Förkortad cervix v 18+

Varannan/varje vecka, det beror på hur kort tappen varit. När slemproppen släppte fick jag komma efter en vecka igen, då var cervix 14mm.
Har även fått göra tillväxtultraljud i v 25, och ska på flödeskontroll och göra ctg-kurva på tisdag.

Många av mina sammandragningar har gjort ont. Nu är det någon enstaka per dag som gör lite ont.

Min mage kom kring v 21 och redan i 23 tyckte jag att jag blev besvärad av den. Vant mig nu, men är jobbigt när man ska resa sig från liggande position. Eftersom jag är liggandes mest hela tiden så är ju livet med mage ganska enkelt ändå Har väldigt ont av foglossning däremot, sedan v 18.

Håll ut, tjejer! :)

Ja, vi är ju i samma vecka, Qaroliine, men jag känner mig typ höggravid. Med första barnet kände jag mig såhär stor i vecka 37... Men min gyn sa att tydligen är magen (men inte nödvändigtvis barnet) större under den andra graviditeten.

Snubblade över denna tråden å känner igen mig lite .. Den 12/6 var som en vanlig dag.. Gravid i v 22+2.. Kände mig trött i ryggen å lite mensvärk i magen.. Men inget som gjorde ont utan sa till min sambo att ja har nog foglossning eller nått.. Vi skiter i bilbingon idag å stannar hemma för ja kommer inte kunna sitta i bilen så länge.. Vi körde hem tog två panodil la mig i sängen.. Melvin levde djävul å gick på toa.. Blod på pappret.. Lite panik och mycket chock gick ja in till sambon å sa att där e blod på pappret.. Han slänger sig på telefonen å ringer förlossningen.. Dom ville prata med mig men ja bara gråter.. På med kläder in i bilen å köra upp till förlossningen.. Hela tiden sa ja till min sambo att de e lugnt.. Man kan blöda å allt e bra ändå.. De är inget.. Kom in på undersökning lyssnade på hjärtat å de ticka på.. Han rörde sig hela tiden.. Upp i gynstol å läkaren skulle kolla.. In med instrument å tog ut instrumenten lika snabbt igen.. Detta är inte bra säger hon.. Du är fullt öppen å fosterhinnan hänger ut igenom gången.. Vi vet inte när vi vet bara att de kommer att gå igång å du blir inlagd direkt.. Å frågan är bara när de drar igång.. Redan där på kvällen sa vi att förlorar vi denna ska vi ha en ny i höst.. Vi drogs mellan hopp om att klara sig till v 23 å transport till lund och förtvivlan då de verkade som förlossningen drog igång.. Härliga barnmorskor å undersköterskor men en hemsk överläkare.. Klarade vi oss till v 22+5.. Lördag kväll drog de igång med täta värkar.. Massa morfin lustgas å ångestdämpande i en dimma av mediciner gick vattnet.. Inte långt efteråt kom vår fina son.. 00.42 .. Å en kort tid efteråt stannade hjärtat å han var uppe bland stjärnorna.. Idag är ja gravid igen... Är i v 9+6 å får gå till en livmoderhals specialist.. Dom misstänker att orsaken till att allt hände va för en konisering ja gjorde i januari i år.. Men dom vet inte.. Idag å innan ja blev gravid hade ja en livmoderhals som var 30mm.. Mdn rädslan att öppna mig igen å förlora detta barnet också är skrämmande.. Vet inte vad ja ska känna för att veta att de drar igång :( är så jävla rädd..

Beklagar er förlust!

Jag är inte avundsjuk på vad du har framför dig,  vet själv vilken mardröm det varit psykiskt att inte veta hur det ska sluta och ni har ju redan varit med om det vi var rädda för, att förlora ett barn.