• Anonym (mamma)

    Stämd på vårdnad och umgänge

    Nu har pappan stämt mig på gemensam vårdnad och umgänge 2h/v med kontaktperson. Vår dotter är lite mer än 8 månader och de har aldrig träffats. Varför det blivit så är en annan historia. Jag vill verkligen inte lämna ut min dotter till två främmande människor i ens 10 minuter. Jag anser inte att det är tryggt alls för henne. Hon är en känslig tjej, väldigt tykäns och mammig. Det är knappt att hennes mormor (som hon träffar varje dag) kan ha henne i en halvtimme själv. Jag ammar henne fortfarande då hon totalvägrar mat, förhoppningsvis intresserar hon sig för mat snart. Hon är inne i en period nu då hon är väldigt ledsen och gnällig (tänder på g förmodligen) och inte vill sitta lugnt och stilla för en sekund. Jag anser att det han begär är omöjligt. Det är inte tryggt för mig, det är inte tryggt för honom, som för övrigt aldrig haft nåt med barn att göra, och framför allt så är det inte tryggt för vår dotter. Jag yrkar på (iallafall till en början) ett umgängestillfälle varannan vecka MED mig närvarande OCH kontaktperson, och tidsvis är det så länge våran dotter tillåter. Jag tänker inte sitta och låta henne mordhållas en timme bara för att det står så i papperna. Men däremot om hon är nöjd i två timmar så är ju det jättebra. Som sagt, så länge hon tillåter. Men om han vill träffa henne utan mig, hur kan umgänget se ut då? Då måste hon väl lära känna kontaktpersonen först?

    Och gemensam vårdnad, det är bara skrattretande att han stämmer mig på det.. vi kan inte ens föra en dialog. Hur ska vi kunna sammarbeta då?

    Hur tror ni tingsrätten kommer döma?

  • Svar på tråden Stämd på vårdnad och umgänge
  • Anonym (oops)
    Anonym (LagenÄrInteFörBarnetsBästa) skrev 2015-02-05 09:41:00 följande:
    Mitt barn började på förskola strax innan fyra års ålder. Tack för kaffet!
    Blandade ihop dig med ts...
  • Brumma
    Anonym (LagenÄrInteFörBarnetsBästa) skrev 2015-02-05 09:31:32 följande:

    Jag skulle ALDRIG lämna ett så litet barn på förskola.

    "Går oftast väldigt bra" - är det även om barnet skriker och gråter sig hes när mamman eller pappan lämnar? - För mig är inte en sådan reaktion synonymt med "går väldigt bra".


    I de lägena så brukar man förlänga inskolningen. Men det beror lite på VARFÖR barnet skriker... väldigt ofta så är det föräldern som inte klarar överlämnandet och överför sin ångest på barnet. Så fort föräldern gått växlar barnet humör. I de fallen är BARNET färdiginskolat.

    Jätteskönt för dig att du kan välja. Alla har inye valmöjligheten att INTE skola in barnet vid ett års ålder. Så -"kul för dig. Men lägg av att fördöma de som inte kan välja... ELLER de som har en annan åsikt än dig.
  • Brumma
    Anonym (LagenÄrInteFörBarnetsBästa) skrev 2015-02-05 09:41:00 följande:

    Mitt barn började på förskola strax innan fyra års ålder. Tack för kaffet!


    Och det ger dig rätten att döma andra?
  • Anonym (LagenÄrInteFörBarnetsBästa)
    Brumma skrev 2015-02-05 09:42:37 följande:

    I de lägena så brukar man förlänga inskolningen. Men det beror lite på VARFÖR barnet skriker... väldigt ofta så är det föräldern som inte klarar överlämnandet och överför sin ångest på barnet. Så fort föräldern gått växlar barnet humör. I de fallen är BARNET färdiginskolat.

    Jätteskönt för dig att du kan välja. Alla har inye valmöjligheten att INTE skola in barnet vid ett års ålder. Så -"kul för dig. Men lägg av att fördöma de som inte kan välja... ELLER de som har en annan åsikt än dig.


    Mmm, visst. Barn skriker ju bara för att. Inte för att de inte kan prata och uttrycka sin sorg och ångest på annat vis.

    Att vända sitt gråtande barn ryggen är horribelt! Sannerligen inte för barnets bästa.
  • Brumma
    Anonym (LagenÄrInteFörBarnetsBästa) skrev 2015-02-05 10:10:19 följande:

    Mmm, visst. Barn skriker ju bara för att. Inte för att de inte kan prata och uttrycka sin sorg och ångest på annat vis.

    Att vända sitt gråtande barn ryggen är horribelt! Sannerligen inte för barnets bästa.


    Ja. En del barn skriker "bara för att". Det är ganska stor skillnad på skrik i skrik. Ngt som de flesta föräldrar lär sig att kunna igen. Olika skrik för hunger, ensamhet, våt blöja, smärta - och trots. Bland annat.Skriker ditt barn enbart för att uttrycka sorg och ångest?

    Det är inte heller för barnets bästa att överföra sin egen separationsångest på barnet. Tyvärr är det ganska vanligt - både vid inskolning men även om föräldrarna är separerade. Jag har på nära håll sett hur dåligt det kan få ett barn att må när en förälder överfört sin egen saknad på barnet.
  • Anonym (LagenÄrInteFörBarnetsBästa)
    Brumma skrev 2015-02-05 10:22:37 följande:

    Ja. En del barn skriker "bara för att". Det är ganska stor skillnad på skrik i skrik. Ngt som de flesta föräldrar lär sig att kunna igen. Olika skrik för hunger, ensamhet, våt blöja, smärta - och trots. Bland annat.Skriker ditt barn enbart för att uttrycka sorg och ångest?

    Det är inte heller för barnets bästa att överföra sin egen separationsångest på barnet. Tyvärr är det ganska vanligt - både vid inskolning men även om föräldrarna är separerade. Jag har på nära håll sett hur dåligt det kan få ett barn att må när en förälder överfört sin egen saknad på barnet.


    Mitt barn har nog bara skrikigt och gråtit vid smärta, då barnet exempelvis ramlat, haft öronvärk eller halsont typ.

    Barnet har gråtit en gång vid lämning på förskolan. Jag valde då att ta hem barnet den dagen, då barnet var helt otröstligt.

    En ettåring som skriker, gråter och sträcker ut armarna efter föräldern som är på väg att lämna, säger egentligen: "Nej! Överge mig inte! Kom tillbaka, ta med mig! Jag vill inte vara utan dig!".
  • Iam
    Anonym (LagenÄrInteFörBarnetsBästa) skrev 2015-02-05 10:27:06 följande:

    Mitt barn har nog bara skrikigt och gråtit vid smärta, då barnet exempelvis ramlat, haft öronvärk eller halsont typ.

    Barnet har gråtit en gång vid lämning på förskolan. Jag valde då att ta hem barnet den dagen, då barnet var helt otröstligt.

    En ettåring som skriker, gråter och sträcker ut armarna efter föräldern som är på väg att lämna, säger egentligen: "Nej! Överge mig inte! Kom tillbaka, ta med mig! Jag vill inte vara utan dig!".


    Eller så säger ettåringen... "mamma, varför är du ledsen? Jag vill inte att du ska vara ledsen... då blir jag oxå ledsen. Jag kan inte lämna dig när du är ledsen"

    Du ska inte uttala dig så tvärsäkert när du så uppenbart inte har koll på basic barnpsykologi.

    Ett baen kan skrika av många anledningar... inte bara för att det mår dåligt.
  • Påven Johanna

    Nu handlar tråden om ett barn som inte gråtit vid umgänge med pappan eftersom hon hittills inte ens getts chansen att träffa sin pappa. Så vi kanske ska prata vidare om trådstarten. Jag tycker att ts redan fått flera utmärkta förslag men det kan ju finnas ytterligare mera att göra. Att pappan inte skulle få träffa sin dotter för att ts upplever henne som "tykänslig" och för att ts vill vara med ser jag som något ts får bearbeta på egen hand. Finns det två föräldrar så har barnet rätt till dem båda.

  • Mrs Moneybags
    Påven Johanna skrev 2015-02-05 10:36:37 följande:

    Nu handlar tråden om ett barn som inte gråtit vid umgänge med pappan eftersom hon hittills inte ens getts chansen att träffa sin pappa. Så vi kanske ska prata vidare om trådstarten. Jag tycker att ts redan fått flera utmärkta förslag men det kan ju finnas ytterligare mera att göra. Att pappan inte skulle få träffa sin dotter för att ts upplever henne som "tykänslig" och för att ts vill vara med ser jag som något ts får bearbeta på egen hand. Finns det två föräldrar så har barnet rätt till dem båda.


    Jag håller med dig i princip, men varför är det alltid så att förälderns rätt trumfar barnets??

    En pappa eller mamma kan hålla sig borta i åratal och sedan komma tillbaka och kräva umgänge på sina egna villkor. Det är så ensidigt. 

    Bara namnet "Föräldrabalken" låter så föräldracentrerat. 
  • Nenne666
    Anonym (mamma) skrev 2015-02-05 08:09:21 följande:

    Nu har pappan stämt mig på gemensam vårdnad och umgänge 2h/v med kontaktperson. Vår dotter är lite mer än 8 månader och de har aldrig träffats. Varför det blivit så är en annan historia. Jag vill verkligen inte lämna ut min dotter till två främmande människor i ens 10 minuter. Jag anser inte att det är tryggt alls för henne. Hon är en känslig tjej, väldigt tykäns och mammig. Det är knappt att hennes mormor (som hon träffar varje dag) kan ha henne i en halvtimme själv. Jag ammar henne fortfarande då hon totalvägrar mat, förhoppningsvis intresserar hon sig för mat snart. Hon är inne i en period nu då hon är väldigt ledsen och gnällig (tänder på g förmodligen) och inte vill sitta lugnt och stilla för en sekund. Jag anser att det han begär är omöjligt. Det är inte tryggt för mig, det är inte tryggt för honom, som för övrigt aldrig haft nåt med barn att göra, och framför allt så är det inte tryggt för vår dotter. Jag yrkar på (iallafall till en början) ett umgängestillfälle varannan vecka MED mig närvarande OCH kontaktperson, och tidsvis är det så länge våran dotter tillåter. Jag tänker inte sitta och låta henne mordhållas en timme bara för att det står så i papperna. Men däremot om hon är nöjd i två timmar så är ju det jättebra. Som sagt, så länge hon tillåter. Men om han vill träffa henne utan mig, hur kan umgänget se ut då? Då måste hon väl lära känna kontaktpersonen först?

    Och gemensam vårdnad, det är bara skrattretande att han stämmer mig på det.. vi kan inte ens föra en dialog. Hur ska vi kunna sammarbeta då?

    Hur tror ni tingsrätten kommer döma?


    Varför har du låtit det gå så långt att pappan blivit tvungen att stämma dig för att få till ett umgänge med sitt eget barn? Barnet har missat 8 månader att få knyta an till sin pappa vilket du av någon anledning ansett ha företräde till. Vilka ursäkter har man till ett sådant beteende?
Svar på tråden Stämd på vårdnad och umgänge