Oktoberbebisar 2015

Födda:

14/9 Silverguld, pojke 37+1 2630g 46cm

14/9 Rulltrappa, Nora 36+0 2460g 45 cm

17/9 Nollfantasi, flicka 34+5 2482 g 45 cm

17/9 Herkules, Ida

 

Bf-lista

2/10 Damdis, första barnet 
2/10 emeloi 28 år Örebro

4/10 Mira 14 

6/10 Filuribur1 Södra Skåne, första barnet väntar en Lykka

7/10 Karriärskvinna

8/10 FrökenPD, fjärde barnet

9/10 Garin Borås, andra barnet väntar pojke, son april-14 
9/10 Lemon

10/10 Saahaaraa88, 27 år Göteborg, första barnet 
10/10 Angelica1984 Norrköping, väntar en pojke

11/10 Simone 22 år Norrköping, första barnet väntar flicka 
11/10 Svejo 32 år, tredje barnet, söner -09, -11

12/10 Emla Twopointoh 36 år Värmland, sjätte barnet, planerat snitt, syskon 13år, 12år, 10år, 7år och 15 månader. 12/10 Joannabelle 22 år., första barnet väntar pojke 
12/10 Iowhannah 28 år Norrköping, första barnet tror flicka

15/10 Larissa Vimmerby, tredje barnet väntar flicka, två döttrar -09, -12 
15/10 Hoppanloppan, fjärde barnet 
15/10 Chazbo, tredje barnet 
15/10 Bf29okt, väntar pojke, planerat snitt

16/10 Tramses,tredje barnet
16/10 Bullen11, 29 år, storebror född oktober-11

17/10 Mammalovis 39 år Nässjö, tredje barnet tror pojke, 2 döttrar dec-10, jun-13

18/10 Irlais

20/10 Fru Hermelin 31 år Stockholm/Växjö, andra barnet väntar pojke, dotter-10

21/10 Pojkmamma86 Skåne, tredje barnet

25/10 Dandelionkid 29 år Stockholm, andra barnet väntar flicka, dotter -11

28/10 77michelle 38 år Örebro, sjätte barnet väntar flicka, döttrar -99, -01, -07, söner -03, -13

30/10 Mallis2 
30/10 Sofie mamma till 2 prinsar, fjärde barnet, planerat snitt tidigare 
30/10 Oldy, andra barnet

31/10 Skogisen 34 år Umeå, första barnet 
31/10 Zchimla 35 år Norra Skåne, andra barnet, dotter 3 år

6/11 Annapanna 25 år, första barnet

Det gjordes två tester, dels gallprov och dels nåt som hette gul-nånting. Gallvärdena var lite över gränsen, men inte extremt. Dock fick jag tabletterna innan jag ens lämnade proverna. Kan ju vara min bm som är extremt snäll, men det skadar ju inte att fråga.

Hoppar in här.:) har bf 15/10 med mitt första barn.

Längtar så enormt nu och är inte ett dugg nervös, men när något väl händer så lär jag skita på mig. Haha!

Inte en tillstymmelse av förverk eller dyl än. Känner knappt av sd och typ inte gjort heller. Nån enstaka gång.

Har precis varit in på extra koll och dom kopplade upp ctg. Jag som funderat på varför jag inte har några sammandragningar har tydligen 3-4 på tio minuter så bara för att man inte känner så mycket betyder det tydligen inte att man inte har dom :-P

Ja just. :) ja vissa känner dom så väl medans man själv knappt kan känna dem haha. Så olika :) men som du säger, man har nog mer eller mindre och mer lr mindre känningar av dom.

Vilken vecka är du i? :)

Nää det kom aldrig riktigt på tal, vad jag minns iaf! Tror och hoppas att din bebis tittar ut i tid så du slipper ha det så så länge till!!! :)

Vecka 40

Hej! 38+3 här, huvudet är fixerat enl. BM och nu ikväll har det liksom ilat neråt underlivet. Är det det som är förvärkar tro?

Jag är ju inte tveksam till barnet i sig det ska bli spännande, men just hur man ska lyckas rodda runt allt med trolig sömnbrist och ännu är det svårt att förstå hur det kommer att påverka övriga familjen. Förra gången hade jag tur då sambon var sjukskriven parallellt med första bebistiden och han är nattuggla, så han kunde ta tösen när hon sömnstrulade efter 12 och jag var dödströttt. Storasyster är och var då mammas flicka medan den yngsta är pappas flicka om han är hemma.

Den här gången kan jag ju inte räkna med att sambon orkar ta lika mycket på nätterna - om det blir en liknande bebis, då han jobbar. Sedan återstår det ju att se hur 2-åringen reagerar. Hon älskar visserligen bebisar, men det är ju inte säkert att det blir lika poppis hemma. Igår när vi var på stan på teater, tjoade hon mer "bebis" än hon brydde sig om att se på Spöket Laban. Sedan är hon ju så oerhört envis och kan allt själv, så gud nåde den som hjälper henne innan man fått tillåtelse. Det blir ju lätt att man gör det utan att tänka sig för eller när man har bråttom, så allt tar väääldigt lång tid. Ger jag eller systern hjälp, blir hon vansinnig för hon ska göra allt själv. Skulle syrran råka hämta skorna och ge henne kastar hon iväg dem för hon ska hämta och ta på dem själv. Idag uttryckte hon vid köksbordet "Jag bestämmer själv", så vi lär ha många strider framöver och då samtidigt parera med en bebis som behöver ammas blir en stor utmaning. Syrran var också i trotsåldern sist, men hennes strider var inte riktigt lika många vad jag minns. Här är nog uppåt 50 utbrott om dagen för småsaker helt normalt och hon agerar likadant på förskolan.
Även storasyster kan tjura ihop fullständigt och inte orka gå, så det blir spännande med bara två platser i vagnen. Nu har jag inte varit ute med barnen mer än två gånger själv sedan jag blev sjukskriven för 3 veckor sedan och då kortare sträckor än vamligt, så de har ju vants av med att behöva gå till och från förskolan/stan/Ica och så vidare. Så det är med lite skräckblandad förtjusning jag undrar vad jag gett mig in på. Jag tycker det är det första halvåret upp till ca 8 månader innan de börjar äta mer gröt/mat och pappan kan ta en måltid så man kan få en andningspaus som är tuffast. Visst det går ju pumpa, men det är ju inte självklart att det lyckas och att bebisen vill ha mjölken.

Först och främst inväntar jag förlossningen som kan bli en historia i sig då det gick på 1,5 timmar från andra värk sist och vi knappt hann in i väntan på barnvakt 2,5 mil bort. Risken är att det blir hemma eller i bilen om det går lika fort, vilket bm säger att jag kan behöva räkna med. Jag hoppas bara inte det sker när jag är ensam hemma med barnen som kan bli möjligt om inte sjukskrivningen förlängs.

Vad tråkigt! Jag minns hur tufft det var när vi fick ta bort vår katt plötsligt och 3-åringen var med. Även om jag väl förstod att det var kört då hon vägrade äta över helgen, blev man ju inte mindre ledsen när beskedet var ett faktum när bebisen var 6-7 månader och vi hade fullt upp med all sjukdom och nattvak. Min dotter pratar fortfarande om att Gullan är kvar hos djurdoktorn, då det kändes krystat att lägga henne på en begravningsplats 5 mil härifrån, som vi nog ändå inte hade besökt.