BF Juni 2015

Angående vilka man berättat för så är det lite speciellt i vårt fall eftersom vi gör IVF. Då är det ju ett gäng med personer som känner till läget och de har ju fått rapporter längs hela processen, och de har våndats och sedan hurrat lika mycket för resultatet som vi. Så det är ju liksom inte "min och min mans hemlighet" som det oftast är för andra nygravida. Däremot för övriga omgivningen som träffar mig ofta (typ jobbet) berättar vi nog för nån gång efter vecka 12 gissar jag.

Åh jag blir alldeles nervös när ni pratar om cellprovtagning! Jag har aldrig gjort någon sådan... Vid varje kallelse jag fått har jag varit gravid eller ammat och min barnmorska har sagt åt mig att inte göra provtagningen då och istället boka en ny tid senare. Och sen har jag glömt bort det!

På morgonen när jag precis vaknat och ligger på rygg i sängen med sprängfylld urinblåsa, då känner jag livmodern redan nu. Jättehäftigt! Någon mer som har känt?

Hej! Tänkte att det var dags att presentera mig! Jag har följt tråden sen den startade men avvaktat med att skriva.

Jag och min man väntar vårt andra barn som är beräknad till den 31 maj, våran son är snart två år och med honom gick jag över tiden så jag räknar med samma med denna lilla knodd med :)

Jag mår galet illa hela tiden, är trött som f*n och har samma cravings som med sonen = hamburgare, sura saker, kaffe och is is is kall cola!

Magen poppade fram nu i veckan så det är svårt att dölja att jag är gravid (är ganska smal från början) kanske man får bullan tidigare när man redan kört en omgång? Vi har iaf berättat för nästan alla vi känner, vi känner att vi väntar barn inte missfall å händer det något så har vi fått vara glada och stolta en stund å kommer få tröst o stöd om vi behöver!

Så det var en liten sammanfattning (läs novell) om mig!

Hej, får jag vara med? Jag plussade för en vecka sedan, andra barnet, har en 1,5-åring sedan innan :) 

Känns sjukt overkligt ännu så länge! Som om att det nästan är svårare att fatta nu än när jag blev gravid med dottern... Steget från "Frö i magen" till den där fantastiska lilla skrutten jag lever med nu känns såhär i efterhand nästan overkligt/magiskt/omöjligt. Och att jag (om allt går vägen) ska få vara med om det igen är fantastiskt!

Jag är supertrött hela tiden och mitt luktsinne är superbt. Jag klarar inte av röklukt eller pantmaskiner och jag kan känna av en bajsblöja från ett annat rum... Annars har jag inte mycket symptom, förutom svullen mage och lite yrsel.

Osäker på datumet då min mens är ganska oregelbunden, men jag TROR att jag är i vecka sex och att jag är beräknad till kring den 17 Juni. :) 

Så: 
17 Juni, Humlesurr, andra barnet, 20 år, Stockholm

Välkomna alla nya :)

@Gozzan håller tummarna för dig idag!

Jag har inte kunnat sova inatt, har så sjukt ont i ryggen :( vet inte om jag måste ringa sjukgymnast idag :/

Tack alla som tog er tid att svara på min fråga, alltså jag ska åka dit idag jag kräks konstant, öppnar min sambo kylskåpet och jag är i sovrummet så kräks jag, sitter jag på jobbet i mitt rum och nån öppnar kylskåpet 3 rum bort så kräks jag, superjobbigt.

Men jag åker bort till dem idag får vi se vad de säger