Har du frågor om tvåspråkighet? Fråga mig!

Vi har två barn med 4 dagliga språk. Två kan man väl säga är modersmål och två komplement språk. Jag är svensk min man är argentinsk och vi pratar engelska med varandra. Så bor vi i Norge. Barnen pratar samhällsspråket som är norska och spanska. Engelskan har smugit sig på och äldsta pratar svenska på semestrar där. Det har gått relativt smärtfritt men spanskan fick hjälp av spansk förskola. Vi har många vänner med flerspråkiga barn pga dagis och det är med att "normalisera" kunskaperna.

Jag är Finsk och min sambo svensk.Jag pratar helt ok finska men svenska är mitt starka språk, det som kommer naturligast. Det har därför inte blivit av att jag pratat finska med min son, som jag hade tänkt. Är det för sent, han är 14 månader? Hur ska jag göra? Hur lär han sig skilja på språken?

Nej, det är absolut inte för sent. Det är "bara" att sätta igång, prata på bara. Jag skriver "bara" för det kan ibland kännas svårt att hux flux byta språk (för föräldern). Barn är som svampar och lär sig snabbt, så för din son kommer det inte vara något problem (även om han kanske i början blir lite fundersam), speciellt eftersom han fortfarande är så liten. Han kommer snabbt att lära sig och acceptera att det är så här mamma pratar nu.

Det du skall tänka på är att vara så konsekvent det bara går, och prata finska med honom i alla situationer. Du skall inte översätta för honom, han kommer snabbt att fatta galoppen, utan bara kör på. På det sättet lär han sig att koppla finskan till dig och svenskan till din sambo, och det gör att det blir lättare för honom att skilja på språken. Så mycket som möjligt bör man undvika att blanda språken.

En sak som kan vara lite svår för dig är att du kommer att prata ett språk som inte är ditt starkaste språk. Då är risken att det känns lite avigt att prata det med din son, och det kan i sin tur han känna av. Det är viktigt att kommunikationen blir så naturlig som möjligt. Därför skulle jag uppmuntra dig att försöka förbättra din finska så att den kommer mer naturligt för dig. Kanske kan du t ex läsa böcker på finska, titta på filmer, umgås med andra finsktalande, eller t om ta en kurs. Sedan kommer du också att märka också att ju mer du pratar finska med din son, desto naturligare kommer det att kännas, så det gäller att komma över den första tiden när det kan kännas lite konstigt. För mig personligen känns det ändå som att det skulle vara värt det, för det är så otroligt värdefullt för barnet att växa upp med flera språk, men det kräver jobb från föräldrarna och är inte alltid helt lätt.

Något jag observerat flertalet gånger och är nyfiken på hur ni andra tänker kring är följande ;

De barn jag vet som vuxit upp med icke-infödda förälder (i Sverige och England, det är de två länder jag vuxit upp i, har själv en förälder av varje nationalitet) där föräldrarna talat landets språk snarare än sitt modersmål med barnet har utan undantag själv en liten svag accent, man hör liksom att det är "något" i vissa betoningar etc. De som däremot vuxit upp i t.ex. Sverige och börjat lära sig svenska först på dagis har inte denna utländska twist i sin språkmelodi.

Upplever ni andra också att det tycks vara svårt att "avprogrammeras" i det fall man först lär sig ett språk av någon som själv bryter?

Jag funderar ofta kring om det faktiskt är möjligt att vara fullständigt, obehindrat och flytande två-språkig? Min situation är sådan att jag är uppvuxen i Sverige med svensk pappa och engelska mamma, de talade sina respektive språk med mig och alla sommar,- och jullov tillbringades i England.

Efter studenten flyttade jag dit, pluggade och inledde mitt yrkesliv där. Flyttade till Sverige igen efter drygt 20 år. Jag är tvåspråkig såtillvida att ingen i någotdera landen märker av att jag har dubbla modersmål. Däremot har jag själv många gånger reagerat över att det, närhelst jag kommer till någotdera landet, alltid finns en del nya ord och uttryck som för mig är obekanta.

Språk utvecklas ju hela tiden, däri deras charm

Hej. Har en 10 månaders son som redan lärt sig säga några ord. Som där, hej, titta och mamma. Hans pappa kommer från turkiet kom hit som nyfödd. Han talar flytande svenska och flytande turkiska. Hans föräldrar talsr svenska när ja är med för att ja ska förstå annars bara turkiska. Om vi vill att vår son ska bli 2 språkig hur bär vi oss åt? Vi pratar bara svenska hemma. Blir de inte rörigt för ett barn att lära sog 2 språk när dom är så små? Han kommer inte tappa förståelsen för svenska om han lär sig turkiska också? Tacksam för svar????

Hej. Har en 10 månaders son som redan lärt sig säga några ord. Som där, hej, titta och mamma. Hans pappa kommer från turkiet kom hit som nyfödd. Han talar flytande svenska och flytande turkiska. Hans föräldrar talsr svenska när ja är med för att ja ska förstå annars bara turkiska. Om vi vill att vår son ska bli 2 språkig hur bär vi oss åt? Vi pratar bara svenska hemma. Blir de inte rörigt för ett barn att lära sog 2 språk när dom är så små? Han kommer inte tappa förståelsen för svenska om han lär sig turkiska också? Tacksam för svar????