Styvmamma som nu ger upp!!!

Det enda jag vill få ut av den här tråden är stöd, behöver inga påhopp från alla ni som föraktar styvmammor som inte älskar sin situation.

Jag älskar min man, så enormt enormt mycket! Han är min själsfrände, en på miljonen! Trodde jag aldrig skulle träffa någon som han och kan i mitt hjärta inte tänka mig ett liv utan honom. MEN han har ett barn sedan innan, ett väldigt litet barn fortfarande och det är på grund av detta som jag i princip beslutit mig för att lämna honom.

Trodde att det skulle gå, satsade allt in i det här förhållandet och vi har köpt hus o bil tillsammans. Dock så vill jag ha barn och alla sorger, svartsjuka och komplexa situationer som ligger framför mig skrämmer mig enormt. Speciellt eftersom jag redan känner av det...

-Han har redan upplevt allt med graviditet o barn med någon annan och jag kan aldrig dela det med honom.
-Hans barn är centrum i hans liv (självklart ska det vara så) och han ser knappt mig när barnet är med.
-Barnet är oförskämt, dåligt uppfostrat o har dåliga vanor o det är ingen person jag vill ska vara kommande syskon o vårt gemensamma barn. 
-Hans ex kommer alltid vara en tredjedel av vårt förhållande o indirekt styra mitt o mina barns liv.
-Glömde jag säga att hans familj äääälskar hans ex och de är alla bästisar.

Det jag vill komma till är att jag MÅSTE ge upp mitt livs stora kärlek pga att han har barn och det gör sååå ont!! Jag vet inte vad jag ska göra längre! Givetvis var jag tvungen att köpa hus o bil med karln!

Är det någon som befinner sig i samma situation? Som också är ambivalent till situationen? Som också älskar sin man extremt mycket men har en stor klump i magen över hela den komplexa familjesituationen o känner instinktivt att det är dags att lämna INNAN man skaffar gemensamma barn o blir fast för alltid?