Samsover du med ditt barn?

Precis vad jag menar, ni daltar med era barn och låter inte någon sova ordentligt. Smarta drag att ha barn i 7 ,8, 9 års åldern komma springandes på nätterna bara för att ni är så slö och inte orkar att gå tillbaka med dom och skapar trygghet i deras säng. Egoister och slappa människor .

Vi samsover med vår dotter som är tre månader. Därför att då får vi sova. Att stiga upp var tredje timme för att mata hade stört allas sömn. Hon ligger intill mig och sover som en stock.
Pojkarna sov hos oss fram tills de var 6-7 år. Men somnade oftast i egen säng och kom in under natten. Det är ett närhetsbehov och en trygghet. Och inte alls något som handlar om daltande och att de på något vis är bortskämda. Eller tja, det är de kanske då, fast med just trygghet.
Imorse kom åttaåringen upp och la sig i vår säng den sista timmen.
Helt ärligt så uppskattar jag att de fortfarande känner att de kan och vill sova hos oss och vara nära oss.
Dottern lär sova i vår säng så länge hon har behov av det. Barn är olika. Likaså föräldrar.

Nu är mina barn stora men vi samsov inte. De somnade vid 8-tiden och vi var vakna kanske två timmar till. Ni som samsover går ni och lägger er samtidigt som barnen? Våra barn somnade tryggt och lugnt i sina sängar (i rummet bredvid oss) efter nattningsritual med sagor och godnattvisa. Ibland kom de förstås upp om de inte kunde somna meddetsamma, men då var det bara att leda tillbaka.

Jag är väldigt lättväckt och skulle ha blivit en väldigt dålig mamma om jag inte fått sova på nätterna. Om barnen kom för att de vaknat fram på småtimmarna fick de förstås ligga kvar i vår säng, fast då sov jag som sagt väldigt dåligt.

Kan tillägga att våra barn i dag är självständiga och trygga individer, liksom de varit under hela sin uppväxt, det hänger verkligen inte på om man sover ihop eller inte. Man gör vad som passar ens familj, trygghet förmedlas till barnen under hela dygnet, är de trygga i sina egna sängar sover de alldeles utmärkt där.