Tråden för endast barnfria! :-)

Fyller snart 21, har än så länge inga planer på att skaffa barn men kan klart tänka mig göra det i framtiden. Tycker att barn stoppar en från att leva sina drömmar och anser att det är bättre att först göra det man vill. Typ resa jorden runt, skaffa sig ett bra jobb, utbilda sig klart, gå igenom sitt första heartbreak utan att oroa sig över vårdnad om barn... själv vill jag inte ha barn förrän om MINST 10 år. Studerar till jurist i nuläget, drömjobbet är att jobba på domstol. Vill kanske resa till något spännande ställe- bilresa i USA kanske. .

Har inget direkt drömresmål kvar som står som nummer 1 på listan, men det finns många ställen jag vill besöka, främst pga matkulturen. Indien och Italien bland annat. Grekland har en stor plats i mitt hjärta pga maten, fast där har jag redan varit 6-7 gånger. Sen vill jag gärna besöka USA för att jag helt enkelt vill det gärna några länder min sambo bott i för att få lite mer av hans kultur, tex Afghanistan, fast det får nog vänta tills det inte är så oroligt där längre.

Har redan varit i 15 länder, så jag har bockat av de absolut "viktigaste" redan

Det där är nog bara struntprat. Jag har levt styvfamiljsliv så jag vet hur det är att leva i en barnfamilj. Man kan inte alls bara leva som man vill med ban i huset. Barnen sover inte på morgonen då man vill sova ut. Inte ens på natten eller på kvällen. Du tvingas anpassa livet efter barnens behov och du har inte samma frihet att leva ditt liv som om du inte hade barn. Att påstå något annat är naivt. Att bli förälder är en enorm omställning i livet som gör att du är bundet till et livslångt ansvar och bundenhet. Bundenheten blir mindre ju äldre och mer självgående barnen blir men likväl finns den där.

Jag skrev ett svar i den andra tråden, här bör vi nog respektera TS önskan om att hålla det fritt från diskussioner av den sorten. Vill du diskutera den saken kan vi göra det där.

Fast det du skriver, stämmer inte i mitt fall.
Jag har talat om för mitt barn att på helgerna vill jag sova ut. Barnet vaknar och klär sig själv och leker i sitt rum tills dess att jag kliver ur sängen. Ibland gör barnet i ordning sin frukost själv, om det är så att jag sover till klockan är mer än 10 (vilket sällan händer då jag aldrig kunnat sova längre än till tio, förutom i tonåren).
Barnet är för övrigt fyra år.
Vad är det för anpassningar du menar att jag måste göra?
Var och en gör på sitt sätt. För mig fanns det inte att lägga om hela livet bara för att jag fick barn, därför har jag sett till att inte göra det heller.

Att leva styvfamiljsliv med någon annans barn, kan aldrig jämföras med att leva med ett eget barn.

Intresseklubben antecknar!

Svarade där och lämnar nu denna tråd.

Då tillhör nog du undantagsfallen. Men bundenheten och ansvaret finns där ändå, dygnet runt och varje dag året om. Jag älskar min egentid och behöver den. Skulle därför aldrig gilla att vara förälder. Även fast du påstår jag skulle kunna ha sovmornar. Jag vet att verkligheten ser ut på anat sätt och jag mår så bra med mitt val.

Det är väl toppen att vi alla är olika och att vi alla är fria att göra som vi vill vad gäller familjelivet.

Givetvis har jag ett ansvar gentemot mitt barn. Men det visste jag ju redan innan jag skaffade barn och det var väl kanske en av anledningarna till att vilja skaffa barn också - att kunna få ta hand om någon annan än mig själv. Jag älskar att ha mitt barn att bry mig om. Jag älskar den villkorslösa kärlek jag får tillbaka.
Bundenheten är ju bara plus, plus, plus! - Jag har ett barn, en vän för livet. Någon som jag älskar mer än livet självt. Jag ser inte hur det på något sätt kan vara negativt?

Men, som sagt, alla är olika och jag tycker - precis som jag skrev tidigare -  att det är bra att ni som vet att ni inte vill ha barn, faktiskt står på er och avstår barn och inte skaffar barn bara för att man förväntas göra det.
Det finns säkert de som avundas er. De som tänker att "VARFÖR såg jag inte den möjligheten!?". Samtidigt så finns där de som valt bort barn i unga år, som sedan ändrat sig då det hunnit bli för sent och nu får leva med det resten av livet.
Samtidigt som det finns sådana som jag, som känner att det är det mest naturliga att skaffa barn. Jag har alltid velat ha ett barn och aldrig haft i tanken att jag skulle avstå att skaffa ett barn. Det fanns liksom inte för mig - på samma sätt som att skaffa barn, inte finns med på din karta.

Huvudsaken är väl att alla gör som de vill med den biten, och är nöjda och glada?

Varför kan inte ni som har barn eller vill ha barn respektera att den här tråden bara är till för barnfria?

Starta egna trådar om hur underbart ni tycker att livet med barn är och låt oss få ha den här tråden ifred.

Jag förstår att ni har en massa åsikter. Men snälla, låt den här tråden vara. Vi vill bara få prata med likasinnade utan att bli ifrågasatta för en gångs skull.