• Jempa82

    Utredning 2015 följas åt?

    Hejsan
    Mitt namn är Jenny och är 32 år gammal jag bor i Sthlm tillsammans med min man.
    Vi har i skrivande stund försökt få barn i 2 års tid utan resultat.
    Min man har en dotter på 16 år sedan tidigare.
    Idag 5/12 2014 ringde jag och bokade tid för utredning.
    Fick tid den 16 Januari¨.
    Jag hoppas¨på att det är andra par där ute som gärna vill följas åt.

  • Svar på tråden Utredning 2015 följas åt?
  • TessOphira
    Bebislängtan01 skrev 2015-02-27 10:19:20 följande:

    Får man hoppa in här? :)


    Jag och sambon har försökt i snart 2 år. Vi har påbörjat en utredning, då vi har fått alla provsvar och allt ser bra ut hos mig, med en regelbunden menscykel. Sambon hade ganska bra -> bra spermier. Och enligt läkaren kommer vi bli gravida inom ett år. (Man kan ju hoppas iaf)


    Vi ska dock bli flyttade till ett annat sjukhus, till en fertilitetsavdelningen där dom har mer specialister. Dit ska vi troligen i maj och då blir det mer prat om eventuell IVF.


    Vi har även hållit alla dessa månader av försök hemligt för alla, men nu har vi börjat berätta för familjen och folk som frågar, att vi försöker och att det inte är jätte lätt för oss att bli gravida. Och jag måste säga att det känns som en liten sten har släppt när man berättar om detta, en liten lättnad.


     


    Har ni berätta för folk att ni försöker?


     


    Välkommen :) 

    Det där med att berätta för folk känner jag igen. jag och min fästman bestämde oss för att sluta smussa med allt och lägga alla kort på borden. Skrev ett långt blogginlägg om det och länkade till mina vänner på FB. Fick enormt stöd och många värmande och fina ord, och precis som du säger så känns det hela lite lättare efter det =)
    Every saint has a past, and every sinner has a future - accordingtoophi.blogspot.se
  • TessOphira
    nittondemars skrev 2015-02-26 08:39:52 följande:

    Oj vad det har hänt saker här. Jag var riktigt deppig ett tag när inseminationen blev framskjuten och har hållt mig från familjeliv. Försökt skjuta undan bebistankar och fokusera på annat. Så lätt som det nu är :-/

    Det här med bebisverkstad tar lätt över livet, precis som du säger, Mytime. Jag beklagar det som drabbade er i somras. Måste krävts mycket mod att gå vidare efter det!

    Agronomen: vad skönt att mötet gick så pass bra. Många goda nyheter ändå ju! Förstår delvis din frustration med vikten, min syster har alltid kämpat med samma sak. Det är tabu, och trampar folk på tårna har hon upplevt. Det är så många som kämpar med att gå ner i vikt, så när det är tvärt om tas det inte på allvar. Jag har tyvärr inga bra tips till dig, mer än att strunta i vad folk ikring dig säger.

    Tess, ditt inlägg om att vi faktiskt inte vet vad andra gått igenom var verkligen tänkvärt och så sant. Tack för den påminnelsen.

    CarlvonLinne verkar vara en jättestor klinik. Eller är det en slump att så många här inne går dit? På ett mindre ställe som jag bor är det bara stadens sjukhuset som gör fertilitetsutredning och behandling. Men vi har varit nöjda med dem hittills.

    Själv väntar jag på att denna cykel ska ta slut, så jag kan ladda upp för nästa ägglossning. Konstigt egentligen, någon stans längst vägen har jag slutat hoppas och vänta på att mensen ska utebli. När jag tänker efter har jag inte tagit något gravtestet sedan i somras. Inte värt besvikelsen liksom :-/


    Jag förstår precis vad du menar. Somliga dagar har jag varit så ledsen och deppig att jag knappt kommit ur sängen. Min sambo försöker stötta så gott det går och försäkrar mig om att det kommer bli våran tur, men i vissa ögonblick är det så svårt att tro på. 

    CvL-kliniken är inte så superstor till ytan om man säger så men jag tror att eftersom det är lång väntetid i stockholm är det många i närheten som söker sig till grannstaden, vilket är uppsala och CvL-kliniken. Att man inte behöver remiss dit tror jag också gör att många söker sig dit. 
    Jag är glad att vi gick dit för känner mig supernöjd och trygg med läkarna där. 
    Every saint has a past, and every sinner has a future - accordingtoophi.blogspot.se
  • Bebislängtan01
    TessOphira skrev 2015-02-27 17:00:12 följande:
    Välkommen :) 

    Det där med att berätta för folk känner jag igen. jag och min fästman bestämde oss för att sluta smussa med allt och lägga alla kort på borden. Skrev ett långt blogginlägg om det och länkade till mina vänner på FB. Fick enormt stöd och många värmande och fina ord, och precis som du säger så känns det hela lite lättare efter det =)

    Tack! :)


     


    Det är ju smart, jag har faktiskt skrivit några sidor och vår resa, som dock inte är slut än. Men man kanske skulle dela de, för alla vet inte än. Tack för tipset :)

  • elisa san

    Hej!

    Jag vill gärna också följas åt. Vi har försökt i snart tre år och förra våren blev vi äntligen gravida men det slutade i ett missed abortion. Så efter all sorg och väntan på att kroppen skulle läka (tog många månader innan första ägglossningen efter den kemiska aborten) så väntar vi nu på utredning.

    Väntetiden är ju längre än man önskar om man ska använda den offentliga vården, men jag försöker använda den här tiden till att leva så hälsosamt som jag bara kan. Man vill liksom veta att man har gjort det man kan själv. Går på akupunktur en gång i veckan på AM-kliniken i Göteborg. Någon som har erfarenhet av det, eller vet någon som har? 

    Det känns fint att läsa era inlägg, man går mycket i en bubbla och ältar det här med sig själv. Jag känner även att, trots att min partner är ett stort stöd och vill det här väldigt mycket, så är jag några år äldre än honom och min oro är definitivt större. Så jag tänker att det kan vara skönt att dela tankar med andra som är i samma situation. Kanske gör det att det blir lättare att behålla glädjen i kärleken. Det kan ju bli lite oromantiskt när ens största turn-on är streck på ägglossningsstickan... :) 

    Är det någon som har testat olika dieter för att balansera kroppen? Har det fungerat? 
    Jag har någon form av hormonobalans, har haft myom och verkar ha problem med progesteronhalten. Vet ännu inte riktigt vad, har som sagt inte börjat utredningen än. 

    Ha det! 

  • elisa san
    Hej!

    Jag vill gärna också följas åt. Vi har försökt i snart tre år och förra våren blev vi äntligen gravida men det slutade i ett missed abortion. Så efter all sorg och väntan på att kroppen skulle läka (tog många månader innan första ägglossningen efter den kemiska aborten) så väntar vi nu på utredning. 

    Väntetiden är ju längre än man önskar om man ska använda den offentliga vården, men jag försöker använda den här tiden till att leva så hälsosamt som jag bara kan. Man vill liksom veta att man har gjort det man kan själv. Går på akupunktur en gång i veckan på AM-kliniken i Göteborg. Någon som har erfarenhet av det, eller vet någon som har? 

    Det känns fint att läsa era inlägg, man går mycket i en bubbla och ältar det här med sig själv. Jag känner även att, trots att min partner är ett stort stöd och vill det här väldigt mycket, så är jag några år äldre än honom och min oro är definitivt större. Så jag tänker att det kan vara skönt att dela tankar med andra som är i samma situation. Kanske gör det att det blir lättare att behålla glädjen i kärleken. Det kan ju bli lite oromantiskt när ens största turn-on är streck på ägglossningsstickan... :) 

    Är det någon som har testat olika dieter för att balansera kroppen? Har det fungerat? 

  • TessOphira

    Hur går det för er tjejer? 

    Vi har precis fått remissen godkänd av stockholms landsting, och blivit flyttad tillbaka till CvL-kliniken i uppsala. Har även hämtat ut alla 17 000 sprutor jag ska börja med om 2 veckor. (Tacka gud för högkostnadskortet säger jag bara) 


    Every saint has a past, and every sinner has a future - accordingtoophi.blogspot.se
  • Bebislängtan01

    Jag och sambon va och tog prover under vår utredning, hösten förra året, och vi fick svar att allt såg bra ut, men nu ska vi bli flyttade till ett annat sjukhus till en mer specialist fertilitetsmottagning/kvinnoklinik för fler prover. Det är väl bra, men nu blir man ju orolig om dom ska hitta något fel :(

    Idag fick jag hem ett brev, där det stod att jag bland annat, ska göra en undersökning av livmoder och äggledare, där dom tydligen för in en tunn kateter men någon lösning. Det stod även att "de flesta får inget besvär av detta"


    Är det någon av er som har gjort detta, att dom fört in en kateter? Gjorde det väldigt ont?


    Jag tror jag ska iväg om ca 2-3 veckor, men det pirrar lite i magen ändå :p


     


     

  • nittondemars

    Livet är väl bra ironiskt ibland... En vän gjorde för fyra veckor sen en tidig abort. Hon är mycket yngre och bor inte ens ihop med sin pojkvän, så jag förstår henne verkligen. Men igår var hon på återbesök och fick hon veta att aborten misslyckades, fostret lever och har fortsatt växa, hon är nu gravid i v11. Jag våndas med henne, och kan inte låta bli att bli frustrerad över ödet. Hon lyckas inte "bli av med" sin graviditet, medan vi inte lyckas bli gravida. :-/

    Idag börjar jag med äl-tester igen. Förväntar mig ingen äl förrän efter helgen, men bäst att ha koll för att vara säker på att inte missa den. (Hoppas verkligen att det inte blir precis på helgen igen)

  • nittondemars

    Elisa: Hej och välkommen hit!

    jag tror vi alla kan hålla med om att all denna väntan är frustrerande. Vänta på äl, på mens, på utredning, behandling och på att det någon gång ska få bli vår tur. Som du säger måste vi göra det bästa möjliga med all denna tid. Jag har själv inte testat några särskilda dieter, men tror att jag lever ett ganska balanserat liv med aktivitet och kost. Går du på akupunktur för att öka fertiliteten? Det har jag aldrig hört om, spännande! Berätta gärna mer

  • nittondemars

    Tureskan : Jag läste lite tidigare inlägg och såg att du antagligen var på första besök på kliniken i förra veckan. Hur gick det?

Svar på tråden Utredning 2015 följas åt?