• Anonym (mamma)

    Stämd på vårdnad och umgänge

    Nu har pappan stämt mig på gemensam vårdnad och umgänge 2h/v med kontaktperson. Vår dotter är lite mer än 8 månader och de har aldrig träffats. Varför det blivit så är en annan historia. Jag vill verkligen inte lämna ut min dotter till två främmande människor i ens 10 minuter. Jag anser inte att det är tryggt alls för henne. Hon är en känslig tjej, väldigt tykäns och mammig. Det är knappt att hennes mormor (som hon träffar varje dag) kan ha henne i en halvtimme själv. Jag ammar henne fortfarande då hon totalvägrar mat, förhoppningsvis intresserar hon sig för mat snart. Hon är inne i en period nu då hon är väldigt ledsen och gnällig (tänder på g förmodligen) och inte vill sitta lugnt och stilla för en sekund. Jag anser att det han begär är omöjligt. Det är inte tryggt för mig, det är inte tryggt för honom, som för övrigt aldrig haft nåt med barn att göra, och framför allt så är det inte tryggt för vår dotter. Jag yrkar på (iallafall till en början) ett umgängestillfälle varannan vecka MED mig närvarande OCH kontaktperson, och tidsvis är det så länge våran dotter tillåter. Jag tänker inte sitta och låta henne mordhållas en timme bara för att det står så i papperna. Men däremot om hon är nöjd i två timmar så är ju det jättebra. Som sagt, så länge hon tillåter. Men om han vill träffa henne utan mig, hur kan umgänget se ut då? Då måste hon väl lära känna kontaktpersonen först?

    Och gemensam vårdnad, det är bara skrattretande att han stämmer mig på det.. vi kan inte ens föra en dialog. Hur ska vi kunna sammarbeta då?

    Hur tror ni tingsrätten kommer döma?

  • Svar på tråden Stämd på vårdnad och umgänge
  • KlockanOchBiffenRules
    Brumma skrev 2015-02-05 11:22:32 följande:
    Som sagt. Barn är olika...
    "Idag lär sig 1-2-åringar att de skall bita ihop, gilla läget och inte bli ledsna när föräldrarna går till jobbet. ?Han/hon vill ju så gärna gå på dagis" och "gråten går över? säger vi. Javisst går gråten över.
    Men när barnets känslor trycks undan och nonchaleras vid upprepade tillfällen skapas en
    inre sårbarhet. Brist på känslomässig närhet hos barn under två år kan ge betydligt allvarligare skador än de som orsakas av barnfattigdom. Vi bör därför fråga oss om barn ska börja på dagis före två års ålder."
  • Anonym (oops)
    KlockanOchBiffenRules skrev 2015-02-05 14:39:12 följande:
    "Idag lär sig 1-2-åringar att de skall bita ihop, gilla läget och inte bli ledsna när föräldrarna går till jobbet. ?Han/hon vill ju så gärna gå på dagis" och "gråten går över? säger vi. Javisst går gråten över.
    Men när barnets känslor trycks undan och nonchaleras vid upprepade tillfällen skapas en
    inre sårbarhet. Brist på känslomässig närhet hos barn under två år kan ge betydligt allvarligare skador än de som orsakas av barnfattigdom. Vi bör därför fråga oss om barn ska börja på dagis före två års ålder."
    Vad har det där med Ts tråd att göra öht? Pappan har stämt Ts och han kommer att få igenom umgänge, utan att Ts ska vara närvarande.
  • Brumma
    Anonym (oops) skrev 2015-02-05 14:53:56 följande:

    Vad har det där med Ts tråd att göra öht? Pappan har stämt Ts och han kommer att få igenom umgänge, utan att Ts ska vara närvarande.


  • Anonym (-)
    Anonym (oops) skrev 2015-02-05 14:53:56 följande:

    Vad har det där med Ts tråd att göra öht? Pappan har stämt Ts och han kommer att få igenom umgänge, utan att Ts ska vara närvarande.


    Hen svarade på frågan.
  • Brumma
    Anonym (-) skrev 2015-02-05 15:27:32 följande:

    Hen svarade på frågan.


    Vilken fråga då?
  • Anonym (-)
    Brumma skrev 2015-02-05 16:30:35 följande:

    Vilken fråga då?


    *Påståendet.

    Läs hela konversationen.
  • Anonym (mamma)

    Jag vill absolut medverka till umgänge och inte motverka. Jag vet att han kommer få igenom umgänge och det är jättebra och någonting jag vill också, att vår dotter ska ha en bra relation till sin pappa. Det är för övrigt han som inte viljat vara delaktig, och som inte viljat ens prata med mig. Varför? Jo, för att han slog mig och jag lämnade. Han är ingen människa som slår egentligen och ingen våldsam person men det hade varit dåligt väldigt länge, mycket uppbyggd ilska. Jag hade lämnat även om han inte slog mig. Hur som helst har han inte sagt ett ljud (jag har hört av mig till honom och skickat bilder mm men har aldrig fått svar) förrän nu då han stämt mig. Han kommer heller inte gå med på samarbetssamtal då han absolut inte väl träffa mig eftersom jaa, jag lämnade honom. Trots allt det här vill han ha gemensam vårdnad och umgänge 2h/v UTAN mig. Kommer TR verkligen sätta en 8 månaders bebis i ett rum med två okända människor två gånger i veckan? Har jag inget att säga till om? Hon kommer att må så dåligt av det. Visst, han är pappa men det vet inte våran dotter än, hon känner inte honom och då vill jag börja försiktigt, jag vill inte att hon för en sekund ska må dåligt eller känna sig otrygg... jag vill att hon ska ha en god relation med sin pappa men inte till varje pris. Ska vi behöva anpassa oss efter honom och hans vilja? Det är väl ändå han som ska anpassa sig efter våran dotter, svälja sin stolthet och komma och hälsa på i hennes hem och ta del av hennes vardag? Nej, dra in massor myndigheter i det hela och slösa deras tid bara för att han är långsur. Jag blir så trött!! Det känns inte alls som att det är våran dotter som är i centrum, utan han.. han ska komma precis som han behagar och bara kräva massor saker. Han tänker bara på sig själv och det är därför jag vill begränsa umgänget till en början.

  • Kjell2
    Anonym (mamma) skrev 2015-02-05 18:34:46 följande:

    Jag vill absolut medverka till umgänge och inte motverka. Jag vet att han kommer få igenom umgänge och det är jättebra och någonting jag vill också, att vår dotter ska ha en bra relation till sin pappa. Det är för övrigt han som inte viljat vara delaktig, och som inte viljat ens prata med mig. Varför? Jo, för att han slog mig och jag lämnade. Han är ingen människa som slår egentligen och ingen våldsam person men det hade varit dåligt väldigt länge, mycket uppbyggd ilska. Jag hade lämnat även om han inte slog mig. Hur som helst har han inte sagt ett ljud (jag har hört av mig till honom och skickat bilder mm men har aldrig fått svar) förrän nu då han stämt mig. Han kommer heller inte gå med på samarbetssamtal då han absolut inte väl träffa mig eftersom jaa, jag lämnade honom. Trots allt det här vill han ha gemensam vårdnad och umgänge 2h/v UTAN mig. Kommer TR verkligen sätta en 8 månaders bebis i ett rum med två okända människor två gånger i veckan? Har jag inget att säga till om? Hon kommer att må så dåligt av det. Visst, han är pappa men det vet inte våran dotter än, hon känner inte honom och då vill jag börja försiktigt, jag vill inte att hon för en sekund ska må dåligt eller känna sig otrygg... jag vill att hon ska ha en god relation med sin pappa men inte till varje pris. Ska vi behöva anpassa oss efter honom och hans vilja? Det är väl ändå han som ska anpassa sig efter våran dotter, svälja sin stolthet och komma och hälsa på i hennes hem och ta del av hennes vardag? Nej, dra in massor myndigheter i det hela och slösa deras tid bara för att han är långsur. Jag blir så trött!! Det känns inte alls som att det är våran dotter som är i centrum, utan han.. han ska komma precis som han behagar och bara kräva massor saker. Han tänker bara på sig själv och det är därför jag vill begränsa umgänget till en början.


    Han kommer med stor sannolikhet få ett begränsat övervakat umgänge, eventuellt med dig i ett rum utanför, om han yrkar på det. Funkar det kommer det sen bli mera och oövervakat. Vänj dig.
  • SupersurasunkSara
    Anonym (mamma) skrev 2015-02-05 18:34:46 följande:

    Jag vill absolut medverka till umgänge och inte motverka. Jag vet att han kommer få igenom umgänge och det är jättebra och någonting jag vill också, att vår dotter ska ha en bra relation till sin pappa. Det är för övrigt han som inte viljat vara delaktig, och som inte viljat ens prata med mig. Varför? Jo, för att han slog mig och jag lämnade. Han är ingen människa som slår egentligen och ingen våldsam person men det hade varit dåligt väldigt länge, mycket uppbyggd ilska. Jag hade lämnat även om han inte slog mig. Hur som helst har han inte sagt ett ljud (jag har hört av mig till honom och skickat bilder mm men har aldrig fått svar) förrän nu då han stämt mig. Han kommer heller inte gå med på samarbetssamtal då han absolut inte väl träffa mig eftersom jaa, jag lämnade honom. Trots allt det här vill han ha gemensam vårdnad och umgänge 2h/v UTAN mig. Kommer TR verkligen sätta en 8 månaders bebis i ett rum med två okända människor två gånger i veckan? Har jag inget att säga till om? Hon kommer att må så dåligt av det. Visst, han är pappa men det vet inte våran dotter än, hon känner inte honom och då vill jag börja försiktigt, jag vill inte att hon för en sekund ska må dåligt eller känna sig otrygg... jag vill att hon ska ha en god relation med sin pappa men inte till varje pris. Ska vi behöva anpassa oss efter honom och hans vilja? Det är väl ändå han som ska anpassa sig efter våran dotter, svälja sin stolthet och komma och hälsa på i hennes hem och ta del av hennes vardag? Nej, dra in massor myndigheter i det hela och slösa deras tid bara för att han är långsur. Jag blir så trött!! Det känns inte alls som att det är våran dotter som är i centrum, utan han.. han ska komma precis som han behagar och bara kräva massor saker. Han tänker bara på sig själv och det är därför jag vill begränsa umgänget till en början.


    Då tycker jag helt enkelt att du förbereder dig genom att skriva ner ett förslag som du anser vara det bästa för din dotter.

    Tex varannan, var tredje dag två timmar, först med dig, alt att kontaktpersonen sakta lär känna barnet först eller att kontaktpersonen är din mamma och sen när barnet är tryggt med pappan, utan dig. Ju äldre barnet blir desto mer kan man öka på tiden och också ha längre mellanrum, barnet kommer ihåg pappan ändå. Så småningom kan pappan ha en övernattning som utökas vartefter.

    Funderar dock på om pappan förstår hur tidskrävande det är att etablera en bra kontakt med sitt barn när man inte bor med det. Kanske är han helt enkelt nöjd med 2h 2 ggr i v 'for ever'. Men, hur som haver, den som ska vara med barnet vid umgänge om han vägrar träffa dig måste ju känna barnet bra först.
  • Anonym (mamma)
    SupersurasunkSara skrev 2015-02-05 18:43:58 följande:

    Då tycker jag helt enkelt att du förbereder dig genom att skriva ner ett förslag som du anser vara det bästa för din dotter.

    Tex varannan, var tredje dag två timmar, först med dig, alt att kontaktpersonen sakta lär känna barnet först eller att kontaktpersonen är din mamma och sen när barnet är tryggt med pappan, utan dig. Ju äldre barnet blir desto mer kan man öka på tiden och också ha längre mellanrum, barnet kommer ihåg pappan ändå. Så småningom kan pappan ha en övernattning som utökas vartefter.

    Funderar dock på om pappan förstår hur tidskrävande det är att etablera en bra kontakt med sitt barn när man inte bor med det. Kanske är han helt enkelt nöjd med 2h 2 ggr i v 'for ever'. Men, hur som haver, den som ska vara med barnet vid umgänge om han vägrar träffa dig måste ju känna barnet bra först.


    Så barnet och kontaktpersonen lär känna varandra först?
Svar på tråden Stämd på vårdnad och umgänge