Varför ger man sitt barn "ord-namn" eller "onda namn"?

"Lustighet" 2 och 3 ser ut att komma från en man på 60+, hur många andra pratar så? Den åldersgruppen är väl inte direkt överrepresenterade i mobbingsammanhang.

Att dra en lina ja... Nej alltså jag tror de flesta fattar att de bara är pinsamma när de säger sånt.

Finns en som heter Inge Snygg, bara att söka på Eniro.
Lite taskigt om man får en uppenbart ful unge.

Haha jag visste att Loke skulle nämnas som ett av de onda namnen när jag såg rubriken.

Efter som jag inte tror på sagor och är helt övertygad om att halv guden Loke aldrig har funnits på riktigt så känner jag inte att mitt val av namn på min son har något med det att göra.
Jag ville ha ett namn som var mjukt men hårt på en och samma gång och då är Loke ett perfekt namn, om man nu ska dra in myten om halv guden så var han ju även väldigt snäll fast att han hade sin elaka sida också så det var rätt val för oss på flera sätt

Löjligt  att lägga värderingar i namn pga av såna saker tycke jag, namn kan väl vara fina även om personer som bär dem har gjort fel? Eller blev namnet Anders väldigt fult efter att Breivk sköt ner en massa ungdomar?

Jag tror Inge Snygg har mycket roligt med sitt namn. Åtminstone som vuxen. Jag hade en skolkamrat som hette Slugh, det tyckte han var väldigt roligt. Särskilt som han inte var särskilt slug.

Men det här är ju efternamn, gamla soldatnamn.

De flesta namn betyder ju något, ursprungligen (som ni har varit inne på flera gånger). Om det inte har gamla svenska betydelser så kan de ofta härledas från latin eller grekiska. 

Idag 15 augusti har Stella namnsdag. Stella betyder stjärna. Igår hade Uno namnsdag. Uno betyder "en" på italienska.

Jag heter förresten också Inge som tredjenamn. "Hej, hur mår du?" "Jo, tack. Man mår som man heter: Inge - inge vidare."

Och på danska är Inge ett kvinnonamn. (används faktiskt både som mans- och kvinnonamn i Sverige.) Men det förstås - det finns egentligen inga mans- och kvinnonamn, alla namn är hen-namn.

Haha
Våga Vägra Hen

Ursula är ju ett trevligt namn.

Fanny...
Randy...

Skämt åsido. Faktum är att jag tycker, på riktigt, att det är synd om de barns om får namn som är jättesvåra att uttala på engelska. Namn som är så svenska att de låter helt förkastliga på engelska.
Engelska är ju språket man talar då man åker utomlands (om man inte kan det inhemska språket så pass väl att det är det man kommunicerar med).

Själv hade jag ett väldigt svenskt namn förut. Jag valde att byta ordning på mitt gamla förnamn och ett andranamn, - så att andranamnet blev förnamnet. Jag har haft mycket lättare i livet sedan dess (då ska tilläggas att jag inte varit bofast i Sverige i perioder längre än fem år som längst).

Fanny är illa. Riktigt illa.
Jag gick i en internationell skola under en period som barn. Där fanns en flicka som hette just Fanny. Ouch!