Har du frågor om tvåspråkighet? Fråga mig!

Min grabb är tvåspråkig. Svenska och engelska, han lärde sig engelska som treåring då jag gifte mig med en man som inte kunde svenska. Tyvärr så är skolan motsträvig. Han får inte läsa engelska som modersmål då de inte anser att det är hans modersmål.

Att han talar engelska flytande och läser faktaböcker på engelska (för vuxna) och förstår allt spelar tydligen ingen roll. Vi har många vänner med engelska som modersmål som inte märker någon som helst skillnad mellan deras barns språk och min sons.

Så min fråga är hur jag ska stötta honom mer i hans engelska? Vi pratar engelska hemma, läser engelska böcker, tittar på engelska filmer. Men vad kan jag göra mer?

Synd att skolan inte är med på noterna. Om han har pratat det hemma sedan han var tre skulle jag nog hävda att det är ett av hand modersmål. Förutom det ni gör redan kan ni försöka fixa playdates med sndra engelskspråkiga barn, om möjligt resa till engelskspråkiga länder, samt kanske, om möjligheten finns anställa någon som kan hjälpa honom att lära siäg att läsa och skriva på engelska (om ni själva inte känner att ni har möjlighet till det). Engelskspråkiga barnvakter kan också vara en ide. Ju mer han får höra och använda engelskan desto bättre är det.

Vad roligt att hitta denna tråd. Min fråga: Jag är tvåspråkig (grekiska och svenska) och min man talar bara svenska. Vi bor i Sverige och pratar svenska med varandra. Min son är nu bara 2 månader men jag försöker redan nu bara prata grekiska med honom. Men hur ska jag göra när vi är i sällskap med andra personer, vänner och släkt som inte förstår grekiska? Kan jag prata svenska med honom så att även de andra förstår vad vi säger? Det känns oartigt och konstigt att inte göra det. och när vi är på Bvc, öppna förskolan, hos doktorn? Kan jag prata svenska då eller blir barnet förvirrat? När vi är ute på tu man hand eller med min man då känns det ok att prata grekiska.

tack på förhand och jag vill även passa på att önska gott nytt år!

Hej och god fortsättning!

Jag skulle rekommendera att du pratar grekiska i alla lägen, oavsett var eller med vem ni är. Men det är inte för att sonen skulle bli förvirrad annars, utan för att han skulle gå miste om många tillfällen att höra och använda grekiskan. Ju mer konsekvent man använder minoritetsspråket, desto bättre lär sig barnet det, helt enkelt eftersom man behöver höra väldigt mycket av ett språk för att lära sig det, och du är, antar jag, en av de få personer i hans liv som han får höra och använda grekiskan med.

Det finns två andra anledningar till varför det är viktigt att använda språket så ofta som möjligt, och helst då i alla lägen. Den ena är att barnet snabbt inser att mamma eller pappa kan majoritetsspråket och att det därför slutar anstränga sig för att prata minoritetsspråket, som ofta är lite svårare för barnet eftersom han eller hon får mindre träning på det språket. Om man innan barnet ens inser att föräldern lika gärna kan prata majoritetsspråket tar för vana att alltid använda minoritetsspråket i kommunikation med föräldern (eller föräldrarna) är risken mindre att barnet senare hellre använder majoritetsspråket. När barn är riktigt små inser de ofta inte ens att mamma eller pappa använder ett annat språk när de pratar med andra. Det är mycket vunnet om minoritetsspråket blir det mest naturliga språket att använda med mamma eller pappa, och det uppnår man bäst genom att vara helt konsekvent.

Till sist blir det gärna så att man använder majoritetsspråket mer och mer när man väl börjat. Dels blir det en vana, dels blir det lätt en ond cirkel där barnets nivå blir allt lägre i takt med att majoritetsspråket tar över, vilket i sin tur leder till att det blir allt svårare att tala minoritetsspråket även i situationer där man tidigare gjorde det. Reaktionen från föräldrarna blir ofta att man tror att tvåspråkigheten misslyckats, och då är det lätt att man börjar tala majoritetsspråket alltmer, fast man egentligen tvärtom borde använda minoritetsspråket mer för att få upp nivån. Jag känner till många utlandssvenskar som tyvärr till slut helt har gett upp svenskan i familjen av den anledningen.

Jag förstår absolut att det kan kännas konstigt och avigt att använda ett språk som inte alla i sällskapet förstår, men jag har själv löst det så att jag först pratade svenska med barnen och sedan översatte eller sammanfattade det vi precis sa för de andra så att de skulle hänga med. Nu när barnen är lite större förklarar de ofta själva för kompisarna vad mamma eller pappa precis sa.

Till sist vill jag ändå tillägga att det naturligtvis är upp till var och en att göra det som känns bäst och det vad man än bestämmer sig för tIll slut är bra och viktigt att tänka igenom hur man vill göra innan man kommer i den situationen, precis som du gör. Om det känns alltför konstigt att prata grekiska när andra är med som inte företår kan du naturligtvis bestämma att du bara gör det när ni är ensamma, för det är ändå bättre än att du inte pratar grekiska alls. Det finns inget rätt eller fel, utan är väldigt individuellt vad man känner sig bekväm med. Men om du vill att han skall bli så balanserat tvåspråkig som möjligt (dvs att skillnaden i kompetens mellan svenska och grekiska inte blir för stor) rekommenderar jag absolut att vara så konsekvent med grekiskan som möjligt. Jag har faktiskt aldrig varit i en situation där människor omkring mig har tagit illa upp för att jag pratar svenska med barnen inför dem. Tvärtom har de tyckt att det varit jättebra att jag gör det, och många har sagt att de hade önskat att deras föräldrar hade varit mer konsekventa med att prata sitt hemspråk med dem när de var små. Tvåspråkighet kräver mycket jobb, och är inte alltid det smidigaste att få till, men om man härdar ut är det värt otroligt mycket av så många anledningar för Både barn och föräldrar att barnen kan använda och förstå ett andra språk.

Hoppas detta hjälper, och lycka till!

Många här som pratar grekiska, roligt! Finns det någon som bor i Stockholm och vill ses med sitt barn?. Behöver några i min omgivning att prata grekiska med :)

Nu till min fråga. Både min man och jag pratar våra modersmål med vårt barn (hen är ca ett år). Inga problem för barnet, hen förstår båda språken och lär sig förstå nya ord hela tiden. Hen pratar inte än (förutom mamma, pappa, och med lite god vilja ett par ord till) men kommunicerar mycket.

Problemet är att både jag och mannen egentligen är bättre på svenska. Vi pratar våra respektive språk utan brytning men ordförrådet är lite mer begränsat och spontaniteten och uttryckssättet är inte detsamma. Vi kan berätta saga men ordförråd och kreativitet skulle vara bättre på svenska. Hitta på ett spontant rim kan jag inte göra på grekiska men däremot på svenska. Etc. Jag försöker anstränga mig att verkligen komma på rätt ord (inte bara säga titta där och titta på den saken utan benämna saken med rätt ord och var den finns i rummet etc...) men är rädd att jag begränsas i min kommunikation med mitt barn.

Än så länge är hen ju liten så jag tror inte det spelar så stor roll. Men när börjar det bli ett problem? 

Här är några länkar som jag tror kan vara av intresse för föräldrar till tvåspråkiga barn. Ni gör ett bra jobb, ni som låter era barn lära sig mer än ett språk från början!

spraktidningen.se/blogg/tvasprakighet-gor-hjarnan-piggare-pa-aldre-dar

spraktidningen.se/artiklar/2013/04/extra-allt-darfor-ar-flersprakiga-friskare-och-smartare

www.nytimes.com/2012/03/18/opinion/sunday/the-benefits-of-bilingualism.html

Vilken bra tråd!! 

Jag har en fundering..... mitt barn är snart 2 år och vi föräldrar pratar två olika språk, svenska och spanska. Vi har gått efter principen "en person, ett språk" där vi pratar vårt egna språk med barnet och med varandra pratar vi spanska eftersom jag är flytande i det. Men nu när min son börjar bli större och själv pratar mer, och vi har fler samtal tillsammans alla tre känns det ibland lite onaturligt för mig att fortsätta prata svenska, eftersom min sambo inte förstår svenska så jättebra och alla tre inte kan delta i samtalet. T ex om jag och mitt barn pratar om något som hänt under dagen måste jag "översätta" det för min man för att inkludera honom. Det känns också splittrat för mig att hela tiden hoppa mellan olika språk. Jag tänker att det kommer att bli mer så här ju mer avancerade samtal mitt barn kan ha, och borde det inte kännas splittrat även för barnet att blanda språk i samma samtal?

Jag känner mig bekväm med att prata spanska och kan uttrycka känslor och skulle kunna prata det även med mitt barn när vi är tillsammans alla tre. Men samtidigt vill jag ju att mitt barn ska utveckla svenskan också. Nu bor vi i Sverige så svenskan hör han ju överallt annars, men vi ska snart flytta till Spanien och då kommer det ju hänga på mig att prata svenska för att språket ska utvecklas. Min man säger att vi kan prata svenska hemma när vi bor där, men jag tvivlar på att det kommer att bli så.... Han har verkligen försökt lära sig svenska men är kanske inte så språkbegåvad och jag tycker det går trögt att prata svenska med honom.

Är det omöjligt att lära sig ett språk utan att den ena föräldern pratar det konsekvent? Om jag bara skulle prata svenska när jag är ensam med min son, läsa sagor på svenska och han tittar på svenska barnfilmer, träffa andra svensktalande ibland och skypa med släktingar i Sverige, samt åka och hälsa på längre perioder, skulle han ändå inte kunna prata det utan låta som Maria Montazamis döttrar när de pratar svenska?  Det är inte viktigt för mig att han lär sig perfekt svenska, men däremot att han kan kommunicera med familjen här och kanske även i framtiden flytta till Sverige och utveckla svenskan mer om han skulle vilja det. Min fråga är helt enkelt om det är nödvändigt att vi alltid blandar språken hemma i vår familj för att det ska vara möjligt? Tack för ditt svar!! Tar gärna emot tips av andra också som har två- eller flerspråkiga barn

Hej

Min fråga kanske är lite åt OT-hållet men jag vill ändå fråga.

Både jag och min sambo har svenska som modersmål och har lärt engelska i skolan och är ju helt klart mest bekväma med svenska även om jag kan prata engelska ganska obehindrat och han läser mycket facklitteratur utan problem.

Problemet jag har är att jag ser min tjej om går i mellanstadiet kämpa med engelskan och önskar att jag kan göra det lättare för mina två yngre barn när de kommer dit sen (nu är de 1 och 5 år gamla). Vad kan jag göra för att ge dem en del engelska redan nu? Och kan jag göra nåt för att hjälpa min stora tjej? Tyvärr kan vi inte resa någonstans då ekonomin inte tillåter sånt just nu även om jag gissar att det skulle vara en väldigt smart grej att göra