ut idag;). Hoppas det blir ännu lite starkare i morgon men räknar det nog ändå som positivt?
Tydligare än så kan det knappt bli
-
Hej! Jag vill också vara med, kan nån lägga till mig? Tog ut kopparspiralen i fredags och har ÄL i dagarna, troligen onsdag. Kör inga tester nu då detta är första försöket till ett syskon, sonen är 4 år och en bonusson på 10. Sist tog det sig på andra försöket och enda jag gjorde då var att tempa. Jag har ju haft mens och ÄL regelbundet nu med spiralen, 24-26 dagar och har tydliga ÄL flytningar och ökad lust ;P om det inte tar sig nu så får jag överväga tempning igen :) nu får de gå som det går! Maken är helt på, jag skrev idag att "idag är det lite flytningar" och svarade då: "oj då blir det ligga ikväll då?" :) myyys att ha denna hemlis ihop, nykär it is!!
3/6 Murrmys, 1:a försöket, 2:a barnet -
BIM-lista
27-29/5 viljan90, 21 år, försökt 6 mån,
28/5-2/6 sowe81, 32 år, 2a försöket efter mf, 2a barnet
3/6 Murrmys, 1:a försöket, 2:a barnet
4/6 joss82, 31 år, 3:e försöket, 1:a barnet
4/6 Miini, 26 år, 1:a försöket, 2:a barnet
6/6, corran, 20 år, 3e försöket, 2a barnet
6/6 Kissekatten2014, 28 år, 5:e försöket, 1:a barnet
6/6 Milie, 27 år, 2:a försöket, 1:a barnet
7/6 ramada, 31 år, 2:a försöket, 1:a barnet
8/6 Sarasessi 30 år, 6:e försöket, 2:a barnet
8/6 madelen b, 28 år, 2:a barnet
8/6 lindgrenmaria91, 1:a försöket, 2:a barnet
8/6 Boots, 22 år, 1:a försöket, 2:a barnet
9/6 eagle87, 26 år, 4:e försöket, 1:a barnet
10/6 vikkan 3333, 34 år, 1:a försöktet, 3:e barnet
10/6 snö81, 32 år, 5:e försöket totalt, 2:a efter mf. 2:a barnet
10/6 Palmhjärtat, 25 år, 3:e försöket, 1:a barnet
11/6 jessi84, 30 år, 1:a försöket, 1:a barnet
12/6 eelin, 22 år, 1:a försöket, 1:a barnet
13/6 Evening primrose,
16/6 Fortuna, 1:a försöket, 2:a barnet
16/6 Vädurtjejen, 6:e försöket, 2:a barnet
17/6 Lilalavendel, 2:a försöket, 2:a barnet
18/6 nakoma, 27 år, 2:a försöket, 1:a barnet
19/6 combat90, 3:e försöket, 1:a barnet -
Behöver bara skriva av mig lite. Känns dumt o känna såhär så de svårt o prata om det till andra. Jag hatar min mans familj, dem har alltid behandlat mig dåligt o önskat att han skulle vara med någon annan. Jag har flyttat från Sverige från min familj till England där han bor med sin familj. Dem har aldrig haft medkänsla att jag saknar min familj o försökt vara extra snälla. Dem har vid flertal tillfällen anordnat familjedagar o inte bjudit mig, varenda familje middag har jag ångest innan o de får mig alltid att känna mig utanför.
Ok nu till saken. Han har en några år äldre syster som blev gravid för några månader sen. Visst blev jag väll glad för hennes skull men det känns så jävla jobbigt att höra henne prata om graviditeten varenda familje träff. Känns som att hon verkligen måste hävda att hon är gravid och tar upp det hela tiden. Hur illa hon mår, hur de ska dekorera barnrummet, hur underbart det är osv osv. Idag hade hon 20 v ultraljudet och fick reda på att det skulle bli en pojke. Alla är jätteglada för de önska en pojke. Min man är jätte glad också. Jag känner mig bara så tom och ledsen.
Jag skulle inte kännt så om de va någon jag tyckte om o brydde mig om. Det skulle kännts bättre om de va en tjej för då skulle inte min man vara lika exalterad.
Ville bara skriva av mig, hoppas någon förstår. -
Välkommen! Jag la till dig i listan. Vad roligt att ni är peppade båda två. Min sambo var lite seg i starten, men nu snackas det en del om sånt som i normala fall inte är särskilt sexigt. Som sekret, tömning och allt vad det heter. Haha. Men det är som sagt roligt och förhållandet får sig som en extra kick.Murrmys skrev 2014-05-19 19:56:50 följande:Hej! Jag vill också vara med, kan nån lägga till mig? Tog ut kopparspiralen i fredags och har ÄL i dagarna, troligen onsdag. Kör inga tester nu då detta är första försöket till ett syskon, sonen är 4 år och en bonusson på 10. Sist tog det sig på andra försöket och enda jag gjorde då var att tempa. Jag har ju haft mens och ÄL regelbundet nu med spiralen, 24-26 dagar och har tydliga ÄL flytningar och ökad lust ;P om det inte tar sig nu så får jag överväga tempning igen :) nu får de gå som det går! Maken är helt på, jag skrev idag att "idag är det lite flytningar" och svarade då: "oj då blir det ligga ikväll då?" :) myyys att ha denna hemlis ihop, nykär it is!!
3/6 Murrmys, 1:a försöket, 2:a barnet -
Milie skrev 2014-05-19 20:57:43 följande:Välkommen! Jag la till dig i listan. Vad roligt att ni är peppade båda två. Min sambo var lite seg i starten, men nu snackas det en del om sånt som i normala fall inte är särskilt sexigt. Som sekret, tömning och allt vad det heter. Haha. Men det är som sagt roligt och förhållandet får sig som en extra kick.
Glömde att skriva 30 år...om det är nån som vill veta :) -
Vad jobbigt. Har du någon aning om varför de beter sig på det där viset? Har ni varit tillsammans länge?eagle87 skrev 2014-05-19 20:56:28 följande:Behöver bara skriva av mig lite. Känns dumt o känna såhär så de svårt o prata om det till andra. Jag hatar min mans familj, dem har alltid behandlat mig dåligt o önskat att han skulle vara med någon annan. Jag har flyttat från Sverige från min familj till England där han bor med sin familj. Dem har aldrig haft medkänsla att jag saknar min familj o försökt vara extra snälla. Dem har vid flertal tillfällen anordnat familjedagar o inte bjudit mig, varenda familje middag har jag ångest innan o de får mig alltid att känna mig utanför.
Ok nu till saken. Han har en några år äldre syster som blev gravid för några månader sen. Visst blev jag väll glad för hennes skull men det känns så jävla jobbigt att höra henne prata om graviditeten varenda familje träff. Känns som att hon verkligen måste hävda att hon är gravid och tar upp det hela tiden. Hur illa hon mår, hur de ska dekorera barnrummet, hur underbart det är osv osv. Idag hade hon 20 v ultraljudet och fick reda på att det skulle bli en pojke. Alla är jätteglada för de önska en pojke. Min man är jätte glad också. Jag känner mig bara så tom och ledsen.
Jag skulle inte kännt så om de va någon jag tyckte om o brydde mig om. Det skulle kännts bättre om de va en tjej för då skulle inte min man vara lika exalterad.
Ville bara skriva av mig, hoppas någon förstår.
Sen förstår jag hur du känner i och med hans systers graviditet. Men du får tänka att det så klart inte går att jämföra en systerson med en egen son eller dotter. Är det första gången han blir morbror/farbror? -
eagle87 skrev 2014-05-19 20:56:28 följande:Behöver bara skriva av mig lite. Känns dumt o känna såhär så de svårt o prata om det till andra. Jag hatar min mans familj, dem har alltid behandlat mig dåligt o önskat att han skulle vara med någon annan. Jag har flyttat från Sverige från min familj till England där han bor med sin familj. Dem har aldrig haft medkänsla att jag saknar min familj o försökt vara extra snälla. Dem har vid flertal tillfällen anordnat familjedagar o inte bjudit mig, varenda familje middag har jag ångest innan o de får mig alltid att känna mig utanför.
Ok nu till saken. Han har en några år äldre syster som blev gravid för några månader sen. Visst blev jag väll glad för hennes skull men det känns så jävla jobbigt att höra henne prata om graviditeten varenda familje träff. Känns som att hon verkligen måste hävda att hon är gravid och tar upp det hela tiden. Hur illa hon mår, hur de ska dekorera barnrummet, hur underbart det är osv osv. Idag hade hon 20 v ultraljudet och fick reda på att det skulle bli en pojke. Alla är jätteglada för de önska en pojke. Min man är jätte glad också. Jag känner mig bara så tom och ledsen.
Jag skulle inte kännt så om de va någon jag tyckte om o brydde mig om. Det skulle kännts bättre om de va en tjej för då skulle inte min man vara lika exalterad.
Ville bara skriva av mig, hoppas någon förstår.
Urs va jobbigt att känna så :( måste kännas väldigt tomt när du lämnat släkt och land också, och så beter de sig så illa "/ har de alltid varit så? Vad säger din man om det hela?