Samsover du med ditt barn?

Sonen på 3 år började sova i sitt rum när lillasyster föddes men han kommer in nästan varje natt. Lillasyster på 3 månader sover bredvid mig för hon har sånt behov av närhet.

Ibland är det riktigt trångt med två vuxna och två barn i en 160 säng men då är sängen fylld av kärlek. ????

Nej eller vet ej.

Mina tvillingar sover tillsammans i gemensam säng. I vårt sovrum. Men vi samsover inte med dom

Haha, vet ej ska vara "annat"

Nu är mina barn stora men alla 3 har sovit hos oss tills de var runt 8 år. Blev lite trångt ibland men så mysigt.

Tror aldrig spjälsängen användes öht. Möjligtvis dagtid under deras tupplurar.
Mest för att jag inte kunde sova om de låg i spjälsängen. Ibland när de somnat så lyfte jag över dem men sov så oroligt att jag hämtade tillbaka dem. Kände mig tryggast så.

Det där med att sova i eget rum när barnen är bebisar tror jag inte ett dugg på.

2-åringen somnar i sin egen säng, någon av oss föräldrar ligger bredvid tills hon somnat. Sen kommer hon till oss på natten, ibland redan vid kl.23 men oftast nån gång mellan 2 och 5. Hon sov hela nätter i sitt eget rum när hon var mindre, men sen lillebror kom så sover hon oroligare. Lillen på 3-månader lägger vi i spjälsängen i vårt rum när han somnat vid 20-21 och oftast sover han där till kl.6 men nån natt i veckan vaknar han tidigare och vill amma och då får han sova resten av natten med mig. Så vi samsover med två barn, väldigt mysigt faktiskt och efter några nätter så har vi liksom vant oss vid att ha mindre plats.

Hon somnar själv i egen säng i eget rum sen hon var fem månader . Före det sov hon i egen säng i vårt rum. Vaknar hon på natten så får hon komma till vår säng. Hon är nu 15 månader.

Det där med att sova i eget rum när barnen är bebisar tror jag inte ett dugg på.

[/quote]

Varför tror du inte på det? Menar du för dig eller för alla?

Jag har aldrig samsovit med mitt barn (som var 16 månader när vi fick honom). Först somnade han i vår säng men sov sedan vidare i sin egna säng, men efter ett tag somnade han även i sin egen. När han var drygt två år flyttade den sängen in i eget rum. Bara vid sjukdom eller särskilda omständigheter har han sovit hos oss. Jag är glad för att han inte visat det behovet eftersom jag sover urkasst med barn i sängen, eller ö h t trångt eller med nån som inte ligger still.

Jag var ensamstående mamma ifrån det min yngsta dotter var tre år. Hon somnade i sin säng men kom alltid tassande på natten och kröp ner hos mig. Det gjorde hon ända tills hon var i tonåren och ibland då också när hon hade drömt otäckt. Nu bor hon med sin pojkvän men varje gång hon drömt ngt otäckt så berättar hon om det för mig detaljerat dagen efter

Fram till sonen var ca 16 mån så sov han i egen säng. Sen en månad tillbaka sover han hos oss. Han somnar i sitt rum men vaknar under natten