Hej och välkommen till tråden för barnfria!
Här kan vi prata med likasinnade om vårt val, vårt liv, våra drömmar och mål.
OBS! Endast för barnfria, dvs personer som aktivt har valt bort barn.
Hoppas att det här blir en trevlig tråd!
Hejsan!
Ni som är barnfria och vill diskutera allt om det och lite till bör definitivt gå med i fb-gruppen som heter "Barnfri". Där finns det en massa likasinnade att prata med. I "Barnfri" tillåts det även att trådar spårar ur eller redan från börjar handlar om saker som inte är relaterat till just barnfrihet. Det finns även en hel del internationella grupper som heter olika namn med childfree. Min favoritgrupp (för mig som älskar katter :)) är "Cats, not kids" ;)
Som kommentar till trådstarten är jag 28 år och har varit säker på att jag inte vill ha barn sedan jag var ca 15 år. Jag har tänkt sterilisera mig men har avvaktat pga att de p-piller jag äter nu ger mig kortare mens jämfört med om jag skulle sterilisera mig, så jag vet inte när jag kommer göra det.
Jag pluggar till jurist och är snart klar med min utbildning. Jag är ingen "karriärmänniska" som nödvändigtvis vill ha bättre och bättre jobb utan jag skulle vara jättenöjd om jag får ett jobb jag trivs med och hyfsad lön efter jag är klar med min utbildning. Jag är väldigt mån om min fritid och är inte beredd att jobba mer än 100%. Jag ägnar min fritid åt gymmet (är instruktör), datorspel, böcker, filmer, tv-serier mm.
Jag är 33 och jag kan faktiskt inte minnas en enda gång när någon i min familj eller släkt frågat mig NÄR jag ska skaffa barn. Någon har nog frågat OM jag ska, men de verkar alla redan ha förstått att jag inte vill. Jag har aldrig pratat om barn eller sagt "när jag har barn" så tror inte ens någon ser mig som potentiell mamma. Ibland tänker jag som vissa barnivrare säger till mig, att jag kommer ångra mig när jag är gammal, men varför? Jag kan ju inte skaffa barn för att ha någon att prata med när jag är gammal?! Visst finns tanken också att tänk om jag plötsligt vill ha sen när det är för sent, men än så länge har jag aldrig känt minsta längtan och då är det uteslutet.
Detta skrevs för över ett dygn sedan. Läs vidare för fan.
Ä barnfri och älskar det! För några år sedan var jag i valet och kvalet men bestämde mig rätt fort att jag inte vill ha barn.
Jag jobbar med det jag vill, gör det jag vill och känner att jag, trots att jag fyllt 37 inte alls är mogen att ha barn, jag vill vara jag, inte mamma!
Schas!
Jag är 33 och jag kan faktiskt inte minnas en enda gång när någon i min familj eller släkt frågat mig NÄR jag ska skaffa barn. Någon har nog frågat OM jag ska, men de verkar alla redan ha förstått att jag inte vill. Jag har aldrig pratat om barn eller sagt "när jag har barn" så tror inte ens någon ser mig som potentiell mamma. Ibland tänker jag som vissa barnivrare säger till mig, att jag kommer ångra mig när jag är gammal, men varför? Jag kan ju inte skaffa barn för att ha någon att prata med när jag är gammal?! Visst finns tanken också att tänk om jag plötsligt vill ha sen när det är för sent, men än så länge har jag aldrig känt minsta längtan och då är det uteslutet.
Ä barnfri och älskar det! För några år sedan var jag i valet och kvalet men bestämde mig rätt fort att jag inte vill ha barn.
Jag jobbar med det jag vill, gör det jag vill och känner att jag, trots att jag fyllt 37 inte alls är mogen att ha barn, jag vill vara jag, inte mamma!
Har ni funderat på något på nyårslöftet?
Den dagen ni blir gamla så lär ni ångra ert egoistiska beslut att vara barnlösa!
Fast det du skriver, stämmer inte i mitt fall.
Jag har talat om för mitt barn att på helgerna vill jag sova ut. Barnet vaknar och klär sig själv och leker i sitt rum tills dess att jag kliver ur sängen. Ibland gör barnet i ordning sin frukost själv, om det är så att jag sover till klockan är mer än 10 (vilket sällan händer då jag aldrig kunnat sova längre än till tio, förutom i tonåren).
Barnet är för övrigt fyra år.
Vad är det för anpassningar du menar att jag måste göra?
Var och en gör på sitt sätt. För mig fanns det inte att lägga om hela livet bara för att jag fick barn, därför har jag sett till att inte göra det heller.
Att leva styvfamiljsliv med någon annans barn, kan aldrig jämföras med att leva med ett eget barn.
Har ni funderat på något på nyårslöftet?