Agronomen skrev 2015-02-10 18:22:30 följande:
Åh vad underbart TessOphira! Och vad snabbt det gick allting!!
Hur kommer det sig att de valde att gå på IVF med en gång? Var det pga att du låg nära PCO? Jag har för mig att PCO ofta innebär att man inte ägglossar ordentligt, men det har du alltså gjort under hela tiden? Förlåt för nyfiken fråga, men försöker bara förstå om man kan ha det utan att märka något av det på menscykel eller liknande :) Men främst av allt, så glad för er skull!
Själv har jag insett att jag nog påverkas mer än jag trodde av att vi tagit steget mot utredning. När vi precis bokat tiden så kände jag mig helt lugn. Det kändes bara skönt. Men nu de senaste dagarna har jag fått ångestsjok som bara sköljt över mig (har haft mycket ångest i yngre dagar, så det ligger tyvärr nära tillhands ibland). Jag känner mig bara så rädd helt enkelt. Vad kommer de hitta? Det är liksom en situation där man inte kan påverka någonting, utan bara måste acceptera att det blir som det blir. Det känns jobbigt, men samtidigt skönt att snart få svar. Men det skrämmer mig... :(
Såklart var min ägglossning sen 5 dagar den här månaden också (väntade ÄL samma dag som jag lämnade blodprovet och brukar oftast ha på CD 15/16). Vet att det säkert är stressen/oron över det hela som ställer till det, men det är bara så typiskt... :)
Nu blev det långt, men men... :)
Ja det gick såååå supersnabbt :)
Saken var att min läkare förklarade att jag har väldigt kraftfulla äggstockar med på gränsen till för många ägg. Han sa att PCO innebär att man har många vätskefyllda blåsor utan ägg i men jag har ägg i alla blåsor, nästan så att jag har för många.
(sen förklarade han nått slags samband där mellan dom två tillstånden man jag var i lite "chocktillstånd" så hörde knappt hälften haha)
Då jag aldrig haft något som helst problem med ägglossning så tyckte han att vi skulle köra IVF på en gång då vi väntat så pass länge. Det enda jag riskerar med mina mediciner är att äggstockarna blir överstimulerade och jag får ont.
Förstår att du är rädd och får panik. Jag kände samma sak. Efter 2 års försök utan att lyckas så blir man övertalad om att det är nått fel där. Men se bara på oss... supermånga ägg och superspermier, still no baby. Det behöver absolut inte vara något fel utan det kan helt enkelt bara vara ren och skär otur.
Håller tummarna för att allt ska gå bra för er!