BIM September 2014
Här samlas vi som hoppas på plus i September!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-09-15 16:39
De som vill kommer fortsätta i denna tråden även för BIM Oktober. 
-
-
Svar på tråden BIM September 2014
-
Men ååååh! Går som sagt in och läser här ibland för att förhoppningsvis få se några nya plus och usch vad ledsen jag blir för er skullcarolinheiner skrev 2015-02-05 10:09:59 följande:Känns inte som de finns så mkt hopp kvar. Där va knappt något fostervatten kvar.. Å prognosen e väldigt dålig eller rent av dödlig om han kommer nu.. Dom hoppas fortfarande att han klarar sig i ett par v till då har han lite chans å överleva..
Hur i helvete kan detta ske två ggr för samma familj inom ett år?! Vad har vi gjort för att förtjäna de! Vill bara plocka ut honom å åka hem å ge upp att ens få ett barn.
Jag hoppas verkligen att det går så många veckor till som det bara kan och att allt kommer att gå bra för er. Vet att det är lätt att måla upp värsta tänkbara scenario (är själv sån) men även om du gör det så försök ändå hålla en liten vrå inom dig positiv. Tänker på er!
-
Millie. När jag läste vad du skrev var jag tvungen att skriva. När en människa är rädd, såinihellvette rädd att förlora det absolut viktigaste de har, sitt barn, blir man inte alltid stark och modig. Istället kan man bli rädd, få ångest över precis allt och förhålla sig irrationellt. Jag vet precis hur detta känns, och har fått hålla i min lilla son då han var döende. Det finns mycket ilska i rädsla och sorg, som gärna spiller ut över allt och alla, därför att situationen är så okontrollerbar och overklig. Så mitt heta tips är att inte skriva så som nedan citat. Det kommer aldrig landa där du vill ha det.
Milie skrev 2015-02-05 10:32:41 följande:Facebookmänniskorna är ju här också, så jag förstår inte varför du måste anklaga folk för påhopp. Jag vet inte om du läste vad jag skrev till dig då du gick ur gruppen, men ibland är inte det bästa stödet att folk bara håller med och eggar dig i din panik och mordiska hat över otrevliga läkare. Vissa gjorde bedömningen att det krävdes lite tough love. Det finns inte någon i gruppen som vill dig annat än väl.
-
De är mycket upp å ner hela tiden varje dag. Å såklart när man gått igenom de en gång med dödlig utgång så e de de man ser. Sen är de jätte jobbigt när man bara får reda på en del av sanningen så att säga. Nu under dagen har vi fått prata med läkaren som har förklarat jätte mycket om hur de är.. Att vissa dagar kanske de e lite vatten å kanske i morgon är de mer.. Ingen kan svara hur de kommer att se ut.. Så länge infektionen håller sig borta å han är opåverkad som han är nu så kan vi gå långt. Har även pratat med neo å kurator. Ska samtala med kurator varje dag nu. Å de känns bra. Å neo har svarat på sambons frågor om eventuella problem han kan få beroende på när han föds. De vi vet med säkerhet är att ja inte kommer att gå till v 40. Men varje dag är en bonus. Å varje vecka är som att vinna på lotto.SecretlyMe skrev 2015-02-05 12:29:07 följande:Det finns inga ord att beskriva hur ledsen jag blir för din skull... Det här är inte rättvist. Jag hoppas så innerligt att han stannar kvar nån vecka till.
Man har aldrig gjort sig förtjänt av att mista sitt barn. Tänk inte så.. Ge inte upp nu, kämpa för det du tror på. Kämpa så gott du kan, hur tufft det än är nu. Det här ska fixa sig, jag hoppas så innerligt för dig!! <3
Kortisonet är inne nu.. Så de känns bra. -
E de ett stöd å säga att ta dig i kragen å ta den bara! Tror ni inte att ja tänker på min son?!!! Tror du inte att ja visste att de va bättre å ta den än att inte ta den. Tuff kärlek till en person som är psykiskt ostabil å är påväg att förlora ett barn till för samma problem.. Hmm nä tror inte de hjälper... Sen hänger ja inte ut någon person alls...Milie skrev 2015-02-05 10:32:41 följande:Facebookmänniskorna är ju här också, så jag förstår inte varför du måste anklaga folk för påhopp. Jag vet inte om du läste vad jag skrev till dig då du gick ur gruppen, men ibland är inte det bästa stödet att folk bara håller med och eggar dig i din panik och mordiska hat över otrevliga läkare. Vissa gjorde bedömningen att det krävdes lite tough love. Det finns inte någon i gruppen som vill dig annat än väl.
-
Ja vet men ibland tappar ja liksom tråden tillbaka å fotfästet å bara faller.. Å de e speciellt när ja inte förstår vad som händer. Å när ja inte vet om de e värt att kämpa för. Ja visst de är vårt barn men hade de visat att han kommer inte kunna leva ett värdigt liv utan massa problem så hade ja inte velat fortsätta graviditeten. Men de hade dom nog sagt tidigare.Zora skrev 2015-02-05 19:22:09 följande:Men ååååh! Går som sagt in och läser här ibland för att förhoppningsvis få se några nya plus och usch vad ledsen jag blir för er skull
Jag hoppas verkligen att det går så många veckor till som det bara kan och att allt kommer att gå bra för er. Vet att det är lätt att måla upp värsta tänkbara scenario (är själv sån) men även om du gör det så försök ändå hålla en liten vrå inom dig positiv. Tänker på er! -
De ja vill ha ut av att skriva är att få ur mig tankar å känslor. När ja är där nere i hålet så blir ja apatisk å stänger ner runt omkring mig å vill bara skriva av mig.. Ibland snubblar man över någon som kanske har varit med om samma eller som i detta fallet förlorat ett barn å VET vad man går igenom å kan kanske ge råd om hur man ska klara av att överleva. Eller bara en känsla av att man vet att här kan ja skriva när ja vill å folk stöttar mig.. Om de e bara en liten mening som kramar om.. Eller <3.. Ja blir hörd. Ibland tänker man inte normalt när man hamnar i en stress period som är som en berg och dalbana.. Å då kanske de e de ända som behövs. Ett snällt ord..
-
Tänker på er och håller alla tummar och tår att det hår vägen! <3carolinheiner skrev 2015-02-05 19:50:06 följande:
De ja vill ha ut av att skriva är att få ur mig tankar å känslor. När ja är där nere i hålet så blir ja apatisk å stänger ner runt omkring mig å vill bara skriva av mig.. Ibland snubblar man över någon som kanske har varit med om samma eller som i detta fallet förlorat ett barn å VET vad man går igenom å kan kanske ge råd om hur man ska klara av att överleva. Eller bara en känsla av att man vet att här kan ja skriva när ja vill å folk stöttar mig.. Om de e bara en liten mening som kramar om.. Eller <3.. Ja blir hörd. Ibland tänker man inte normalt när man hamnar i en stress period som är som en berg och dalbana.. Å då kanske de e de ända som behövs. Ett snällt ord..
-
Vad skönt att läkaren tagit sig tid att förklara för er mer ingående om hur det ligger till. Jag hoppas du kan finna en trygghet i de positiva besked som kommer. Bra gjort av dig att lyckas ta sprutan, det här kommer gå bra ska du se.carolinheiner skrev 2015-02-05 19:36:39 följande:De är mycket upp å ner hela tiden varje dag. Å såklart när man gått igenom de en gång med dödlig utgång så e de de man ser. Sen är de jätte jobbigt när man bara får reda på en del av sanningen så att säga. Nu under dagen har vi fått prata med läkaren som har förklarat jätte mycket om hur de är.. Att vissa dagar kanske de e lite vatten å kanske i morgon är de mer.. Ingen kan svara hur de kommer att se ut.. Så länge infektionen håller sig borta å han är opåverkad som han är nu så kan vi gå långt. Har även pratat med neo å kurator. Ska samtala med kurator varje dag nu. Å de känns bra. Å neo har svarat på sambons frågor om eventuella problem han kan få beroende på när han föds. De vi vet med säkerhet är att ja inte kommer att gå till v 40. Men varje dag är en bonus. Å varje vecka är som att vinna på lotto.
Kortisonet är inne nu.. Så de känns bra.
Jag hoppas att du känner att du har mycket stöd, både där du är och här. Jag har ingen erfarenhet men jag lyssnar gärna och stöttar så gott jag bara kan. Jag tänker på dig och lillen. Du förtjänar all lycka. Nu håller vi tummarna att bebis kommer om några extra veckor till och att du får må bra igen. <3 -
Tycker så synd om dig, O hoppas allt går bra O känner på mig att de kommer de :)carolinheiner skrev 2015-02-05 18:50:06 följande:
De ja vill ha ut av att skriva är att få ur mig tankar å känslor. När ja är där nere i hålet så blir ja apatisk å stänger ner runt omkring mig å vill bara skriva av mig.. Ibland snubblar man över någon som kanske har varit med om samma eller som i detta fallet förlorat ett barn å VET vad man går igenom å kan kanske ge råd om hur man ska klara av att överleva. Eller bara en känsla av att man vet att här kan ja skriva när ja vill å folk stöttar mig.. Om de e bara en liten mening som kramar om.. Eller <3.. Ja blir hörd. Ibland tänker man inte normalt när man hamnar i en stress period som är som en berg och dalbana.. Å då kanske de e de ända som behövs. Ett snällt ord..
-
Jadå just nu e ja positiv å ser framåt. En dag i taget. Än finns de inget som säger förlossning. Ja tar in allt dom säger å de känns som vi får mer å mer stöd ifrån personalen å läkarna. Speciellt när både kuratorn läkaren på avd plus neo säger att behöver vi prata mer så bara säg till bm så kommer ja å pratar. Ja känner ett stort stöd från er. Å hoppas ni känner desamma från mig när ni behöver pepp å stöd!